25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

Ett mycket välkänt fall som rör falska erkännanden är historien om The Norfolk Four, som man kan se en dokumentär om här:

http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/the-confessions/

http://en.wikipedia.org/wiki/Norfolk_Four

Om RO erkänt falskt här, inte till mordet märk väl, men till telefonsamtalet, så är det av allt att döma en mindre vanlig variant av falskt erkännande, men det verkar nu som om det kan vara så. Jag trodde inte det, men det kanske förekommer då och då. Det är ju tydligen vanligt med tokskallar som ringer och anmäler sig vid uppmärksammade brott, så det kanske rör sig om ett specialfall av det.

Utgången för RO blev tippad och oviss.

Att bevisen inte riktigt räckte blev ju tydligare och tydligare ju längre tiden gick. När man till slut valde att släppa RO så gjorde man det under så förnedrande former man kunde, för att rättfärdiga det hela.

Tänk att släppa RO och samtidigt släppa till pressen att vittnen hävdade att han hade en blodig skjorta dagen efter mordet. För att för all framtid också sänka RO:s trovärdighet så släpper man också att han har minnesluckor under mordkvällen.

Resultatet blir att alla som läser kvällspressen, minsann, ska veta att RO hade minnesluckor och kanske inte själv kommer ihåg att han mördade PH. Den blodiga skjortan och erkännandet av SOS-samtalet fyller i resten av luckorna.

Tänk om RO bara var ett vittne, rusade fram till PH när mördaren lämnat platsen och blodade ned sig. Att larmsamtalet sedan blev lite märkligt kan eventuellt förklaras av att RO var så berusad/påverkad att han inte fungerade riktigt. Minnesluckorna fyller i resten av mitt resonemang.

Utgången är ytterst olycklig. Förundersökningen förblir sekretessbelagd och misstankarna mot RO blir aldrig prövade.

RO vet varken ut eller in, givet att han har äkta minnesluckor, vet ju inte han heller vad som hände. Synnerligen obehagligt läge. Den enda ljusningen är om SKL definitivt avfärdar RO som inringaren till SOS. Då kan RO själv inse att han inte hade med det hela att göra. Alla andra resultat är tyvärr inte lugnande för RO:s räkning, eller för oss andra, PH:s anhöriga inräknade.

Jag tycker hela episoden med RO är ordentligt oroande och lämnar en obehaglig känsla efter sig. Jag befarar att om det nu inte finns DNA från gärningsmannen på kniven, så förblir detta ett olöst fall för överskådlig framtid.

"Ordentligt oroande" och "obehaglig" är svaga ord i sammanhanget. Det svenska rättsväsendet har tagit sig friheten att förstöra en oskyldig människas liv. Nu kommer snart kommentarerna att fallet "är polisiärt uppklarat", "vi vet att det var han", och att "vi tyvärr inte kunde döma honom". När tar Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna äntligen itu med offentliga lynchningar i Sverige?

Ett tänkvärt inlägg.

Jag tror inte det nödvändigtvis handlar om att branda RO från polisens sida (även om det otvivelaktigt blir följden). Jag tror mer det handlar om den besatthet som polisen och åklagarmyndigheten liksom andra myndigheter idag har av att framstå på ett positivt vis i media och i allmänhetens ögon. Man kan ibland få för sig att detta är viktigare än själva den verksamhet man har i uppdrag att bedriva. Det finns numer en armé av presstalesmän... förlåt personer och "kommunikatörer" vars enda uppgift på myndigheten är just att ansiktet utåt ska framstå så vackert som möjligt. Tro mig, jag ser detta inifrån. Så vad gör man när ett ganska spektakulärt anhållande och häktning i ett cold case-mord kulminerar i att man måste släppa den misstänkte? Damage control förstås! Visa att man inte varit ute och cyklat helt i spenaten och gett sig på en oförvitlig medborgare. Så man släpper den blodiga skjortan och minnesluckorna som man envist tigit om tidigare (Jag gissar att dessa uppgifter varit kända länge - kanske i nästan hela utredningens historia).

