Sverigedemokraterna i media (sammanfogade trådar)/mod

Åkesson övergår därefter till ett mer konkret stycke, där han beskriver följderna av den mångkulturella ideologin, i form av islams och muslimers påverkan på Sverige. Man kan här hävda att betoningen av islam som det stora hotet är objektivt tveksam, de mångetniska problemen är lika stora i det kristet syrianska Södertälje eller sekulärt albanska Landskrona som i många mer muslimska städer. Samtidigt måste man konstatera att en diskurs där man fokuserar på “muslimer” har stor realpolitisk potential. Många vanliga svenskar har negativa erfarenheter av etniska icke-svenskar, detta kan vara tillsynes triviala händelser som att “dom går som om dom äger stället” eller trauman som våldtäkter och mord. I många av dessa fall är det individer med ett utseende som gör att de kan tas för just “muslimer” som varit inblandade. I verkligheten är deras religion oftast okänd, och det är kanske lika vanligt att de varit kristna eller sekulariserade. Men deras beteende väcker ändå känslor, känslor som kan kanaliseras till att gälla “muslimer”. Detta inte minst då det ännu är tabu att tala kritiskt om folkgrupper (som “araber”). Med fokus på “muslimer” möjliggör man också för den enskilde sympatisören att dela in invandrare i bra och dåliga muslimer. Arbetskamrater och vänner som har en bakgrund i muslimska länder kan då alltid sorteras bort, enligt resonemanget “men Amir är bra, det är inte såna som han som Åkesson är ute efter“. I en situation där många potentiella väljare har icke-svenska relationer är SD:s fokus på muslimer realpolitiskt lyckat.

http://oskorei.motpol.nu/?p=1912