Intellektuella sverigedemokrater?

Mot bakgrund av detta är det kanske klokt av Sverigedemokraterna att hålla sig till populismen och undvika ideologin. Om de exempelvis skulle starta en tidskrift för idédebatt är det inte svårt att föreställa sig de interna strider som skulle blossa upp.

Vi måste alla kämpa mot den växande rasismen. Rasister finns överallt. Du har arbetskamrater, kanske till och med nära släktingar som är rasister. Ärligt talat – vet du vad de röstade på? Nä, just det - vad gör du om din mormor är med i VAM?

---
Demokratin kan inte längre härbärgera rasister, homofober, sexister och antisemiter. Demokrati innebär inte bara tolerans, utan öppenhet, därför måste demokratin bli transparent. Det är på sikt orimligt att rasister får rösta utan att kännas igen av sin partner, sina kollegor, sina barn.

Sanna demokrater har inget att dölja, bara rasister, homofober, islamofober och antisemiter och de som skräpar ner i miljön har det – de som hotar demokratin. Nu måste vi solidarisera oss med de homosexuella, de transsexuella, romerna, invandrarna, låginkomsttagarna, judarna och - inte minst - alla anhöriga till dem som röstat på SD.

En förutsättning för den massinvandring som pågår är det sociala fenomen som kan sammanfattas med namnet stillatigande. Detta innebär att människor som lever med mindre positiva erfarenheter av det mångetniska samhället förväntas tiga still om dem, och att de förväntas se det som en naturlig del av vardagen snarare än något som kan förändras. Ett exempel är det bostadsområde i Malmö där de boende hade långvarig erfarenhet av våld och oroligheter i ett näraliggande, mindre etniskt svenskt, område. Den rationella reaktionen för en boende som är utsatt för något liknande är att bli rädd, både för sin egen och sina barns skull, och även att bli upprörd eftersom det trots allt inte är acceptabelt att man inte är trygg i sitt hem. Detta leder i sin tur vidare till rationell handling, där man exempelvis försöker få fenomenet känt i media, där man organiserar sig lokalt, eller där man genom att rösta på något lämpligt parti försöker åtgärda problemet. Detta hade också många gjort i det berörda området, genom att rösta med Sverigedemokraterna.

Problemet är att ingen av dessa reaktioner är tillåten i dagens Sverige, då särskilt media förutsätter stillatigandet snarare än den rationella reaktionen. Detta i sin tur för tankarna till ett av de mer användbara begreppspar som den feministiska teoribildningen presenterat, begreppsparet privat och politiskt. Många feminister har talat om att ”det privata är politiskt”, vilket betyder att vardagliga och individuella problem som många människor delar inte alltid är så individuella. Istället är de politiska. En politisk ordning möjliggör dem, och genom kollektivt politiskt handlande kan de åtgärdas.

De vardagliga problem som följt i massinvandringens kölvatten är ett ovanligt bra exempel på att det privata är politiskt. Samtidigt är det ett tydligt exempel på hur överheten, här inte minst i form av media, försöker få det att förbli privat, förbli något ”naturligt” som man stillatigande bara ska acceptera.

Genom att på så vis avskära en betydande del av människors vardag från det politiska reducerar man dock det demokratiska samtalet, och ställer många människor inför valet att antingen ta del av ett offentligt samtal som inte berör dem eller att ta ställning i frågor som gör att media kommer demonisera dem. Vissa väljer här apatin, andra det mer hedervärda alternativet.

Särskilt frapperande är i sammanhanget den hycklande inställning det offentliga Sverige här ger uttryck för. Vid varje konkret kritik av massinvandringen ger man nämligen sken av att det visst går att, teoretiskt sett, diskutera invandringen, men att just denna konkreta kritik drivs av ”hat” eller ett förflutet i den ”tid när man fortfarande hade nazistuniformer i partiet”.

SD:s kanslichef, Mikael Valtersson, tror att det kan vara en fördel för Sverigedemokraterna att anställa personer med kontakter runt Stureplan i Stockholm.

– Egentligen är inte det något fel. Vårt problem sen tidigare är att vi har en image av att vara väldigt mycket landsbygd och unga män med relativt låg utbildning. Vill vi växa i Stockholm är det ju bra att vi får personer med en lite annan bild, säger han.