Sen kan jag förstå utredarnas frustration över att behöva släppa RO fri. De har fler pusselbitar än vi och har varit i närkontakt med honom nu. Kanske känner de sig helt säkra på att den samlade bilden utesluter någon annan förklaring än att han är mördaren. Men de fick inget erkännande och han slingrade sig ur den knipa han initialt satt sig i (kanske). Inget försvar, men en förklaring. Kanske (återigen, det är många kansken i den här historien)

För det först funkar inte scenariet. Han nekade först, och blev likväl inte anhållen. Därigenom skulle ju polisen ha spelat bort hävstången som skulle få honom att erkänna falskt. Ditt scenario förutsätter för att funka att RO skulle ha erkänt under pågående förhör, och det gjorde han inte. Jag vill att alla beaktar vilken jävla skillnad det är på de båda scenarierna 2) erkände under förhör och 2) nekade under förhör, ringde sedan upp polisen och erkände. Det är 2) som gäller.

Men för det andra skulle inte folk med någorlunda vett i skallen erkänna alls. Jag skulle ju till exempel inse att eftersom jag inte hade någon vittnesstory, så skulle jag bli starkt misstänkt som mördare om jag erkände mig vara uppringare. Och det bör vem som helst med rudiment av endera intelligens eller förnuft inse. Hurpass förnuftig RO är vet vi inte, men vi vet att han är tillräckligt intelligent för att rent logiskt kunna komma till samma slutsats som jag gjorde nyss.

Jo, ja... För att förklara det erkännandet som falskt på något vettigt sätt måste man alltså
a) godtyckligt anta att RO vid förhöret var extremt psykiskt skör, trots att det inte finns något annat än att erkännandet möjligen är falskt som tyder på det, för allt vad vi vet,
b) godtyckligt anta att polisen i det här fallet har betett sig precis som i Råstams värsta cases, trots att att döma av GW uppenbarligen finns andra misstänkta i lådan, och Råstam naturligtvis har gått igenom ett stort antal fall för att hitta dem han beskriver, och
c) så funkar det ändå inte psykologiskt.

Ja det har sannerligen inte saknas såväl djuppsykologiska som fantasifulla resonemang och förklaringar i tråden på temat varför RO falskeligen uppgav sig vara den person som ringt samtalet från telefonkiosken efter att ha varit på förhör hos polisen om saken.

Inget av det som framkommit i dessa spekulationer och inte heller försvarets förklaringar ändrar dock i mitt tycke att Occams rakkniv alltjämt snittar fram samma svar: Han uppgav att han var den person som ringde samtalet av den enkla anledningen att han verkligen var den person som ringde samtalet.

Då använder du Occams princip lite för vidlyftigt. Den tillåter endast att man skär bort överflödiga antaganden eller resonemang om sagda antagande eller resonemang inte erbjuder en bättre förklaringsmodell.

Det hade varit ok att använda den när RO fortfarande var häktad, men när han är släppt fungerar inte längre förklaringsmodellen att han erkände sig vara uppringaren för att han de facto är uppringaren, eftersom han då mer sannolikt fortfarande varit häktad.

Och om du inte redan gjort det kan jag rekommendera dig att läsa mitt inlägg som beskriver det logiska resonemang som ger att frisläppandet av RO också måste (till stor sannolikhet) innebära att han inte är uppringaren (eller i vart fall, men betdydligt mindre troligt, inte ensam på mordplatsen).

Fördelen med att använda logik är att det inte kräver någon förklaring eller förståelse för "varför?". Där logiken ger svaret blir förståelsen överflödig. Jag struntar i varför han erkände sig vara uppringaren, eftersom logiken redan ger oss svaret på om han är uppringaren.

Edit: Sedan ska man inte glömma faran med att använda sig av Occams rakkniv. Den ger oftast rätt svar. Men långtifrån alltid, och lämnar därför feta svansar som är acceptabla ur ett probabilistiskt perspektiv, men långt ifrån tillfredsställande när man bedömer ett enskilt fall.

Jag skrev ett långt inlägg i går vid midnatt, men som av någon anledning försvann när jag tryckte på skickaknappen.
Min utgångspunkt var intervjuen med åklagaren Erik Wendeby i nedanstående länk:
http://www.expressen.se/nyheter/uppgift-blodig-skjorta-fick-pappan-haktad/

Citat:
"– Vi har inte fått någon träff på den tekniska utredning som vi hittills genomfört, medger Erik Wendeby."
"Utöver DNA-topsning har pappan lämnat ett röstprov hos polisen som skulle jämföras med rösten SOS-samtalet från natten då Per Häggström mördades."

