Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Det är ju Golaren som fantiserar, på ett likvärdigt sätt som mamman.
Jag är övertygad om att pappan inte går runt med sådana långsökta fantasier som Golaren har. Så det är ju inte pappan jag "belastar" för något. Det är Golaren jag i så fall "belastar" med Golarens långsökta fantasier.
Jag skrev även tidigare "om det stämmer", redan inledningsvis, du kan se själv. Snarare du som är ohederlig som utelämnar att jag har skrivit det. Lägg av med det och läs mina tidiga inlägg gällande de obekräftade uppgifterna. Inlägg #567 samt inlägg #568.
Det är myndigheterna jag belastar för saker, ja. De borde ha agerat mycket tidigare och med mindre våld. Redan tidigt i processen krånglade ju mamman med umgänget. Man skulle ha givit henne max ett år. Hade hon inte kommit till sans då: så, process och utredning för enskild vårdnad till pappan. Boende hos pappan. Och regelbundet umgänge för pojken med mamman. Då hade pojken tidigt fått god tillgång till båda sina föräldrar. Och båda hade blivit hans anknytningspersoner. Han hade sluppit: tvångsumgänge, umgängessabotage, våldsamt polisingripande.
Vad man istället har gjort från myndigheterna är att dra ut på det hela i fem år, så att pojken inte har fått någon anknytning till sin pappa, utan mer slitits i, som en docka. Sedan gör man ett våldsamt polisingripande och sliter honom från hans anknytningsperson: mamman. Detta är inte för barnets bästa, ingenting av detta. Eller tycker du det?
Och om uppgifterna om att han inte går I skolan stämmer. Så blev min tanke "tänk om han vägrar, precis som han vägrade att träffa pappan?". Och då uppstod tanken att pojken kanske har svårt för förändringar. Och jag ville då veta om detta har utretts. Är det så konstigt tycker du? Att du drar detta till att vara "ett försvar för mamman", när det snarare är omtanke om pojken och att inte missa saker, är jädrigt ohederligt av dig.
Jag står som sagt var på pojkens sida. Det är den enda vettiga sidan att stå på.
Att du tror att jag står på mammans sida, visar tydligt att du står på pappans sida (och inte på pojkens). Och därav läser in vad jag än skriver, som att jag står på mammans sida. Även det är ohederligt av dig! Jag står inte på någon av föräldrarnas sida. Mer än att jag anser att pojken givetvis ska få ha god tillgång till båda sina föräldrar.
Jag står på pojkens sida. Och man får sällan hela bilden av att läsa några domar, när det gäller ett 5 år långt ärende. Detta kanske du borde försöka inse.
Din "lösning" att myndigheterna borde ha givit mamman max ett år och sedan flyttat vårdnaden till pappan är en snygg efterhandskonstruktion, men historiken såg inte ut så.
2022 yrkade pappan själv att den gemensamma vårdnaden skulle bestå och att umgänget skulle byggas upp mot växelvist boende.
När han drog igång nästa process 2023 yrkade han utökat umgänge.
Ensam vårdnad begärde han först 2025.
Så nej, det var inte fem år där någon myndighet satt med en stor knapp märkt "GE PAPPAN VÅRDNAD" och vägrade trycka på den medan du redan 2021 stod bredvid med facit.
Med facit i hand kan man absolut säga att utvecklingen borde ha brutits tidigare. Det har jag själv sagt. Men ditt exakt ett år långa ultimatum är något du hittat på i efterhand.
Sedan NPF igen.
Det är inget fel i att fråga om A kan ha särskilda svårigheter med förändringar. Problemet uppstår när du gång på gång använder helt obelagda möjligheter som motvikt till sådant som faktiskt är dokumenterat.
"Kanske NPF."
"Kanske förändringssvårigheter."
"Kanske skolvägran."
"Kanske mamman förberedde honom ändå."
"Kanske umgängesstödjarna hade horn i sidan till henne."
"Kanske bonuspappan sade orden."
Du kan fortsätta så i all evighet.
Det korrekta svaret när underlaget saknas är "vi vet inte".
Inte att fylla luckan med den teori som för stunden passar bäst.
Sedan detta:
"Att du tror att jag står på mammans sida visar tydligt att du står på pappans sida."
Nej, det visar ingenting sådant. Det är barnsligt svartvitt.
Jag har uttryckligen sagt att processen blev för lång, att det finns legitima frågor om polishämtningen, att uppgifter om skolfrånvaro ska granskas om de stämmer och att pappan ska kritiseras om han utan rimliga skäl hindrar As framtida relation med mamman.
Skillnaden är att jag inte behöver göra pappan eller mamman till mitt lag. Jag försöker hålla samma beviskrav för båda.
Och din sista reträttväg är samma som tidigare:
"Man får sällan hela bilden av några domar."
Helt riktigt.
Men att materialet är ofullständigt betyder att vi måste vara försiktiga med slutsatser. Det betyder inte att alla tomrum automatiskt får fyllas med "kanske" som råkar hjälpa mamman.
Det är precis där din argumentation havererar. När något saknas som kan belasta mamman säger du "vi vet inte hela sanningen". När något saknas som kan fria mamman berättar du själv vad som kanske finns där.
Det är inte "team pojken".
Det är två olika beviskrav beroende på vem uppgiften gynnar.
Och det är fortfarande lika genomskinligt vad du håller på med.