Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Tomatkungen låter som en lättkränkt prinsessa, där allt vinklas till att vara pappans fel.
Har mamman något ansvar överhuvudtaget, har hon gjort något fel, kunde hon gjort saker annorlunda?

Jo vi VET att han bryr sig, du tror han gör allt det för att han INTE bryr sig om sitt barn?
Jisses.

Nä men då är det ju psykvården som jag måste hamna på när jag saknar insikt att själv förstå mina vanföreställningar.



Om även pappan bedömts olämplig som vårdnadshavare så hade ingen av föräldrarna fått ungen. H*n hade då placerats på fosterhem.


Och som inte har den mentala mognaden att förstå sitt eget bästa. Och där har vi svaret till varför det kanske inte är så relevant vad ungen vill..


Mamman hade behövt bli tryggad i att pappan kommer vara bra med pojken. Hade hon känt sig trygg med det (tex. fått vetskap om att pappans tvångstankar om att ha sex med barn, just är bara tvångstankar/OCD och inget han kommer göra mot pojken). Och att pappan verkligen visat framfötterna i umgänget med sonen i början (och därmed etablerat en god relation med sonen).Så hade det förmodligen inte varit några problem. Då hade mamman varit trygg med att pojken är hos pappa. Och då hade också pojken varit trygg med det. Och hur hade man tryggat upp detta? Genom utbildning kring vad OCD är för något till mamman. Och raka rör till pappan att han hade behövt steppa upp och vara en god och närvarande umgängesförälder.



Som i detta fall är en följd av mammans systematiska umgängessabotage( läs domen)



och pappan blir en främling som pojken märker att mamman är spänd inför, vilket gör pojken rädd för pappan. Sedan alla försök till tvångsumgänge (inklusive när pappan sliter i pojken så att pojken ramlar och slår sig), spär givetvis på pojkens rädsla och obehag!



Vilket dom redan har försökt med( återigen läs domen)



Jo, om alternativet är sämre, vilket en domstol kommit fram till. Något som dom inte har gissat sig till utan ett beslut dom tagit efter grundliga utredningar.



Nej, inte då mamman vägrar allt som inte ger henne sin vilja igenom, återigen läs domen.



Nej. Att hon ser till att själv skaffa sig den kunskapen. Vilket jag starkt tvivlar på att hon ens varit intresserad av att göra.


Om det varit möjligt hade det hela inte hamnat i domstol ens. Det funkar inte att myndigheter i all oändlighet ska lirka med personer som inte accepterar annat än deras vilja till 100%. Det blir det tillslut tvång, och det kommer att ske på det sätt som innebär att man kan genomföra åtgärden på säkrast sätt.Inget av detta behöver hända om man bara accepterar att man inte alltid kan få som man vill, att man får foga sig den här gången. Om du läser domen återigen så finns det skäl till varför det var pappan som fick vårdnaden( statistiskt är det oftare tvärtom).

Inget med denna mamma hade fungerat.

Ett tips. Hon är på facebook och har fortfarande inte kommit till insikt med vad hon gör fel. Det är mamman det är fel på i detta fall och det är helt rätt att hon förlorat vårdnaden till pappan som hon beter sig.

Att pappan bor i en annan stad är inte hans fel och han behöver inte anpassa sig efter en mamma som tycker sin egen konflikt är viktigare än barnet.

Men du. Nu går du in för mycket på föräldrarnas infekterade relation med varandra. Den är jag totalt ointresserad av att diskutera. Varför? Jo, för att man inte kan veta vad som är sant/inte sant. Och det hamnar då lätt i en rundgång som är totalt ointressant att diskutera. När det är barnets perspektiv som är det viktiga och intressanta för min del att diskutera.

Vad vi däremot vet är:
1. Mamman är skarpt oroad över att ha pojken hos pappan, pga. olika orsaker som jag skrivit om redan (behöver inte upprepa dessa). Anledningen att jag skrev om detta, är för att ni är några i tråden som kastar mer skit på mamman än nödvändigt. Hon har förmodligen agerat på det sätt hon ansåg var bäst för pojken (men som ändå blev så jädra fel, då pojken ju förlorade kontakt med sin pappa).

2. Pojken vill inte vara hos pappa.

3. Myndigheterna för pojken till med tvång till sin pappa, mot pojkens vilja. Till en stad där pojken inte känner någon och till en pappa han inte känner. Detta är inte att ha barnperspektiv.

