Myter om kreatin vs fakta;
Jag vet inte säkert om kreatin skulle kunna användas som alternativ energikälla vid muskelsammandragningar istället för ATP (adenosintrifosfat), som är kroppens normala energivaluta i alla cellulära processer. Jag tvivlar på det, eftersom ett monofosfat inte är någon speciellt energirik förening. Men det är rätt ointressant:
För att göra nytta som prestationshöjare så måste kreatinet hursomhelst först komma in i enskilda muskelceller, där det sen (hypotetiserar tillverkarna?) kan användas som energikälla vid kontraktion av sarkomererna; den minsta, funktionella enheten i våra muskler, som utför den mekaniska kontraktionen med ATP-hydrolys som energikälla.
Tiotusenkronorsfrågan är: hur ska ämnet ta sig igenom cellmembranet, och in i cellen?
Svaret är enkelt: det går inte, eftersom det inte finns några cellulära mekanismer hos människor som tar in kreatin i cellen.
Det finns proteiner på cellytan som tar in
glukos i cellen som via glykolysen i cytoplasman omvandlas först till pyruvat, sen till Acetyl-coenzymA, och sedan till ATP i citronsyracykeln & andningskedjan i mitokondrierna; det är så vårt näringsupptag fungerar.
En mekanism som tar in kreatin i cellen motsvarande den som finns för glukos existerar inte, och ämnet kan följaktigen helt enkelt inte komma in.
Notera (se länken nedan) att kreatinmonofosfat är ett polärt; hydrofilt ämne pga sina OH-grupper; det binder följatigen vatten (ett annat polärt ämne). Problemet är att det inte kan diffundera in genom cellmembranet; som består av fosfolipider; membranet släpper bara igenom hydrofoba ämnen (T.ex. testosteron).
Kreatin är följaktigen totalt verkningslöst som prestationshöjare; det simmar bara omkring i extracellulärvätskan där det binder upp vatten; men tillför inte cellen någon extra energi. Men visst; att det binder vatten kanske gör att man SER aningen större ut? Det är antagligen det som står för den "effekt" som vissa påstår sig uppleva.
Och kreatinmonofosfat omvandlas inte heller till ATP i cellen som en del tillverkare påstår; det är totalt nys: ATP tillverkas i cellens mitokondrier,
med utgångspunkt från pyruvat och fettsyror i tre processer som kallas citronsyracykeln, betaoxidationen och andningskedjan (kallas även elektrontransportkedjan).
Kreatinmonofosfat kan omöjligen användas i de processerna. Det är enkel gymnasiekemi: tillverkarna vet mao att de ljuger folk rätt i ansiktet när de påstår det.
Men tillverkarna av skiten är säkert glada för att folk tror på deras produkt: de kan förpacka ett enkelt fosfatpulver som kostar femtio öre kilot att tillverka i små påsar om 200 gram och kränga dem för 200 spänn styck.
Enorm avkastning: lysande affärsidé. Taktiken att utnyttja folks okunskap för att blåsa dem på pengar har charlataner använt i hundratals år.
Fall inte för den här lätta, grabbar. Snälla!
http://www.bmrb.wisc.edu/metabolomics/mol_summary/?molName=creatine_phosphate