Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Du riktar ju om inte kritik så uppmaningar mot pappan,
att HAN ska flytta, att HAN ska skapa trygghet.

Du antar att pojken inte är trygg med pappan.
Trots att du du så fint påstår att vi inte vet, så vet du att pojken inte är trygg med pappan...

Mamman är den som haft en våldsam sambo hemma, vilket gör att pojken MER tyr sig till mamman som den trygga men enligt barnperspektivet så skulle inte pojken vara där alls.
Det ignorerar du också.


"Men huruvida de bryr sig om sonen, det vet vi ju inte."
Jo, en vettig mamma gör inte allt detta, filmar, skapar drama och SAMTIDIGT har hon alltså haft en sambo som skrikit och dragit henne i håret, och det är vad barnen sett...sen vad mer har pågått?
Hon borde insett, "shit - jag är inte riktigt så bra just nu. Varför bråkar jag med pappan?"

Men kära du. Du läser som en kratta!
Jag har inte skrivit att "mammans oro var rimlig", för det vet vi ju inte ett skit om (om hennes oro var rimlig heller inte), som sagt. Läs om, läs rätt och försök förstå vad du läser!

Jag är däremot övertygad om att både mamman och pappan har agerat på det sätt var och en av dem tror är det bästa för pojken. Resultatet har dock blivit helt fel för pojken, hela vägen... Först får han knappt ha kontakt med sin pappa, sedan vill han inte det, men tvingas till det. Och sedan blir han utsliten ur sitt trygga hem, mot sin vilja (skapar livslångt trauma för pojken) från sin mamma som är hans trygga anknytningsperson. Och ska till sin pappa som han inte känner, i en stad där han inte har sina vänner...

Jag är varken team mamma eller team pappa.
Är jag ett "team", så är jag team pojken!

Och jag ser att ur barnperspektiv hade detta kunnat gå till på ett mycket bättre sätt! Och hur man hade kunnat ordna det, har jag redan beskrivit.

Du tycker att det är sonens bästa att:
1. Slitas ur sitt trygga hem mot sin vilja (skapar livslångt trauma för pojken).
2. inte få ha någon kontakt med sin trygga anknytningsperson (mamman).
3. inte få träffa sina vänner.
4. inte få träffa sina syskon.
5. Flyttas till en ny stad in till en främling (sin pappa).

För att mamman är "militant i sociala medier"? Eller? Och detta kallar du "barnperspektiv". Nejdu. Det är inte barnperspektiv, inte!

Jag anser att sonens bästa hade varit:
1. Att pappan flyttar nära Götene.
2. Att pappan och socialsekreterare hade kommit till pojkens skola vid skolstarten (om inte mamman och pojken frivilligt dessförinnan gått med på att pojken flyttar till pappan) och lugnt och fint informerat pojken om "du ska komma till din pappa, det har vuxna beslutat om. Du kommer snart få träffa din mamma och dina syskon igen och din mamma älskar dig och vill träffa dig. Innan du ska till pappa ska ni hitta på något roligt, tex. gå till ***" (***pojkens favoritställe). Inget polisingripande!
3. Modern informeras om att pojken är hos sin pappa, men att pojken snart ska få ha (övervakat) umgänge med mamman och syskonen.
4. Pojken får fortsätta leva sitt bekanta liv med vännerna och fotbollsträningen i Götene, bor hos pappa och får en fin relation med sin pappa. Och får ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Och i detta fallet är ju mamman den trygga anknytningspersonen för pojken.

Detta hade varit barnperspektiv, utifrån denna infekterade situation. Och då hade med största sannolikhet mamman inte varit lika "militant på sociala medier". Och ingen film hade funnits på när pojken slits ut ur sitt hem mot sin vilja. För den situationen hade inte ens uppstått.

Betänk detta en stund.

Skrev jag att du hade skrivit det?
Du tar ju hennes syn som rimlig eftersom du citat (även nu) "agerat på det sätt var och en av dem tror är det bästa för pojken". Men hennes syn var inte rimlig, = hon har INTE agerat med tanke på pojkens bästa.

Du är team mamman. Du säger bara saker pappan ska göra, aldrig något som mamman borde göra.

Vill mamman ha mer kontakt så får hon flytta.
Pojken är 5 år, han har inga kompisar eller motsvarande som värderas som viktigare än pappan, farfar och farmor. Eventuella kompisar kommer nu med skolåldern spridas mellan olika klasser, olika skolor etc. Så det är en bra brytpunkt att få ett vettigt liv till slut.

IGEN - du antar det var ett tryggt hem. Det vet vi inte.
Vi VET att mammans sambo agerat våldsamt mot henne, och tydligen umgås de fortfarande.
Det är en stor riskfaktor för ett litet barn, barnperspektivet är tydligt här att mammans hem INTE är garanterat tryggt.

