Vänskap [Att skaffa nya vänner som vuxen]/mod

Inte religiös, drack öl och glögg igår, hemma i vår lugna vrå.

När man är uppe i den åldern är samtalsämnena handlar om hur avföringen ser ut osv. Vet inte om det är så kul.... Men visst är det svårare. När man passerat 35 då är det svårt för alla runt omkring har annat fokus = skaffa familj osv.

Det är svårare att skaffa riktigt nära vänner, bekanta är enkelt men riktigt nära vänner är svårt…

Ja det är väl mer nischat genom universitetsstudier än grundskolan kan jag tänka mig.

Mycket lättare att skaffa nya bekantskaper utomlands.

I Sverige tycker folk man är konstiga för man hälsar på någon man inte känner, jag älskar Sverige & Svenskar men tyvvär så är vi lite osociala av oss.

Jobbar du som clown på grönan eller hur kan du ha en strid ström med människor vars vänskap du måste mota bort i det som förmodligen är en av världens mest ogästvänliga städer för den som söker social kontakt med främlingar, när du inte ens rör dig i krogmiljö?

Ja om man inte har ett socialt liv redan och massa vänner så blir det såklart svårare.

För att skaffa nya vänner krävs det antingen att du jobbar någonstans, har vänner redan, utövar någon sport eller har en sysselsättning som inkluderar andra. Eller en partner som har vänner som har tjej/kille. Och att man är reko som person såklart!

Jag är typen som inte söker vänner men alltid får ändå. Helt ärligt så vet jag inte varför dom vill vara kompis med mig men jag antar att jag är skön. Dvs rolig/ball. Men har liksom sjukt soft sidor med. Men party-jag är tydligen jEterolig

Dessutom är det nog lockande med folk som inte utstrålar desperation? Eftersom att jag inte söker och är trygg i vem jag är - så lockar det folk.

Har en ny bekantskap nu, en brud. Som skickar snaps 24/7. Det är lite jobbigt. Antar att hon gillar mig och vill ha kontakt, intensiv sådan. Hon är faktiskt jävligt cool, fattar inte vad hon ska med mig till Jag är också cool men hon är typ coolare. Hon är en vän till en vän. Så lärde vi känna varandra!

Njae jag tycker inte att det är lättare när man får barn.
Visst, man träffar nya vuxna som man (tvingas) prata med.

Men det blir ju inte samma sak som de där riktiga vännerna man hade en gång i tiden.

Allt man pratar om är bara barnens aktiviteter, något annat vågar man knappt prata om för då korsar man den privata gränsen.

Jag har dock fått en och annan ny vän som vuxen, men de har jag sällan tid att träffa ändå.

Jag träffar mycket fölk i mitt jöbb.

Problemet är till stor del omgivningen. När du var 17 år så hade du cirka 100-150 personer runt omkring dig födda samma år på gymnasiet. Du hade dessutom 200-300 personer som bara var ett år äldre eller yngre. Ni var tvugna att umgås minst 30h i veckan. Och ändå så ville du förmodligen inte vara nära kompis med mer än 10 av dem. Du klaffade förmodligen inte fullt ut med fler. I en ålder där alla var ganska spännande och fulla av liv.

Tänk på ditt nuvarande "gymnasium" när du är 34 år gammal. 18 personer på kontoret. 8 av dem ser du nästan aldrig. Av de resterande 10 så är hälften kvinnor. Av de resterande 5 männen så är 3 över 50 år. Kvar är du och någon halvknepig typ som är 7 år yngre än dig.

Varför skulle han bli en nära vän till dig när det tidigare tog 200 killar i din egen ålder att vaska fram 10 nära vänner?

Kära Denom, för att inte gå off topic. Ja, det blir svårare.Men det vet ju du med. Kul att du är kvar på flashback!

Man har vänner för att man behöver dom. När man är ung.

Ju äldre man blir, desto mindre behöver man andra. Och andra behöver mig mindre också. Så viljan att ha vänner minskar.

De flesta nöjer sig med de vänner de redan skaffat. Och som de inte blir av med.