Och det är punkt 3 jag menar på att man hade kunnat undvika att den hade behöva ske med tvång, då det inte är att ha barnperspektiv när det görs på det viset. Och det är punkt 3 jag ser att man hade kunnat göra på ett lugnare och vettigare sätt med betydligt med värma, hänsyn och respekt för pojken! Tex. väntat till skolstart och ordna det där, på neutral mark. Pappan och socialsekreterare hade kunnat komma dit och i lugn och ro berätta för pojken att han ska till sin pappa och att vuxna har bestämt detta. Och att han kommer få träffa mamma och syskon snart . Och att pappan helt enkelt flyttade till strax utanför Götene, så att pojken skulle kunna ha kvar sitt liv i Götene. Hade även underlättat för pojken att ha (övervakat) umgänge med mamman och sina syskon, om pappan och han bor nära Götene. Detta hade varit barnperspektiv!

Som det har blivit nu, så tar man bort mamman från pojken (på ett drastiskt och hårt sett som kommer ge pojken trauma för livet). Dvs.: man gör samma misstag, som man gjorde när man/mamman tog bort pappan från pojken. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar.

Nej, detta är inte barnperspektiv. Det är det inte. Det här är något annat.

Läs mammans sociala medier. Hon har inte slutat bet sig illa. Hon har absolut INGET barnperspekiv alls och sätter konflikten före sitt barn. Därför har hon heller ingen vårdnad längre.

Glöm mamman i det här fallet . Hon verkar inte kommit till insikt med vad hon gör för fel ännu.

Det finns inget barnperspektiv i att hon ska ha någon vårdnad överhuvudtaget i dagsläget.

Kan du försöka tänka några tankar här, på barnets perspektiv:

1. Pojken älskar med högsta sannolikhet sin mamma. Hon är hans trygga anknytnings-person.
2. Pojken känner inte sin pappa, för pojken är pappan en främling.
3. Pojken vill med största sannolikhet vara kvar i sitt hem, med sin älskade mamma och sina syskon. Ha kvar sina vänner, sitt trygga liv.

4. Men vi vuxna vet att pojken även behöver sin pappa i sitt liv. I synnerhet som pappan vill vara en del av pojkens liv! Barn har rätt till båda sina föräldrar. Det ger trygghet och stabilitet.

Så. Hur löser man detta på bästa sätt utifrån barnets perspektiv?

Ja, inte är det med polishämtning där han slits från sin trygghet mot sin vilja, iaf.!

Utan det hade varit bättre ur barnets perspektiv att:

1. Pappan flyttar nära Götene.
2. Myndigheterna försöker verkligen få till en överlämning från mamman till pappan, en trygg och fin överlämning där pojken vet att att mamman älskar honom och vill ha honom hos sig, men att vuxna har bestämt att pojken ska bo hos pappa, men få träffa mamma (övervakat) och sina syskon så snart som möjligt. Om mamman inte hade gått med på det (vilket hon ju inte har gjort). Så hade man kunna vänta med den överlämningen tills skolstarten och sköta denna på neutral mark på skolan, där mamman inte är med. Lugnt och fint och med respekt för pojken där pappa och socialsekreterare är tydliga med att .mamman älskar honom och vill ha honom hos sig, men att vuxna har bestämt att pojken ska bo hos pappa, men få träffa mamma (övervakat) och sina syskon så snart som möjligt. och så givetvis information till mamman sedan, där hon får veta att pojken snart kommer få träffa henne och syskonen (övervakat).
3. Pojken får gå kvar på sin skola, ha kvar sitt liv med vännerna och fotbollsträningen. Bo hos sin pappa och få en fin relation med honom. Och ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon.
Han får tillgång till båda sina föräldrar, bygga upp en fin relation med sin pappa och ha kvar sitt trygga liv i övrigt.

Inget tvång. Inga uppslitande draman som ger pojken trauma för livet. Utan lugnt och fint. Med barnets bästa i handhavandet.

....

Att vissa hatar på mamman och kastar skit på henne och att vissa hatar på pappan och kastar skit på honom. Hjälper inte pojken! Han har rätt till båda sina föräldrar. Och rätt att få älska dem.

Vore fint om folk kunde se barnets perspektiv i detta. Han har precis varit med om en extremt traumatisk händelse där han blir utsliten med tvång, mot sin vilja. Och Nu är han hos sin pappa, som är främmande för honom. Och saknar förmodligen sin mamma och sina syskon extremt mycket. Jag lider med denna lilla pojke! Hans liv hos pappan hade kunnat fått en finare och lugnare start, om myndigheterna hade kunnat vänta till skolstarten och pappan hade kunnat flytta närmre Götene. Och man så fort som möjligt hade infört (övervakat) umgänge med mamman och syskonen.

