Vad förklarar den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation?

Vad är det för mening att försöka klumpa ihop saker som helt uppenbart inte är samma sak? En säger att kommunister och liberaler är samma sak, den andra att högerauktoritära och kommunister är samma sak.

Kan saker som är olika överlappa? Självklart, men de är fortfarande väldigt annorlunda fenomen.

Är Sydkorea och Nordkorea samma sak för att båda kan sägas vara "massmänniskostyre" igenom en lågresolutionsanalys?

Det skulle ju inkludera även Hitler och Mussolini som också fick makten genom att skapa ideologier som satte massmänniskan i rörelse, Gentiles fascism talar dessutom om "massmänniskan" som psykologisk enhet som är själva meningen med livet.

Propaganda är lika viktigt för fascismen som för kommunismen eller liberalismen (som dock är mer subtil). Inga av dessa moderna ideologier har ju en medeltida krigararistokrati som tar makten oftast utan att ens behöva mobilisera massan. Modern masskommunikation gör kommunikationen till massan essentiell åt precis alla ideologier.

På samma sätt så kan man inte klumpa ihop kritiker av liberalismen som om de vore "precis lika". Marx och Nietzsche är inte lika som bär för att båda kritiserar liberalismen, de har inte ens samma utgångspunkt för deras kritik (Marx kritiserar liberalismen för att gravitera emot icke-egalitarism, medan Nietzsche kritiserar den av motsatt anledning).

Alla moderna stater skapar dock monstruösa byråkratier och förmåner till medborgare söker även diktaturer av alla slag skänka för att hålla folket nöjda ifall inget annat, samt försäkra sig om att regimen därmed behåller makten (och makt/överlevnad är alltid viktigare än pengar). Några saker du nämner är naturlag i alla typ av statsskick.

Sanningen är att demokratier varesig är särskilt överlägsen eller underlägsen diktaturer i snitt i skapandet av produktion eller sätt att organisera samhällen, det som verkligen skiljer regioner är kulturskillnader (eller rentav genetik) mellan folkslag.

I flera fall så kan man jämföra liknande folkslag med olika system som ger ungefär samma utgång;

Tyska imperiet gentemot Storbrittanien/USA runt 1900.
Kinas utveckling senaste 30 åren gentemot Japans utveckling 1945-1975 eller Sydkoreas 1980-2010, eller Taiwans, osv.
Ryssland gentemot Ukraina sedan Sovjets fall.

Vi kan även se att flera länder i Latinamerika är lika ekonomiskt kaotiskta och med liknande byråkrati som demokratier som de när de styrdes av fascistjuntor.

Alla system söker skapa byråkratier för att alla system skapar oligarkier som söker organisera system som befäster deras makt och förser medborgare med saker som pension, sjukvård, matprogram, osv. för att hålla dem lugna och ej rebelliska.

Ta exempelvis Gaddafi som hade den mest utbyggda välfärdssystemet i Mellanöstern.

Den enda trenden man finner när man studerar länders statsbudget gentemot BNP är att det beror på demografin (hur gamla folk blir, hur många arbetare det finns per pensionär). Lägg till lågkvalificerade invandrare så utökar du kanske kostnader något därutöver.

Det enda undantaget jag kan tänka mig var den "ekonomiskt libertarianske" diktatorn Pinochet som fick Chile att få en privatiserad pensionssystem som har minskat statens utgifter avsevärd jämfört med resten av Latinamerika, vars diktatorer fokuserade på enorma statliga program och misslyckades att bekämpa inflation.

Annars så kan jag gissa mig till nästan alltid ungefär ett lands statsutgifter jämfört med BNP enbart genom att se dess befolkningspyramid. Exempelvis Sydkorea har en unik befolkningspyramid med få barn och få gamlingar (stor andel arbetande):

https://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_South_Korea#/media/File:South_Korea_Population_Pyramid.svg

Har därmed den lägsta statsutgifterna/BNP i hela OECD. Om 30 år kommer de dock ha en omöjlig situation då det knappt kommer finnas 1 arbetande sydkorean för varje pensionär.

I Ryssland och Ukraina har män samma medellivslängd som i Senegal (67 år) och därmed har de väldigt låga statsutgifter/skatter jämfört med övriga europeiska länder.

Den tråkiga sanningen är att statsskick är ganska överskattade från bägge håll. Så länge du inte flirtar om att helt och hållet mörda marknaden genom kommunism så kommer samhällets förmåga att skapa mestadels bero på folket och inte hur folket styrs.

Olika folkslag som invandrar till nya länder fortsätter sedan att vara ungefär lika produktiva som de var i deras ursprungsländer. USA blev världens supermakt för att det blev en stor kontinental enhet befolkat av europeer, inte pågrund av överlägsna demokratiska ideal. Den ekonomiska och religiösa frihet som utlovades var däremot essentiellt för att få så många europeer att migrera. Men idag får gulfstaternas diktaturer ofta med liknande löften om ekonomisk frihet massa europeer att migrera. Ekonomisk frihet tycks viktigare än rätten att rösta var 4e år. Men det är inte så svårt att ha i princip skattefri system med en sådan demografi (inga gamlingar eller barn att ta hand om):

https://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_the_United_Arab_Emirates#/media/File:United_Arab_Emirates_single_age_population_py ramid_2020.png

Därutöver massa indiska semislavar som utför nästan gratis slitarbete.

