Brist på närhet och mening tar död på mig

Lågt av dig att skamma en person som är deprimerad och söker stöd i känslorna/måendet.

Du ska gå fram och prata med ALLA tjejer som du är intresserad av.
Om hon inte är intresserad så kommer hon berätta det för dig.
Den enklaste formen av diss är ”sorry men jag har redan kille”.

Läkare här.

Det du beskriver låter som att du befinner dig i en tydlig psykisk försämring just nu. Det handlar inte bara om att du är ledsen över att vara ensam, utan också om att du har tappat lusten till sådant du tidigare tyckte om, att mycket känns meningslöst och att du börjar tänka att det inte spelar någon roll hur du tar hand om dig själv eller vad konsekvenserna blir. Det behöver bedömas som ett eget problem.

Jag tycker därför att du ska söka vård för detta nu, helst via vårdcentral eller psykiatri, och beskriva situationen lika öppet som du gör här. Depressionen, hopplösheten och förlusten av intresse för sådant du tidigare uppskattat behöver bedömas och behandlas.

Jag reagerar också på det du skriver om skolattacker och att fängelse inte skulle spela någon roll. Det betyder inte automatiskt att du vill skada någon, men när sådana tankar dyker upp behöver man fråga mer konkret om dem. Har du själv tankar eller fantasier om att skada någon? Finns det någon särskild person, plats eller situation du tänker på? Har du funderat på hur du skulle göra, eller är du rädd att du skulle kunna tappa kontrollen? Samma sak gäller om du har tankar på att inte vilja leva eller att skada dig själv.

Om du har konkreta planer på att skada dig själv eller någon annan, eller känner att du inte kan lita på att du kan hålla dig själv eller andra säkra, ska du söka akut hjälp direkt via psykiatrisk akutmottagning eller 112.

Din långvariga brist på närhet och relationer är samtidigt ett verkligt och smärtsamt problem. Det ska inte avfärdas med att du bara behöver ”tänka positivt” eller acceptera ensamheten. Men just nu verkar depressionen göra att problemet växer till slutsatsen att hela livet saknar mening. Därför skulle jag inte försöka lösa frågan om framtida relationer först. Först behöver du få hjälp att må bättre och få tillbaka lite kraft, intresse och perspektiv.

Och något som är väldigt viktigt nu är att du inte släpper alla rutiner. Om du behöver vara sjukskriven kan det vara rimligt, men att isolera dig helt, vända på dygnet och sluta ta hand om dig riskerar att förvärra måendet ytterligare.

Det här är något jag tycker att du ska ta på allvar, men det är också sådant vården är till för. Du bör söka vård nu, inte vänta tills det blir värre.

Har du någon gång testat ett råd du fått i någon av dina tidigare trådar?

Det är fullt förståeligt att du inte mår bra eftersom människan är en social varelse. Ensamhet är onaturligt. MEN det är lönlöst för dig att försöka träffa en kvinna när du mår så pass dåligt som du gör. Du behöver göra saker i rätt ordning.

1) Ta tag i ditt mentala mående: Skaffa hund, gå med i en förening, börja på någon hobby, gå på gruppträning, skaffa vänner. Fokusera på att må bra! Gå på massage eller för all del åk utomlands och köp sex för att få det fysiska. Du behöver göra allt detta och bygga upp ett liv där du mår bra INNAN du försöker träffa en partner.

2) När du mår bra och har ett liv du trivs med - då kan du börja dejta och då kommer det inte att vara så svårt för dig att göra det heller.

Ja jag vet också att min längd är det största problemet. Jag har aldrig gråtit eller legat och käkat godis från morgon till kväll. Men jag har snart lust att bara göra det då allt känns så hopplöst. Jag har aldrig visat min bitterhet utåt. Ja jag vill ha en ok tjej som är fertil. Just barnafödande är inte så viktigt för mig då min största rädsla utöver att förbli ensam hela livet är att få en son som är i min längd.

Ja jag är på väg att tappa lusten till allt (dessa känslor kommer i perioder). Jag tror att så länge jag inte löser detta problem kommer jag fortsätta må såhär resten av livet. För något år sedan var det faktiskt ännu värre än vad det är idag och då åkte jag in till psykakuten för då var jag verkligen rädd att jag skulle skada mig själv eller någon annan. Då fick jag Propavan.

Jag har varit rädd att tappa kontrollen vissa gånger. Ibland har jag tänkt att jag borde ha dödat personen som jävlades med mig. Jag är osäker på om vården kan hjälpa mig när Propavan är det dom kommer att ge mig. Eller SSRI som jag gick på för några år sedan.


Jag träffar många människor i jobbet. Träffar familj. Jag åker på resor och träffar folk. Jag var med i föreningar och volontärarbetat tidigare men det har jag verkligen ingen motivation till längre. Det leder inte till något iallafall.

Och nej jag kommer inte att kunna dejta när jag mår bra. Ingen ville dejta mig under alla år jag mådde bra heller.

Jag ska vara brutalt ärlig. Du är 40, jag är några år äldre. Av det jag sett, upplevt och känt bland min omgivning. Kvinnor i denna ålder som inte har partner är till 99 % frivilliga singlar. Samma går in på kvinnor utan barn, 99% frivilligt barnfria.

