Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Ja vården blir det nog för att sjukskriva mig och höra vad dom har att erbjuda för hjälp. Som jag förstått det har du familj och har varit nykter något år. Hur såg ditt tillfrisknande ut?

Bra tänkt, man behöver tid för att fokusera på att tillfriskna!


Ja precis, fru och barn och nykter i tre år nu. Mitt tillfrisknande såg i "korta drag" ut såhär:

Jag slutade dricka på eget bevåg våren 2022 efter att min fru ställt ett ultimatum och jag själv "nått vägs ände" (trodde jag). Drack då dagligen och spelade även en del på nätcasino, och mådde fruktansvärt dåligt psykiskt. Tyvärr så tänkte jag att jag nog skulle lösa det här själv, så jag fick Mirtazapin för sömnen, fem psykologsamtal på vårdcentralen och sedan var jag lämnad ensam med mitt inre kaos.

Höll mig borta från alkoholen men fortsatte spela alltmer, vilket slutade i hundratusentals kronor i skulder bakom frugan rygg, och jag såg ingen annan utväg än att avsluta livet. Började dricka veckan innan jag tänkte avsluta det hela och då gick jag all-in "en sista gång". Skrev brev till frugan och barnen och gick ut i skogen men blev hittad av polisen och inkörd till psyket där jag blev inlagd på beroendeakuten. Där skulle jag säga, på min botten, påbörjade det verkliga tillfrisknandet.

Efter två veckor inlåst där så var jag sjukskriven en månad, gick till beroendemottagningen och träffade läkare och sjuksköterska. Fick "riktiga" antidepp för första gången i mitt liv och det gjorde stor skillnad för mitt mående. Gick på en del gruppterapi-grejer på mottagningen (återfallsprevention och något mer) och tog Antabus. Ganska självklara saker men just det att sitta i ett rum med andra som kämpar, och lyssna på deras historia, det var otroligt frigörande. Vi förstod varandra och ingen såg ner på någon annan.

Skulle säga att det var främst fyra saker som gjorde det möjligt för mig att klara av det här:

1. Familjen (min fru, barnen, föräldrarna)
2. Sjuksyrran på beroendemottagningen.
3. Meditation
4. Antidepp

Utan min fru hade det aldrig gått, hon fiskade upp mig från det svarta hålet och övertygade mig om att "vi skall klara det här tillsammans".

Sjuksyrran på beroendemottagningen var nog en på miljonen. Han var sjuksköterska på pappret, men en bättre psykolog och samtalsterapi har jag aldrig haft. Han sa så många bra saker, och pushade mig försiktigt, att jag tror halva nykterheten har jag honom att tacka för. Han tipsade mig om meditation vilket också varit en viktig pusselbit i mitt tillfrisknande. Det gav mig en möjlighet att vara på min vakt och ligga steget före begäret. Han tipsade mig även om denna bok som hade stor inverkan på mig: The craving mind

Och till sist då antidepp. Jag hade nog gått hela mitt vuxna liv med obehandlad depression. Eller rättare sagt; jag hade ju självmedicinerat med alkohol, spel, porr, shopping osv. osv.

Nu blev det en halv roman ser jag, men har du några frågor skall jag svara så gott jag kan! Kämpa på nu!

Tror du inte är ensam om detta. Aldrig haft en "dålig SSK" på Beroende.

Märta, läser du detta - luv ya!

Sett att du tipsat The Craving Mind flera gånger. Är det Judson Brewer? Jag ska ge den en chans. Just spel och alkohol går väldigt mycket hans i hand. Jag själv har inte hållit mig spelfri, men däremot håller jag det på en ok nivå (hundralappar) nu när jag inte dricker. 3 veckor snart utan alkohol.

Härligt att höra! Verkligen fina människor - tack Marcus!

Ja precis - tyckte den var riktigt bra!

Verkligen, spel och alkohol är som ler och långhalm när de väl hittat varandra, en sorts ondskans perfekta symbios. Bra kämpat med tre veckor!

Vad menar du med Fick "riktiga" antidepp?

Jag antar att frågan var riktad till mig: fick SNRI/SSRI istället för Mirtazapin (som visserligen hjälpte med sömnen, men inget mot depressionen).

Hur lång tid tog det efter ni slutat dricka tills ångest var borta och ni började må bra?

Allt detta sitter i din egen skalle. Bryt med drickat och byt ut det mot att träna på något vis. Det är nog det vettigaste rådet jag kan ge.

Har verkligen inga problem med total avhållsamhet till alkohol. Helt ärligt tröttnade jag lite på "på slutet" framförallt med det där drickandet hemma utan att det fanns en speciell anledning.
Det som är lite märkligt är att jag samtidigt går och undrar på när jag får dricka alkohol igen. Solen skiner och man går förbi en uteservering på stan på väg hem från kontoret. Försvinner någonsin känslan av att man vill förgylla tillvaron med ett par kalla bärs och lite rödpang?

Efter något år av nykterhet ungefär försvann den för mig, mellan år 1 och 2 skulle jag säga. Då kändes det som att suget på riktigt lagt sig.

Nästan varje gång jag deltagit i ett jobbmöte så får jag en kraftig lust och längtan efter att supa skallen i bitar efteråt. Jobbigt som fasen..