Vänskap [Att skaffa nya vänner som vuxen]/mod

När man var liten räckte det med att man satt bredvid varandra i klassrummet för att bli bästisar men ju äldre man blir desto svårare blir det, eller hur?

Är det lättare när man får egna barn och träffar ungarnas kompisars föräldrar eller blir det lättare när man är pensionär och spelar bingo varje söndag eller har man alltid högre krav på andra allt eftersom tiden går?

Problemet är till stor del omgivningen. När du var 17 år så hade du cirka 100-150 personer runt omkring dig födda samma år på gymnasiet. Du hade dessutom 200-300 personer som bara var ett år äldre eller yngre. Ni var tvugna att umgås minst 30h i veckan. Och ändå så ville du förmodligen inte vara nära kompis med mer än 10 av dem. Du klaffade förmodligen inte fullt ut med fler. I en ålder där alla var ganska spännande och fulla av liv.

Tänk på ditt nuvarande "gymnasium" när du är 34 år gammal. 18 personer på kontoret. 8 av dem ser du nästan aldrig. Av de resterande 10 så är hälften kvinnor. Av de resterande 5 männen så är 3 över 50 år. Kvar är du och någon halvknepig typ som är 7 år yngre än dig.

Varför skulle han bli en nära vän till dig när det tidigare tog 200 killar i din egen ålder att vaska fram 10 nära vänner?

Ja det blir svårare att skaffa nya vänner eller iaf att skapa meningsfulla relationer med andra ju äldre man blir på grund av en mängd olika faktorer.

När man blir äldre så har folk allt mindre och mindre fritid och den fritid man har skall spenderas på partner och barn och hemmet och då har man inte tid att umgås på samma sätt som i ungdomen samt att man får andra prioriteringar som kommer före att hänga med polarna .

Folk har även vid 30+ sina etablerade umgängen och söker ofta inte nya bekantskaper såtillvida dessa inte är sexuellt eller romantiskt lagda.

Med ålder kommer också att man blir mer och mer satt i sitt sätt att vara och man får svårare och svårare att kompromissa och anpassa sig efter andra och ju lägre tolerans för folks olater och beteenden som man tycker är irriterande får man.

Problemet är till stor del omgivningen. När du var 17 år så hade du cirka 100-150 personer runt omkring dig födda samma år på gymnasiet. Du hade dessutom 200-300 personer som bara var ett år äldre eller yngre. Ni var tvugna att umgås minst 30h i veckan. Och ändå så ville du förmodligen inte vara nära kompis med mer än 10 av dem. Du klaffade förmodligen inte fullt ut med fler. I en ålder där alla var ganska spännande och fulla av liv.

Tänk på ditt nuvarande "gymnasium" när du är 34 år gammal. 18 personer på kontoret. 8 av dem ser du nästan aldrig. Av de resterande 10 så är hälften kvinnor. Av de resterande 5 männen så är 3 över 50 år. Kvar är du och någon halvknepig typ som är 7 år yngre än dig.

Varför skulle han bli en nära vän till dig när det tidigare tog 200 killar i din egen ålder att vaska fram 10 nära vänner?

I Sverige brukar folk stänga in sig så snart de passerar 30 år och sedan vara ensamma. Folk träffar inte nya vänner i Sverige efter studietiden, det är inget att räkna med. Jag hade ganska enkelt att skaffa nya bekanta under min studietid, men efteråt inte alls så.

Man har vänner för att man behöver dom. När man är ung.

Ju äldre man blir, desto mindre behöver man andra. Och andra behöver mig mindre också. Så viljan att ha vänner minskar.

De flesta nöjer sig med de vänner de redan skaffat. Och som de inte blir av med.

Fast med den synvinkeln kan man ju säga att det samtidigt blir enklare eftersom man då i högre utsträckning lär veta vilka sammanhang man ska befinna sig i för att hitta vänner och vilka kontakter man ska skaffa sig.

Till syvende och sist tror jag ändå det handlar om personligheten mest, den som har flest vänner i skolan är inte sällan den som har flest vänner i vuxen ålder. Personligheten kan man ju ändra till viss del så jag skulle nog med fog kunna säga att det för en del blir lättare att hitta vänner.

Fast med den synvinkeln kan man ju säga att det samtidigt blir enklare eftersom man då i högre utsträckning lär veta vilka sammanhang man ska befinna sig i för att hitta vänner och vilka kontakter man ska skaffa sig.

Till syvende och sist tror jag ändå det handlar om personligheten mest, den som har flest vänner i skolan är inte sällan den som har flest vänner i vuxen ålder. Personligheten kan man ju ändra till viss del så jag skulle nog med fog kunna säga att det för en del blir lättare att hitta vänner.