25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

Vi vet inte exakt vad den bestått i och vilka träffar man teoretiskt kunde ha fått. Vi vet t ex inte i vad mån förändringar i rösten på de 17 år som gått gör att matchning inte gått att genomföra. Vi vet inte ens om den är klar. Vi vet inte vilka scenarion kring brottet som kan finnas och innebär att RO på något vis ingår i förloppet utan att ha avsatt några spår på brottsplatsen. Din slutsats har en bättre bärkraft när det gäller hypoteser om RO som den som höll i mordvapnet. Men den förklaring som lämnats kring det "falska erkännandet" är osannolik, på gränsen till orimlig.

Ska jag för ett ögonblick lämna fast mark och rakkniven så tycker jag att det Ursprungligen skrev är ganska tänkvärt. Vi vet att denne RO hade alkoholvanor som involverade att dricka sig kraftigt berusad. Det är inte alls omöjligt att han faktiskt bara haft vaga hågkomster om vad som inträffat denna natt i oktober och plågats i många år av tankar på vad som egentligen hände och i vad mån han var inblandad. Det utgör en inte helt osannolik förklaring till hans vändning efter förhöret: Han mår dåligt och tänker på de få hågkomster som skymtar fram ur dimman: Var det inte så att han ringde? Ja det måste väl ha varit så, på något vis var han ju en del av skeendet och i minnesbilderna ingår också ett förvirrat telefonsamtal. Så han kontaktar polisen igen. Sen rasar allt för honom när han blir anhållen och han tappar greppet om verkligheten. Vid återkomsten och efter samtal med advokaten blir han snabbt övertygad om att ta tillbaka allt han tidigare sagt...

De som reagerade kan mycket väl ha vetat att han var på festen. De kan t o m ha varit där själva.

Min spekulation är att RO hade ett alibi som såg stabilt ut vid den tiden, t ex att en studiekamrat intygade att RO följt med honom på efterfest på Lappis och han sovit över där för att komma till grupparbetet i tid. Mer behövdes inte för att RO skulle avskrivas, t ex för att utredarna jobbade efter linjen att det rörde sig om att rånmord där offret bara haft oturen att vara på fel plats vid fel tidpunkt.

CC-gruppen kan sedan ha sett svagheter i alibit, t ex insett att RO och kamraten stått varandra närmare än man tidigare trott eller att kamraten på något sätt stått i beroendeställning till RO.

Apropå Occams rakkniv osv, jag tycker inte man får glömma att utöver att RO erkände telefonsamtalet så hade utredarna uppenbarligen redan koll på honom, han var intressant i utredningen och kallad till förhör, vad det intresset bestod av, har vi de facto så vitt jag förstår, ingen aning om. Det kan röra sig om att vittnen påstår sig ha sett RO på samma fest osv och kanske inte alls "bara" att någon tyckt hans röst lät som inringarens, så det är faktiskt inte bara intressant varför RO erkände samtalet, utan minst lika intressant måste uppgiften om det redan existerande polisiära intresset för RO vara. RO var inte bara vilken galning som helst som ringde och erkände samtalet, utan redan innystad i utredningen. Varför folk mest diskuterar det erkända samtalet är ju för att det är det enda som läckt ur utredningen, typ och så lär det nog förbli.

Men då är det en annan sak som är konstig, nämligen beteendet under telefonsamtalet. Dels försöker han med finten "Vaaalhallavägen tror jag det heter", dels är det uppenbart att han vill göra samtalet så kort som möjligt, dels tar han sig uppenbarligen inte tillbaka till mordplatsen som han säger att han ska göra. Om han hade varit ett oskyldigt vittne så finns det ingen anledning att bete sig på det sättet, såvida han inte vet vem mördaren är och vill skydda honom/henne. Och jag tror inte att han hade kunnat hålla tyst om en sån sak när han sedan bröt ihop helt.

Det är i grund och botten just det här som är så fascinerande med det här fallet. Hur man än klurar fram tänkbara händelseförlopp så är det alltid någon viktig detalj som talar i rakt motsatt riktning.