Främling? De har träffats vetdu. Det har gått bra.

Barnperspektiv funkar inte så, ska det vara lördagsgodis och nya mobiltelefoner för det är ju "bra" ur barnets perspektiv med? Pappan har ett arbete och liv, och barnet får helt enkelt anpassa sig - för det måste barn göra.

Nej, jag är varken team mamma eller team pappa. Deras groll och märkligheter är totalt ointressant för min del (dock är jag övertygad om att de båda handlar som de gör för att var och en tror att det är det bästa för deras son). Men tydligen något du är mer intresserad av än pojkens väl och ve. Jag är team pojken, som sagt var. Och ja, jag säger vad pappan borde göra för att pojken ska kunna bli trygg. Pojken känner inte sin pappa och förlorar kontakten med sin mamma (trygga anknytningsperson) ett tag. Då behöver faktiskt pappan göra sitt bästa för att göra pojken trygg. Att bo nära Götene och se till att pojken får ha fortsatt kontakt med de han känner där är en sak. Och att pappan ser till att det blir (övervakade) besök med mamman och syskonen så snart som möjligt är en annan sak. Och att pojken får bo hos sin pappa och bilda en fin relation med pappan är en tredje sak.

Vilken konstig mening. Du skriver att mammans sambo har agerat våldsamt mot henne, "och tydligen umgås de fortfarande". Är de sambos så umgås de med största sannolikhet fortfarande. Har pojken bevittnat våld är det ännu större orsak att gå varsamt fram med honom och inte slita ut honom ur hans hem mot hans vilja. Då det är en våldsam handling mot pojken. Hur mycket våld ska den pojken behöva ha i sitt liv?

Pappan är en främling, ja. Menar du helt plötsligt att umgänget har gått riktigt bra? Det har ju inte det, det är ju därför vårdnaden har gått över till pappan. För att mamman har motsatt sig pojkens umgängesrätt med sin pappa. Oh därmed känner inte pojken och pappan varandra. Pappan är därmed = en främling för pojken. Något man behöver ta varsam hänsyn till vid överförandet av boendet från mamman till pappan.

Här handlar det inte om "lördagsgodis och nya mobiler".
Utan om pojkens rätt till båda sina föräldrar. och att överförandet av boendet från mamman till pappan behöver gå varsamt till, med pojkens bästa i åtanken och att pojken så snart som möjligt även får (övervakat) umgänge med mamman och sina syskon. Att bli sliten ur sitt hem mot sin vilja, skapar livslångt trauma. Att inte få mobil/lördagsgodis, skapar inte livslångt trauma.

Team pojken är att skapa ett nytt liv för pojken i Skara.
Det är givet alla rättegångar, filminspelningar, social medier INTE förenligt med ett boende i Götene.

Han är kalsongpojken som det är i Götene nu. För mycket drama där.

Och ska man bara blunda för konflikten mellan föräldrarna, så är det läget - en flytt är team pojken.
Då kan vi avsluta på topp. Team pojken anser det bästa är att flytta.

Du saknar verkligen förmåga att se pojkens bästa.
Helt meningslös diskussion när precis allt vinklas till mammans fördel.

"Har pojken bevittnat våld... inte slita ut honom ur hans hem mot hans vilja"
Varför ska han vara kvar i ett hem där risk att se våld finns?
Så det blir en våldsam handling att rädda honom från ett våldsamt hem...

Så. Om du slitits bort från din mamma av polis mot din vilja när du var 5 år och fått flytta till en manlig släkting (som är en främling för dig) i en annan stad, där du inte har dina vänner. Och utan att få träffa din mamma eller dina syskon. Så hade du ansett att "det var det bästa för dig, för vuxna hade sett filmer etc. på sociala medier och vuxna kallade dig kalsongpojken på internet". Hur tänker du egentligen? Inte är det ur en 5-årings perspektiv iaf.!

Ja. Det är det bästa. Definitivt. Att lugn och ro vara UTAN sin mamma och visa att det faktiskt finns en pappa med.

Vill mamman ha umgänge så får hon sluta ljuga om våld och annat,
och vara en mamma och inte en krigare på nätet.

Vuxna? Så du tror inte klasskompisar kommer klura ut det till slut...

Är det att "vinkla det hela till mammans fördel" att upprepade gånger skriva att pojken ska bo hos sin pappa och ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon? Hur i hela friden kan du får det till att vara "till mammans fördel"? Jag vill påstå att det är vinklat till pojkens fördel, det jag skriver: att han ska bo hos pappa och så snart som möjligt ha (övervakat) umgänge med mamman och sina syskon.

Det jag skriver är ju även att man vid överflyttningen från mamma till pappa, måste gå varsamt fram med pojken. Inte slita ut honom ur hans hem från hans trygga anknytningsperson (mamman), mot hans vilja!

Försök träna upp din läsförståelse. Tack.