Vänskap [Att skaffa nya vänner som vuxen]/mod

Ja, det kan vara lättare via barnen.

Allt eftersom tiden går höjs kraven att inte slösa sin tid på idioter avsevärt. Det innebär en delvis vald ensamhet. Men samtidigt går det att söka upp gamla vänner. Där har jag haft tur. Helt nya vänner är inte omöjligt. En del kollegor. Andra man stöter på med gemensamma intressen.

Svår fråga. Har fått ca 10 nya potentiella vänner men som är mer bekanta sista 5 åren. Träffar ju nytt folk i jobbet, fritiden, blev vän med en Snut ur svarta piketen för ngt halvår sedan. Sedan lite olika människor via jobbet. Knullade en av dessa, hon har ju blivit ngt av en kk. Trots att hon har familj, barn och snubbe, tiden får utröna hur alla dessa varaktigt blir kvar. Sett historiskt så har jag ju haft massor nära vänner men ibland så flyttar man ifrån varandra eller väljer att avsluta. Tror det är väldigt individuellt. Men hade jag behållt relation med samtliga sista 20 åren så hade jag haft 30 nära totalt.

Har till min förvåning sett att jag nu som äldre (och jobbar som volontär) har fått riktigt genuina vänner för livet ut, sas!

Förut hände det aldrig, på normala arbetsplatser, har inte en endaste vän från arbetsplatser.!
Förut skyllde jag mig själv, är kanske lite vrång eller så tänkte jag.

Men kanske felet inte enbart är mitt utan på den konkurrens som råder i arbetslivet..?

Jag utgör inget hot längre😁

Kort svar: ja

Längre svar: som förälder ökar man nog chanserna till nya vänner, en hel del. Som standard-pensionär kan man nog också göra det. Finns ju t.ex. sådana där 60+ 70+-hyreshus, med gemensamma lokaler och annat, där det bara får bo äldre. Inte för att unga och äldre inte kan umgås, men men..

När man bli äldre har man ju lite mer att gå på. När man är barn, är det ju nästan helt nytt att dels ha kompisar eller en bästis.

Svenskar gillar frihet, vilket ni utlänningar tydligen inte gör.

Därför gör vi som vi vill göra, oavsett vad utlänningar eller andra svenskar tycker om det.

Att du tycker svenskar är konstiga och tråkiga gör inte direkt svenskar mer intresserade av att umgås, lära känna, vilja arbeta med, eller bo i närheten av er utlänningar. Och tja då stänger vi er ute. Varför skulle det vara ett problem för er? Svenskar är ju tråkiga skrev du.

Nja, det beror lite på enligt mig. Som gammal har man generellt både mindre tid och energi än i sina unga år. Det betyder att en ny vänskap måste tillföra något till bordet som gör ansträngningen värd det. Däremot, när det väl klaffar, tycker jag det tack vare att man är för gammal orka ha på sig en mask är lättare att bygga genuin vänskap.

Ja, det stämmer. Jag tror främst att det beror på hur gemenskaper förändras över livsförloppet. När man är i skolan så är man bokstavligen ihopföst i ett rum med andra människor, och har inget annat val än att umgås. Sedan kommer det några innan man skaffat partner och bildat familj, och då är det oftast någon kompisgäng som är den primära gemenskapen, som vi prioriterar allra högst. Sedan är det familjen som är prio ett.

En annan sak är förstås att vi inte formar oss efter varandra lika mycket när vi är vuxna, som vi gjorde när vi var unga. När jag var tjugo år så tog jag extremt starkt intryck av vänner, av vilka böcker de läste och vilken musik de lyssnade på. Någonstans runt tjugofem började de olikheterna mest bli störande, då jag själv blev mer säker på vad jag gillar egentligen. Det blev liksom oviktigt vad andra tyckte, och då började vänner spela mycket mindre roll.

Som femtioåring så blir det inte mycket till "nya vänner". Man noterar med lite svalt intresse vad andra människor säger, och hoppas man slipper ses mer än nödvändigt i fortsättningen.

Tighta vänner tror jag är lättare att skaffa när man var yngre för man hinner gå igenom så mycket under tonåren tillsammans. Med det sagt går det fortfarande lätt att skaffa vänner när du är äldre beroende på hur du är som person och vad du har för hobbys t.ex.

Ja jag upplever att de vänner jag haft sedan barndom känner mig djupare än de jag lärt känna i vuxen ålder, att de nya vännerna blir mer ytliga även om vi umgicks mycket.

Ja men precis. Kul att du delar samma uppfattning som mig ändå!

Man får väl åtminstone kämpa lite mer, själv ge sig in i olika sociala sammanhang. Som yngre hade du ju dina jämnåriga och därikring från grundskola och gymnasium och då man knöt nya kontakter när man var ute och festade m.m.

Man bör nog därför inte lägga ner utelivet så tidigt.

Ja och nej.
Jag har en väldigt fin relation med mina närmsta arbetskamrater. Vi började jobba tillsammans för ca tre år sedan och vi är alla mellan 30-45 år gamla.
Jag skulle nog relativt lätt kunna kliva över gränsen från arbetskamrat till god vän när det gäller två-tre av kollegorna, men det förutsätter att jag lägger tid på detta utanför arbetstiden, alltså offrar min fritid.

Eftersom jag jobbar heltid, har flera barn (med olika fritidsaktiviteter som det ska grejas med), en sambo som jag gärna träffar så ofta jag kan och andra (gamla) vänner som jag vill hinna träffa så finns det inte tid över för nya vänner.
Jag försöker ta mig tid och följa med när mina kollegor vill ha med mig på något utanför arbetstid, men jag lägger ingen energi på att styra upp sådant själv. Jag hinner inte som livet ser ut nu.