Vad förklarar den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation?

Ja, det är korrekt. Ett grundläggande problem som varit välkänt i mer än 2000 år. Vi känner till det från antikens Aten och det tidiga Rom.

Oligarkerna sågar moa av den gren som de själva sitter på för det är samhällets och befolknignens beskafffenhet som är grunden för deras rikedom.

Du kanske ska börja med att replikera på rätt inlägg? ZiggeZugerFett verkar vara besatt av gamla döda svenska kommunister. Typiskt boomerbeteende.

Liberaler har ju totalt missuppfattat det mesta och NS hade ju inte ett dyft med röd socialism att göra utan byggde på Spenglers prussianism, ergo högersocialism.

Marxister har på sätt och vis rätt men deras kritik mot kapitalismen riktar in sig på äganderätten till produktionsmedlen. Fascister(liksom den gamla konservativa högern) kritiserade finanskapitalismen. Hitler uttryckte det faktiskt bra. Han ansåg att kapitalet skulle tjäna den reala ekonomin och att den senare skulle tjäna människor. I den liberala kapitalismen gäller det omvända.

Ifall liberaler bara skulle acceptera att oligarker styr i allt som är väsentligt snarare än folket så skulle vi kunna få en debatt om hur vi ändrar spelreglerna så att oligarker inte kan manipulera systemet och fly undan ansvar så mycket som de kan göra idag.

Jag ser demokrati som ett mindre problem än mytologin kring demokrati som en slags spirituell rörelse snarare än bara ett (bland många) sätt att organisera samhället, och detta är specifikt ett problem i Väst. I Japan och Sydkorea så har de mindre snack om demokratiska värderingar eller missionerandet av demokrati till alla världens hörn och ser bara det som ett sätt att organisera ländernas byråkratiska administration. Pragmatisk demokrati snarare än ideologiskt laddad demokrati.

Oligarkerna i sådana länder är framförallt mer lojala till nationen än oligarker i Väst.

Jag tror de flesta liberaler fattar det och vill ha det så. Det är närmast ”by design” att liberal demokrati övergår i plutokrati.

Nu har ju inte Japan och Sydkorea haft demokrati så länge. Jag skulle vara försiktig med att dra slutsatser särskilt som vi kan se hur främst Japan successivt fått sina traditionella värderingar eroderade av liberalismen. Men visst. I väst har demokratin religiös status och man kättarstämplar de som ifrågasätter demokratin och den ”heliga värdegrunden”.

Det är egentligen inget problem i sig att ett land har rika affärsmän och entreprenörer. Tvärtom så länge dessa vet sin plats och att Mammon inte är Gud i landet. Ett bra modernt exempel är den stenrike Jack Ma i Kina som fick för sig att han kunde utmana makten och köra bögreklam etc. Han fick snabbt erfara vem som hade den reella makten.

Vad finns det för traditionella värderingar som har eroderats i Japan i högre grad än Kina?

Bara 2% av barn är födda utanför äktenskap i Japan exempelvis:

https://www.reddit.com/r/korea/comments/1c65px9/birth_outside_of_marriage_in_oecd_countries/

Jag vet inte exakt hur Japan förlorar mot Kina i någon objektiv mått, de har till och med högre fertilitetsnivå än Kina, är mer religiösa i snitt än kineserna. Respekterar äldre, har den utvecklade världens lägsta antalet feta per capita (ökar snabbt i Kina). Knappt någon kriminalitet dessutom.

Det ska nämnas att hela östasien har ett problem som jag skulle kalla för "teknologiberoende" - och min teori är att östasiater är mer autistiskt benägna än resten av Världen och därmed får större problem med spelberoende, att leva i digitala verklighet i högre omfattning än riktiga världen, isolera sig från sociala nätverk, incelproblem, osv. - sådana problem existerar i minst lika hög omfattning i Kina idag som i Japan.