Men vi vet inte vilken sorts DNA-spår det handlar om. Om DNA saknas på kniven (vilket har antagits mer än en gång i den här tråden) så kan det handla om mer "ovidkommande" DNA t ex på väskan, på offrets kläder, i en spya ute på Valhallavägen, på knivslidan (som kanske inte alls har med mordet att göra) o s v. Om de då hade fått en match mot RO:s DNA så hade de kunnat knyta honom till offret eller platsen, och då hade de fått en bra länk till indiciekedjan. Nu fick de ingen match, men det behöver inte betyda att RO inte var på platsen eller att han inte begick mordet.

Eller så är det du som är helt oförmögen att ta till dig att vi andra inte tycker att din teori är den enda tänkbara eller ens den mest logiska. Om du vill övertyga oss så föreslår jag att du försöker med sakliga argument istället för förolämpningar.

Fortfarande på (vild) spekulationsnivå, en egen favorit:
RO är inringaren och vet (kanske) vem som är den av polisen kände pundaren.
Medgav att han ringt, eftersom han trodde det skulle vara ofarligt efter så många år. Drabbades sedan inte bara av ruelse utan av ren skräck; rädd att han måste vittna, att GM eller hans polare skulle ge sig på honom och hans familj. I det perspektivet fanns en risk att allt han byggt upp under åren raserades. Därav förtvivlan och psykbryt, allra helst som han inte vågade anförtro någon sanningen.
Antagligen en skröplig tankelek, men finn "fem fel" ...
Men klantigare än så här kan väl knappast en mordutredning vara.
Det är inte helt rätt att antyda att RO bäddat för denna sits själv. Det är lite som att tillämpa "ingen rök utan eld" eller att antyda offrets egen skuld till att ha blivit utsatt. Det är helt oetiska och ganska farliga resonemang eftersom de så lätt går överstyr. Då föredrar jag att jämföra med hur det är i det allra banalaste livet: ens överväldigande problem är lättlösta för andra. Vi kan inte riktigt ana vad som har varit hans problem, vad som legat under ytan alla dessa år.

Vad som än fanns på honom så gjorde det honom inte misstänkt nog att frihetsberövas. Det var först när han tog på sig samtalet som han anhölls.

Om jag förstår det rätt så var det själva samtalet som gjorde honom psykotisk (menar han själv) så psykotisk att han några timmar senare ringde upp och erkände samtalet. Jag är inne på spåret att det var ett oerhört pressande samtal han fick av polisen, antingen så pressade det honom på riktigt så till den grad att han blev psykotisk eller så var det så att han var frisk, men "gav upp" eftersom han trodde en röstanalys skulle bevisa att han ringt, förmodligen skulle det tillsammans med andra indicier då se riktigt illa ut för honom. Jag kan tänka mig att han helt enkelt resonerat som så att det var skönare att föregå polisen med röstanalysen, än att gå runt med ångest och vänta på ett röstanalysbesked och att plötsligt "haffas", men att advokaten sedan berättat att tekniken för röstanalys är ytterst bristfällig varvid han återtagit sitt erkännande.

Man kan ju tänka sig att han hade nåt annat fuffens för sig som gjorde att han inte ville skylta med var han befann sig . Man kan ju tänka sig en fru/sambo som skulle höja på ögonbrynen om han dyker upp på Valhallavägen när han sagt sig vara ute i sommarstugan på landet (han förstod att händelsen skulle uppmärksammas med kallelser till förhör som respektive sambo/fru skulle få kännedom om eller något sådant) . Behöver inte var konstigare än så.

Att RO är inringaren känner jag mig mycket bekväm med. Att som en väl fungerande person erkänna att man ringt samtalet utan att ha gjort det är för mig ytterst avlägset.

Säger sig ha fått en "psykos". Klassisk metod för att ångra något man sagt. Men hur många i vårt samhälle skulle egentligen drabbas av en sådan psykos i en liknande situation? Kanske ett gäng pundare och några labila psykfall.