Demokrati är överskattat, men det är också alla andra "system". Kultur/genetik är i princip allt.

Mitt påstående är att kommunism liksom demokrati är massmänniskoläror. Det är ett korrekt påstående och jag har förklarat varför. Vänligen klumpa inte ihop mig med fyllemiffot ZiggeZugerFett.

Ingalunda. En avgörande aspekt i äldre tiders styre är maktdelningen. Det fanns en horisontell maktdelning mellan kungen-rådet-riksdagen, och en vertikal maktdelning central nivå-lokal nivå. Det som händer i England med Magna Charta 1215 kan man säga redan var på plats sedan århundraden i Skandinavien.



Du kommer nästan rätt - det börjar med pengarna. För att det skall finnas möjligheter att köpa röster, så krävs det en tämligen omfattande ekonomi som kan beskattas. När socialisterna kommer i närheten av den politiska makten, så växer de stora just genom att utlova godis till väljarna.



Det är litet märkligt att Du inte kan se att det finns yttre och inre fiender samtidigt. Att vi har inre fiender, både egenuppdrivna och importerade, och att vi har farliga fiender i syd och öst, är objektivt glasklart.

Aristokratisk konservatism existerar nu inte längre, lika lite som världen som gav upphov till den. Givetvis är vägen till makten att mobilisera massmänniskan i informationsåldern.

Visst kan du då säga att fascism, liberalism och kommunism är massmänniskoläror. Frågan blir; vad är inte massmänniskolära i detta århundrande?

Du pratar om en pappersprodukt om vi begränsar oss till Sverige. Inte var det maktdelning heller utan handlade enbart om försök att begränsa kungens makt. Något som funkade med vissa kungar och andra inte. Kungen kunde sparka ut de i rådet han ogillade. Nä, dina försök att koppla forna styren till dagens demokrati är undermåliga.

Mitt påstående är att kommunism liksom demokrati är massmänniskoläror. Det är ett korrekt påstående och jag har förklarat varför. Vänligen klumpa inte ihop mig med fyllemiffot ZiggeZugerFett.

Jo, för all del. Du kommer med ett konkret filosofiskt argument som man kan motargumentera emot medan Zigge kör sina vanliga vulgära ad hominem anklagelser (verkar vara helt besatt av Sven Wolter, han har kallat mig för att likna Sven Wolter flera gånger).

Jag observerade bara mönstret att i den moderna politiska 1900-tals triangeln (fascism, liberalism, kommunism) så försöker ständigt triangeln ena hörn klumpa ihop de två andra hörnen av triangeln.

Det finns en hel del som överlappar hos de tre hörnen, men det existerar betydligt fler variabler som gör dem alla diametralt annorlunda från varandra.

Marxisten: i tider av kris så vänder sig kapitalismen till fascisten för att försvara hans äganderätt emot revolutionära krafter.

Liberalen: nazism/fascism är socialism. Gentile var en heliansk tänkare precis som Marx. Stalin var en fascist, Hitler en socialist. Socialism=fascism.

Fascisten: liberaler och marxister har samma progressiva egalitära mål och ser båda människan som tabula rasa.

Det var en realitet. En realitet som över flera hundra år fungerade variabelt bra. Men, helst säkert finns det viktiga rottrådar från svensk demokratitanke, bakåt i historiens dimmor av det lokala folkstyret.



Det kan man göra, om man skaffar sig en grundlag som fungerar och som betonar egendomsrätt och sätter ramar för beskattningar och offentliga åtaganden.



Tvärtom så har jag kritiserat den liberala och socialistiska vänstern i både Sverige och Väst i många år, och just för detta.

Kanske är inte ryssar och kineser Dina fiender - vilket i sig kan vara oroande - men Du kan vara säker på att Ryssland är en fiende till Sverige, och Kina är en latent fiende till hela Väst.

Nej, du famlar efter imaginära kopplingar. I ett auktoritärt styre bryr man sig inte om hur människor organiserar och sköter sina liv på lägre nivå. Det är bara i kommunistiska och demokratiska samhällen som horder av byråkrater sticker upp sina fingrar i röven på alla.

USAs försökte ju skapa ett sånt samhälle och vi kan idag se att det sket sig. Demokratin och därmed den oligarkiska korruptionen tog till slut över. Utan auktoritet går det inte att skapa ett frihetligt samhälle för vanliga normala människor. Det är lärdomen.

Du kan kritisera socialister och liberaler bäst du vill men så länge du står för demokrati så kan du aldrig hålla dem borta från makten.

Det kvittar vilken semantik du använder. Ryssland är ingen fiende till svenskar eller andra vita européer. Du lider svårt av Stockholmssyndromet. Fienden är den maktelit i väst som förstört precis allt och nu vill de lura i dummerjönsar att de ska slåss mot deras fiende Ryssland. Det går inte jag på och inga andra självständigt tänkande människor heller.

"Demokratin" gör det möjligt för oligarkerna att köpa politikerna och styra landet enligt vad som är kortsiktigt bäst för dem själva. Vilket slutar i diket för hela samhället på längre sikt.

"Demokratin" gör det möjligt för oligarkerna att köpa politikerna och styra landet enligt vad som är kortsiktigt bäst för dem själva. Vilket slutar i diket för hela samhället på längre sikt.