Det ska nämnas att Japan har en unik form av kapitalism:

https://en.wikipedia.org/wiki/Keiretsu

Även kallad för kollektiv kapitalism, där olika konkurrerande bolag ofta söker rädda konkurrenten från kollaps för att minska möjligheten att utländska bolag exempelvis köper in sig i japanska marknaden. Hederskultur är fortfarande en stark aspekt i den japanska ekonomiska eliten och nationens välbefinnande är japanska kapitalismens drivkraft snarare än bolagets aktievärde.

Likaså söker staten på alla sätt gå in och rädda strategiska industrier (ofta genom att även tvinga olika japanska bolag att slå ihop) från marknadens fluktuationer när det är nödvändigt (därmed att Japan har kvar en stark varvsindustri olikt Sverige).

Arvsskatt och kapitalflyktskatt är extremt hög i Japan också jämfört med västs gränslösa kapitalism där eliten ska kunnga flytta verksamhet och rikedom som om de verkligen helt själva har förtjänat den (som om deras ägande av ett företag betyder att de helt ensamma har byggt upp företagets framgång).

Kina kanske har hårdare auktoritära medel för att hålla oligarker i schack, men det behövs egentligen inte när kulturen i sig har stark skamkultur som naturligt håller oligarker i schack.

För att paracitera Lao Tzu så är det ju bara när du förlorat känslan av dygden som du vänder till moralen, och när moralen går förlorad så måste du ta till hårda lagar.

Japan behöver inte ta till hårda lagar mot sin oligarki då de naturligt ser det som är bra för japanska nationen som sin livsuppgift.

Japanska VDn begår ju ofta självmord när deras företag går i konkurs som ett sätt att uttrycka sin skam gentemot nationen och de anställda. Svenska VDn åker ner till karribien för att njuta av margaritas i stranden. Vår oligarki har helt enkelt genomgått ett fullständigt frånsägande av allt som heter faderlig ansvar för både anställda och nationen, det är en spirituell död av allt som heter heder och nationalkänsla i den råa individualismenens namn.

Stureplansprofiler är exempelvis de mest själlösa varelserna du kan hitta i Sverige idag. Äldre tiders brukspatroner och industrichefer i Sverige skulle se ner på dessa varelser som fullkomligt egofixerade individer som är helt inkapabla att leda nationen.

Fertilitet tycker jag är ett värdelöst mått på traditionella värderingar. Särskilt i folkrika länder men rent generellt är jorden överbefolkad. Depraverade värderingar i enlighet med HBTQ++ evangeliet har spridits i Japan men inte i Kina. Detsamma gäller feminism.

Jag har i decennier hört argument om hur vissa länder med liberal demokrati ska kunna stå emot liberala värderingar. Än är det kristendom och än är det något annat som ska åstadkomma det. För några år sen flaxade en del omkring här på flashback och pekade på kristna Ungern. Men se hur det gick.

Ska man lyckas med att upprätthålla ett sunt samhälle med traditionella värderingar så krävs att de senare genomsyrar allt. Vertikalt såvål som horisontellt. Väst har ju lyckats med det motsatta och det är tack vare demokratin. Man kan inte ha diverse NGOs och big tech bolag som systematiskt bedriver subversiva påverkansoperationer. Liberaler fattar ju vad som gäller och har iscensatt drakonisk åsiktsrepression och censur i Europa. Ryssland och Kina vet precis vad det handlar om. Har man makt så måste använda den och utplåna sina fiender och deras möjligheter att skaffa sig makt.

Jo, för all del. Du kommer med ett konkret filosofiskt argument som man kan motargumentera emot medan Zigge kör sina vanliga vulgära ad hominem anklagelser (verkar vara helt besatt av Sven Wolter, han har kallat mig för att likna Sven Wolter flera gånger).

Jag observerade bara mönstret att i den moderna politiska 1900-tals triangeln (fascism, liberalism, kommunism) så försöker ständigt triangeln ena hörn klumpa ihop de två andra hörnen av triangeln.

Det finns en hel del som överlappar hos de tre hörnen, men det existerar betydligt fler variabler som gör dem alla diametralt annorlunda från varandra.

Marxisten: i tider av kris så vänder sig kapitalismen till fascisten för att försvara hans äganderätt emot revolutionära krafter.

