Vänskap [Att skaffa nya vänner som vuxen]/mod

Ja, det blir svårare. Du väckte en förhoppning om att vännerna kanske rasar in när man är pensionär.

Under barnåren är många väldigt upptagna och får lägga egna intressen och egentid åt sidan.

När man är ung och går i småskolan så är man ju ganska oformad. Med tiden skaffar man sig åsikter, både politiska, etiska, kulturella m fl. Det gör att man har helt andra krav som när man är 49 än när man var 9. Det är rätt naturligt, man har levt mer än ett halvt liv och varit med om en hel del som format en när man är 49, de uppfattningarna har man inte när man är 9.

Fast med den synvinkeln kan man ju säga att det samtidigt blir enklare eftersom man då i högre utsträckning lär veta vilka sammanhang man ska befinna sig i för att hitta vänner och vilka kontakter man ska skaffa sig.

Till syvende och sist tror jag ändå det handlar om personligheten mest, den som har flest vänner i skolan är inte sällan den som har flest vänner i vuxen ålder. Personligheten kan man ju ändra till viss del så jag skulle nog med fog kunna säga att det för en del blir lättare att hitta vänner.

Det är en kulturfråga också. Vi i Sverige tillhör de minst socialiserande länderna i världen. När jag var i USA, New York. Där umgås folk i vuxen ålder. Jag var ute med en svart krigsveteran han var ca 63 år, vilket är flera årtionden äldre än mig. Vi drack öl på en bar, hängde på verandan också. Vi var ute och åkte i hans bil, spelade hiphop på stereon och rökte extra skeva cigg.

Han berättade hur det var när han var yngre och växte upp i Queens och spöade upp whiteboys som var uppkäftiga. När jag åkte hem fick jag en luvtröja av han som ett minne från USA. Han kallade mig för buddy. Det låter säkert som att dessa relationer är ytliga, vilket dessa också är. Jag träffade många personer som var över 35 år och som jag umgicks med i USA. Jag hade bara varit där i en kort tid. Något liknande händer definivt inte mig här i Sverige.

Nu räcker det iofs att vara svensk i USA så är folk väldigt tillmötesgående generellt. Däremot är det slående att likande umgängesmönster ser jag ej i Sverige. Då tänker jag på att folk i världen utanför Sverige umgås även upp i åldrarna.

I Sverige brukar folk stänga in sig så snart de passerar 30 år och sedan vara ensamma. Folk träffar inte nya vänner i Sverige efter studietiden, det är inget att räkna med. Jag hade ganska enkelt att skaffa nya bekanta under min studietid, men efteråt inte alls så.

Jag håller inte med, jag hade inte särskilt många vänner i (grund)skolan, sen på universitetet blev det en helt annan femma.

I vuxen ålder har jag ett fåtal nära vänner, man kan ju inte ha hur många nära vänner som helst - man ska ju hinna med dem med. Sen har jag massvis med bekanta som då är nästa steg.

Men visst, när man är vuxen och levt mer än halva sitt liv så är man nog lite mer kräsen och vet vad man vill ha och inte vill ha.

Det beror på. Är man en person som inte har mycket ansvar och hittar andra som inte heller har mycket ansvar då kan man hänga och umgås varje dag.

Ta en titt på förorten till exempel. Där umgås alla som de våre 15 bast i alla möjliga åldrar. Inga jobb, ingen riktig familj och inget ansvar, rastlösheten tvingar ut dem i umgänge.

Bor du ute på landet eller? Det är ju bara att gå till krogen så lär man känna någon rolig filur förr eller senare.

Har alltid haft lätt att knyta till mig nya vänskaper, mitt "problem" är att jag är väldigt selektiv, man får neka folk som vill bli ens vän.

Ja det blir svårare att skaffa nya vänner eller iaf att skapa meningsfulla relationer med andra ju äldre man blir på grund av en mängd olika faktorer.

När man blir äldre så har folk allt mindre och mindre fritid och den fritid man har skall spenderas på partner och barn och hemmet och då har man inte tid att umgås på samma sätt som i ungdomen samt att man får andra prioriteringar som kommer före att hänga med polarna .

Folk har även vid 30+ sina etablerade umgängen och söker ofta inte nya bekantskaper såtillvida dessa inte är sexuellt eller romantiskt lagda.

Med ålder kommer också att man blir mer och mer satt i sitt sätt att vara och man får svårare och svårare att kompromissa och anpassa sig efter andra och ju lägre tolerans för folks olater och beteenden som man tycker är irriterande får man.

Går du ensam dit då eller vad menar du?

Ibland händer det att man går ut på krogen ensam ja. Du bor ute på landet va?

Det beror helt på hur man lever och är för person. Har man intressen som gör att man kommer ut och träffar andra med samma intressen, är social och själv tar initiativ till att knyta nya kontakter med folk runtomkring är det mycket lättare att få nya kontakter som kan utveckla sig till vänskap som kan hålla i många år.

Tror det handlar om vad har man har levt för liv innan man blir äldre. Han man alltid varit öppen och haft lätt att skaffa vänner så är man sådan även som äldre. Har man däremot inte haft så många vänner fortsätter livet på samma sätt - man trivs bäst ensam och har inget behov av att ha vänner och trivs bäst att vara själv.

Har man lärt känna någon som man gillar så gäller det också att fortsätta att ha kontakt så det inte rinner ut i sanden. Man ringer och hittar på saker att göra tillsammans, gå och fika, promenera, bjuda på middag eller gå på en utställning som båda gillar.