Du kan inte ställa sådana krav på pappan för att mamman inte sköter sig. Det är totalt oförsvarbart. Vill hon ha vårdnaden får får hon anpassa sig och lägga ner stridsyxan. Det finns inga tecken på att hon gjort det ännu. Källa: Hennes egen facebookprofil.

Pappan ska inte behöva anpassa sig för att hon inte kan sköta sig. varför ska pappan vika sig för att mamman inte tar sitt ansvar och följer domstolsbeslut. Är det någon som ska flytta så är det i sådana fall mamman, som kan flytta närmare pappan. Inte tvärtom.

Då har du jädrigt fel på din läsförståelse!

Det är myndigheternas sätt att hantera detta ärende, jag riktar kritik mot.
Inte mot mamman. Inte mot pappan.
Så. läs om, läs rätt!

Jag förstår mycket väl att pappan vill ha sonen hos sig. Och jag förstår mycket väl att mamman ha sonen hos sig. Samtliga deras handlingar talar mycket tydligt för just detta: att de vill ha sonen hos sig.
Men huruvida de bryr sig om sonen, det vet vi ju inte.

Så vi ska inte gå in på föräldrarnas konflikt för att vi inte vet vad som kan vara sant.
För att sedan fortsätter du med att vi vet att mammans oro var rimlig och " förmodligen agerat på det sätt hon ansåg var bäst för pojken"

Endera tillhör du Team Su*anne eller förstår inte överhuvudtaget hur korkat du resonerar.
Domstolen har med all rätt bedömt vad vi vet och inte vet.

Det vi VET är snarare att OCD inte var en vettig argumentation vilket innebär att hennes argumentation faller helt platt. Oavsett om det beror på en faktisk oro eller medvetet sabotage.

Hade vi bara haft argumentation från 2022 hade det varit en sak, men mamman har upprepade gånger fortsatt krångla. Hon har INTE ett genuint barnperspektiv.


"Myndigheter genom att tidigt ge mamman information om OCD"
Mamman har fått information. Hennes argumentation är sanslöst korkad.

"pappan genom att vara engagerad i umgänget med sonen"
Det har han varit. Hur menar du han ska göra om mamman slutar svara på sms, och inte släpper barnet till förskolan på hans veckor, och bokar in semester de veckor han skulle ha sin son?
Hur ska han visa engagemang menar du?


Kan du lista de saker mamman skulle gjort annorlunda?

Så du tror inte att pojken älskar sin mamma och saknar sin mamma, sina syskon och sitt liv med kompisarna i Götene?

Märk väl: pojken vet ju inte vad mamman skriver/inte skriver på sociala medier. Han vet bara om att hon är hans mamma, som älskar honom och som han älskar och som har tagit hand om honom sedan han var ett foster. Du kan gärna hata mamman. Men pojken kommer ändå älska sin mamma.

Precis som pojken säkert hade kunnat börja älska sin pappa, om han hade haft tillgång till pappan! Pojken visste ju med hög sannolikhet inte om pappans tvångstankar om sex med barn etc.

Vad vuxna vet, vet vuxna. Eller du kanske tänker att pojken redan kan läsa och lusläser ammans Facebook?

Vad barn gör är att de älskar sina föräldrar om de får en chans att göra det.

Det bästa för pojken är ju att nu få bo hos pappan (som är den förälder som faktiskt vill att pojken ska få ha båda sina föräldrar i sitt liv) och helst få gå i sin skola i Götene, med sina vänner där. Och få ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon så snart som möjligt.

Det är för pojkens skull, pappan skulle ha anpassat sig och flyttat närmre Götene. Inte för mammans skull!

Pojken har sitt liv i Götene.
Nu har han förlorat sin trygga anknytnings-person (mamman) och bor med en främling (pappan). Barnperspektiv är att han då åtminstone hade fått ha kvar sitt liv i Götene, med skola och kompisar. Och så snart som möjligt få ha (övervakat) umgänge med mamman och sina syskon.

Du verkar mer tänka på pappans perspektiv, än på pojkens perspektiv. Synd.

Men hur ska det gå med mammans konfliktsökande menar du? Har du sett hennes sociala medier? Hon är på riktigt helt militant. Det är inte förenat med något barnperspektiv. För sonens bästa är det nog bra att det är ett visst avstånd tills hon lugnat ner sig och börja förstå vad det är hon gör och gjort för fel.