Liberalen: nazism/fascism är socialism. Gentile var en heliansk tänkare precis som Marx. Stalin var en fascist, Hitler en socialist. Socialism=fascism.

Fascisten: liberaler och marxister har samma progressiva egalitära mål och ser båda människan som tabula rasa.

Vad menar du med "fascism" här? Det ordet slängs runt så mycket utan att det görs tydligt vad det innebär. Oftast verkar det mest användas som liktydigt med "nazism" eller "diktatur". Där är ju ingen som faktiskt använder Mussolinis Italien som ett exempel på hur de vill att ett land ska skötas. Hade konservatism inkluderats i din "fascism"?

Jag använder antagligen vänsterns slappa användning av ordet vilket vore en diktatur som inte är vänsterorienterad, egentligen som helt dnkelt inte har marxism som bas. Kina idag är närmast exempel på det, men Parks diktatur i Sydkorea och Taiwans kai-sek diktatur är väl ganska positiva exempel på sådana samhällsordningar.

Motivet att kullkasta den västerländska civilisationen fick fäste vid amerikanska universitet genom påståendet att den var en fabrikation utformad för att främja militarism. Enligt James Hankins (här) och Stanley Kurtz (The Lost History of Western Civilization, 2020, här) startade denna berättelse med en grov osanning, nämligen att västerländsk civilisation var en konstruktion från 1900-talet som uppfunnits för att skicka unga män i krig med en patriotisk glöd för västvärlden. Huvudargumentet var att västerländsk civilisation inte är en verklig historisk tradition utan en ideologisk uppfinning avsedd att främja krigiskhet.

Detta fick genklang hos Vietnamgenerationen, som accepterade att västerländsk civilisation var skapad för militarism. Ett samtida påstående hävdade att den inte existerade alls, att den både var en ond imperialistisk kraft och en icke-existerande entitet. Detta fick vissa att insistera på att den inte borde ingå i undervisningen, för att förhindra introduktion av studenter. Detta gjorde att underminerandet av Västerlandet kom att ingå i läroplanen.

Viktiga källor är Gilbert Allardyces artikel från 1982, 'The Rise and Fall of the Western Civilization Course', som framställde västerländsk civilisation som en modern innovation skapad under första världskriget, och Lawrence W. Levines bok från 1996, The Opening of the American Mind, där vår civilisation framställs som en ideologisk konstruktion från 1900-talet formad av krigstida nationalism. Kurtz kritiserar dessa teser såsom falska (se '"Western Civ" Was Not a Late Invention', 2020, här). Hankins hävdar att kampanjen startade med en grov lögn som 1960-talets akademiska generation omfamnade och kom att förankra vid universiteten, något som snart ledde till avskaffandet av kurser med västerländskt tema.

Det första universitetet som anammade den anti-västerländska ideologin var University of California, Berkeley, 1988. Efter "Western Culture"-kontroversen avskaffade Berkeley kravet på en västerländsk läroplan och ersatte den med en mångkulturell sådan. Hankins identifierar detta som startpunkten, varefter ideologin spred sig även till Harvard, som vid den tiden ansågs mer konservativt i frågan.

Levine hävdar att en solid, tidlös västerländsk kanon är en myt och att läroplanen som konservativa försvarar aldrig var varaktig, traditionell och opolitisk, utan en innovation från 1900-talet driven av krigstida nationalism. Den mångkulturella vändningen är endast den senaste fasen av naturlig läroplansförändring. Levine menar att konservativa missförstår historien genom att föreställa sig en tidlös kanon som nyligen rivits ner av radikaler, när i själva verket denna kanon alltid varit flytande. Kurser på västerländskt tema skapades till stor del efter första världskriget för att inprägla amerikanska värderingar. Föreställningen om en gång enad och stabil kanon är i grunden nostalgisk. Levine ser mångkulturella skiften som en naturlig utveckling, inte en konspiration. Han bemöter kritiker som Allan Bloom, Roger Kimball, Dinesh D'Souza och Charles Sykes såsom saknande förankring i historien då de romantiserar ett icke-existerande förflutet. Han försvarar en inkluderande och demokratisk läroplan som låter sig utvecklas i takt med tidsandan, som ett uttryck för intellektuell vitalitet.