Min fetning. Man har alltså en DNA-profil att matcha mot.
RO har varit på festen och har minnesluckor om kvällen.

Jag har retat mig på att man från många håll så tvärsäkert uttalat att inringaren är densamme som GM.
RO blev kallad till förhör p.g.a tips om att han skulle ha burit en blodig skjorta vid grupparbete samma morgon som mordet inträffat. Han fick vid förhöret även lämna röstprov.
RO ringer några timmar efteråt och talar om att han har rint samtalet till SOS. Då blir han direkt anhållen och häktat på sannolika skäl för mord.
Han bryter då ganska förståeligt ihop. Han är misstänkt för mord på sannolika skäl. Det är en kränkning i sig och han reagerar våldsamt och blir psykotiskt och blir förbannar säkert sig själv för att han ringde och sa att det var han som ringde samtalet. Han tar tillbaka sitt "erkännande" av samtalet. Kanske fick han det rådet av sin advokat också.

Att hans skjorta är blodig kan bero på att han varit så nära PH vid mordplatsen och sen "bara kuta" och ringde. (en teori från mig bara)

Vid den andra häktningen pratades om bildbevis. Vad detta bildbevis föreställer vet vi fortfarande inte.

Citat från artikeln:
"Tycker du att den bevisning ni fick pappan häktad på var bra?
– Den frågan kan jag inte kommentera i nuläget, men blir det så att den här misstänkte avförs från utredningen – då är jag beredd att lämna lite kommentarer om den bevisning som finns."

Jag ser fram emot dessa kommentarer.

Det är bara det att jag inte anser att din "logik" är särskilt hållbar. Den enklaste förklaringen till det rättsliga förlopp vi har sett nu är snarare:

- RO erkänner att han ringt samtalet och blir häktad
- RO tar tillbaka erkännandet, samtidigt som polisen inte får det genombrott man hoppats på vid den tekniska analysen.

I detta läge backar åklagaren frivilligt (och korrekt enligt RB:s bestämmelser) - läget i utredningen ger inte längre anledning att anta att utredningen kan drivas vidare mot en fällande dom.

Detta är en den enklaste förklaringen till frisläppandet om du frågar mig. Den kräver inte några mer eller mindre långsökta resonemang om RO:s eventuella faktiska skuld eller oskuld. Kvar svävar då frågan om huruvida RO faktiskt ringde samtalet. Då jag inte hittat någon i mitt tycke särskilt rimlig förklaring till erkännandet så förblir jag vid min slutsats att enklaste förklaringen utifrån kända fakta är att han faktiskt ringde samtalet. Däremot tar jag inte den slutsatsen vidare till något följdresonemang om vilken hans roll i händelseförloppet kring mordet var - där är det fortfarande alldeles för dimmigt runt brottsplatsen för att våga sig på att skära ens ett litet provsnitt med rakkniven.

Då bör du fråga dig själv vilket som är den enklaste förklaringen till att åklagaren inte får det genombrott man hoppats på i den tekniska analysen.



Edit: För övrigt kan jag bara beklaga om du är oförmögen att ta till dig och förstå de mest rudimentära logiska resonemang. För det är knappast kärnfysik när jag gjorde det tydligt att RO är släppt till följd av minst en, men möjligen bägge, av två följande förklaringar:

1. En DNA-profil finns, och det är otvetydigt mördarens, men RO matchar den inte.
2. Röstanalysen visar (-1 eller högre säkerhet) att RO troligen inte är uppringaren.

Vad jag vill ha sagt i mitt tidigare inlägg är att inringaren inte nödvändigtvis måste vara mördaren.
RO kan faktiskt vara den som ringer, men behöver inte vara den som höll i kniven. De fick ingen DNA-träff och det finns DNA. Det har framkommit i artiklar som finns länkade tidigare i tråden.

Så kan det vara. Men den förklaringen kräver att RO råkade snubbla in på mordplatsen under mordet, eller strax efter mordet. Vilket är högst osannolikt. Vidare är det osannolikt (men inte omöjligt) att åklagaren skulle ha släppt RO om han är uppringaren även om DNA inte matchar.

Men du har rätt. Det är en möjlig förklaring. Men personligen skiter jag i det eftersom även den innebär att RO är oskyldig och då det numera antagligen krävs en DNA-träff för att fälla en annan gärningsman, spelar identiteten på uppringaren en en mindre roll än innan RO häktats.