Om du dessutom ser dom ute i samhället göra saker på egen hand själva. Då är det garanterat den typen av kvinna som klarar sig på egen hand, utan en man. Sannolikheten att du stöter på en kvinna som letar relation eller någon när hon är ute på promenad själv. Är nästintill obefintlig. Dom som faktiskt söker någon, brukar oftast söka sig till större grupper och sammanhang. Events, fester, krog, middagar hos vänner etc. Dom lever inte i skymundan.

Många kvinnor kommer dessutom ha problem med att du knappt haft något förhållande. Jag tycker helt ärligt, att du ska söka hjälp hos vården för ditt mående. Du kommer inte klara av vara i sociala sammanhang när du mår så dåligt psykiskt. Sedan kan du successivt ta reda på vad ni har för events och aktiviteter i den kommun du bor. Till hösten kan det vara mycket konserter, teater etc. Pub kvällar osv. Det är där du träffar någon.

Det ska han inte, du kommer märka fort om en tjej inte är intresserad. Även kvinnor som inte är upptagna, kan vara frivilligt singlar och ha noll romantiskt intresse för män längre. Hon kommer undvika och inte titta på dig alls. Och ha ett reserverat kroppsspråk. Det signalerar ointresse om något. Om hon däremot beter sig nyfiket, ler mycket försöker ha mycket ögonkontakt. Då kan man gå fram.

Du överdriver inte en aning nu?
Hur många har kommit fram och börjat prata, som du (eller en tjej) faktiskt gillade, trots att du inte ”bjudit in” killen/tjejen från början?

Det händer ju hela tiden.

Det är skillnad på att träffa folk på jobbet och i andra sammanhang och att ha nära vänner som verkligen betyder något. Finns din familj där för dig när du behöver dem? Du säger ju själv att du är ensam hemma i din lägenhet efter jobbet. Det är inte naturligt att leva så.


Det tror jag inte på. Men om det skulle stämma så är det väl bättre att må bra och inte dejta än att må dåligt och inte dejta? Det är ju dessa alternativ du sätter upp som enda möjliga.

Har du testat massage, eller någon typ av närhetsterapi? Har för mig att jag läste om någon som sålde närhet som inte var sexuell.

Jag tror du behöver tänka såhär: Du behöver uppfylla vissa grundläggande behov för att må bra. Alla människor behöver bra mat, sömn, träning, dagsljus, nära vänner, jobb/studier som känns meningsfullt för att må bra. Män verkar i högre grad än kvinnor också behöva sexuell fysisk närhet. För att må bra behöver du försöka ticka alla dessa boxar. Du verkar sakna nära vänner så fokusera på det. Om du nu har gett upp om kvinnor så kan du gå på massage, nån typ av närhetsterapi eller köpa närhet eller sex för att även ticka den boxen.

På det stora hela spelar ju ingenting någonsin någon roll utöver det som vi själva beslutar att definiera så nej, det "spelar ingen roll" om du dödar massa människor och sitter i fängelse. Å andra sidan spelar det givetvis extremt stor roll för de människor som älskar människorna som du dödar.

Ingen blir gladare av att skjuta ner folk. Det enda vi blir glada av är att göra saker med mening och det enda som har mening är sånt vi gör för andra. När du börjar göra andra lyckliga och göra dig nyttig för andra så kommer du hitta inre tillfredsställelse och frid. Är ej kristen utan har läst väldigt mycket på universitet inom områden som positiv psykologi och socialpsykologi.

Skriv mig om du vill få förslag eller om du behöver prata, jag älskar att snacka med ensamma och sorgsna män.

Vet du vad du borde göra (som du aldrig kommer göra, men ändå)?

Du borde gå upp en morgon, lägga din loser-mentalitet bakom dig, träna upp ett leende framför spegeln och gå ut med en inställning att idag äger jag världen. Du är glad och trevlig, ler mot alla (alla, inte bara tjejer), hälsar och är trevlig, småprata med alla.

Jag lovar dig att din attityd kommer smitta av sig flera ggr under en dag. Folk kommer le och skratta och vara trevliga mot dig, mer än vad du är van vid.

Redan här hade du fattat att hjärnspöket som du byggt upp, där du är en loser som ingen vill ha, den stämmer enbart för att du själv projicerar den på världen.

Sen fattar ju jag att vissa kommer nobba dig för att du är kort, men det handlar inte om din längd, utan det är en ursäkt som allt annat bara. Det gäller alla människor, ingen passar för alla av andra könet.
När du projicerar ”ingen vill ha mig” till allt och alla, så är det oxå det som du får tillbaka.

Om du inte tror mig så kan du lägga 10.000kr på en kurs i att lära dig det här. Du kommer inte gå från loser till förhållande över en helg, men du kommer verkligen lära dig att din egen syn på dig själv, inte är samma sak som andras syn på dig.

Förmodligen skulle en tjej sabba hela hans mående på ett eller annat sett om han lyckades må bra och sedan träffa en tjej.