Allardyce hävdar att "västerländsk civilisation" som universitetskurs inte var någon hävdvunnen tradition utan en konstruktion från det tidiga 1900‑talet, formad av första världskrigets amerikanska nationalism och behovet av en enande allmänbildning. Den existerade inte innan tidigt 1900-tal, utan uppstod ur American Historical Associations ansträngningar, och kom därefter att dominera från första världskriget till 1960-talet. Den västerländska myten växte genom att erbjuda en storslagen berättelse som band samman Europa och Amerika och gav enhet under konflikt, men kom att kollapsa efter 1960-talet när eurocentrism ifrågasattes och nya begrepp som kvinnohistoria, världshistoria och social historieskrivning utvecklades. Påståendet att läroplanen bara överlevde ett halvt sekel som en krigstida konstruktion (idén som Levine sedermera tog över) är den grova osanning som Hankins angriper.

Berkeleys reform av läroplanen 1988 inspirerades inte enbart av Allardyce, även om hans tes rättfärdigade förändringen under Stanford-debatterna 1987-1988. Skeendet utgjorde snarare en del av ett större skifte som involverade mångkulturell aktivism, 1960- och 70-talens akademiska trender kring världshistoria, samt reformer inom universitetsvärlden. Den växande identitetspolitiska diskursen hade redan eroderat den västerländska normen. Vietnam-erans radikalism stämplade läroplanen som elitistisk och eurocentrisk, medan fakultetskommittéer och studentaktivism drev på förändringar av bildningsidealet.

Dagens omfamning av mångkulturalism, massinvandring och den därpå följande kulturella upplösningen kan inte spåras enbart till Allardyce eller Levine. Deras argument bidrog till att tränga undan västerländsk kultur och civilisation inom universiteten, men det bredare skiftet har flera orsaker som ligger långt före läroplansdebatterna. Dessa var ett symptom, inte orsaken. Allardyce och Levine tillhandahöll ett intellektuellt rättfärdigande som ramade in västerländsk civilisation som en modern uppfinning, en krigstida konstruktion och en lögn, men de skapade inte mångkulturalism eller massinvandring. De institutionaliserade bara en världsbild som redan höll på att formas.

Djupare drivkrafter inkluderar 1960- och 70-talens ideologiska omvälvning som gav upphov till antikoloniala rörelser, medborgarrättsaktivism, antikrigsstämningar, misstänksamhet mot nationalism, akademisk radikalism och identitetspolitik, vilket kom att stämpla västerländsk civilisation som elitistisk och förtryckande. Ekonomisk globalisering från 1970-talet skapade efterfrågan på migrantarbetskraft, transnationella nätverk, öppna gränser och kosmopolitisk kultur, oberoende av akademisk teori. Demografiska förändringar efter 1945, inklusive avkolonisering, flyktingströmmar, kalla krigets allianser, människorättsnormer och 1965 års invandringslag, öppnade dörren för massinvandring. Akademiska paradigmskiften förde med sig postkolonial teori, kritisk rasteori, dekonstruktion, fokus på global historieskrivning, och mångkulturell utbildning.

Allardyce och Levine påverkade kommittéerna för läroplanen, krav på allmänbildning kring västerländsk civilisation såsom en konstruktion, men de orsakade inte de större fenomenen. Till detta lade Theodore H. Allen i The Invention of the White Race en analys av rasförtryck och konstruktionen av vithet som ett medel för social kontroll. Allardyces, Levines och Allens arbeten var inte de enda drivkrafterna, men de spelade en tydlig roll i att ogiltigförklara det västerländska fokuset inom akademin. Det bredare kulturella skiftet har sin grund i 1960- och 70-talens ideologier, den ekonomiska globaliseringen, den demografiska omvandlingen och olika paradigmskiften. Debatten kring västerländsk civilisation utgör en tråd i en mycket större väv.