Vad förklarar den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation?

Det finns inslag av sanning i detta.

Marxism medger ingen tillväxt. Inga förbättringar. Inga nya produkter. Allt detta kräver nämligen kapital. De som arbetar med förbättringsarbetet skall ha betalt och för det krävs kapital.
Men marxism medger inte kapitalackumulation.

Och Marx tanke var att man låter liberalism generera tillväxt tills man når en nivå där man haltar den, och så får man för eviga tider acceptera den levnadsstandarden.


Emellertid har man i Kina gett upp kommunism. Men provade så att säga på kommunism med 1944 års nivå. Men efter att miljoner kineser fått sätta livet till pga partiledningens galenskaper, så tappade iaf Deng Xiaoping tålamodet med kommunism och lyckades starta dess avveckling.

Och man har lyckats införa kapitalism utan alltför mycket upplopp och bråk. Metoden var genial. Men tar fram några regioner som är hopplös ödemark och säger att de är ekonomiska frizoner (där rå kapitalism gäller). Då blev det inget motstånd från potentater i kommunistpartiet som tappar några fördelar. Sedan har man successivt kunnat sprida kapitalism till resterande områden.

Det lär inte vara många kineser idag som vill gå tillbaka till 1944 års levnadsstandard, och få svälta ihjäl pga kommunistledningens galna påfund.

Skälet till att Kina haft så hög tillväxt från ca 1980-talet är just för införandet av rå kapitalism.
Det är privat sektor som ordnat det.
Offentlig sektor går back som vanligt.

Man behöver inte ta till mystiska förklaringar, det är ju inte konstigare än att det viktiga för människor är i första hand subjektiva intressen och inte logik och vetenskap. Logik och vetenskap kan användas för att nå dessa subjektiva intressen. Man kan aldrig från logik och vetenskap härleda saker som livets mening eller vad man borde ha för målsättningar utan det kommer sig helt från människans känsloliv. En robot som inte var känslor ser inte en mening i vad den gör.

Det jag syftar på är inte liberalismen, utan det grekisk-romerska och kristna fundamentet: den romerska rättstraditionen och den kristna världsbilden, vilka tillsammans lade grunden för demokratin, individens frigörelse och en positiv form av sekularism.

Den globalistiska, humanistiska liberalismen undergräver i praktiken Västerlandet genom att ersätta dess ursprungliga vision med en världslig, materialistisk och välfärdsfixerad förfalskning. Den ursprungliga västerländska traditionen hade en andlig förankring och en betydligt mer realistisk syn på människans begränsade förmåga att bygga "det goda samhället".

Enligt augustinsk teologi är ett sådant projekt omöjligt: det onda parasiterar på det goda och växer i takt med att det goda växer. Det är just detta mönster vi ser tydliga exempel på i Sverige idag.

Ressentimentet behöver inte förstås som något "mystiskt", men det är heller inte enbart en fråga om subjektiva intressen. Det finns en ganska väl kartlagd psykologisk och sociologisk dynamik bakom fenomenet, och den blir särskilt tydlig i ett samhälle som genomgått den typ av avförtrollning och ontologiska hemlöshet som filosoferna pekar på.

Ressentiment uppstår när tre villkor sammanfaller: (1) En upplevelse av maktlöshet. (2) Individen känner att hon saknar reella möjligheter att förändra sin situation. (3) Hon upplever sig stå utanför den ordning som formar hennes liv.

Detta mynnar ut i en känsla av förödmjukelse och en djupgående statusförlust. Det kan vara socialt, kulturellt eller existentiellt. När människor upplever att deras livsform, världsbild eller identitet inte längre erkänns av samhället, uppstår en djup sårbarhet.

Till detta fogas en oförmåga att rikta aggressionen mot dess egentliga källa. När man inte kan konfrontera det som skapar frustrationen (politiska strukturer, ekonomiska system, kulturell upplösning) vänds aggressionen i stället inåt eller åt sidan: mot samhället, mot kulturen, mot "de andra", eller mot sig själv.

Detta förstärks i ett avförtrollat samhälle. När världen reducerats till mekanism och individen till funktion (Weber, Heidegger) förlorar människor den andliga och kulturella förankring som tidigare gav mening och stabilitet. Därmed skapas existentiell tomhet, känslan av att livet saknar riktning, och upplevelsen av att man är utbytbar och rotlös.

Det är just denna tomhet som lätt övergår i ressentiment: en bitterhet som inte bara riktas mot den egna situationen, utan mot hela samhällsordningen. Därav uppstår fientligheten mot civilisationen. När människor känner sig alienerade från den kultur de lever i, börjar de se den som något främmande, något som inte längre angår dem. Då blir det psykologiskt möjligt att förakta den, sabotera den, eller aktivt arbeta för dess upplösning.

Det är inte något "mystiskt". Det är en psykologisk konsekvens av att människor inte längre upplever att civilisationen ger dem mening, identitet eller framtid. Ressentimentet beror på maktlöshet, förödmjukelse, statusförlust och existentiell tomhet, förstärkt av den moderna avförtrollningen och den ontologiska hemlösheten. Då blir den en drivkraft bakom den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation.

Västerländska samhället är inriktat på förment rationalitet, vetenskap och logiskt tänkande vilket det är omöjligt att få ut någon subjektiv livsmening ur.

Lägg därmed till egalitära kristendomsbaserade idéer om att alla människor är lika så kommer "livets mening" bli att köpa sig prylar och hedonism.

Tackar.

I Sverige så hade vi ingen tillväxt mellan 1300-tal och början på 1800-talet. BNP/Capita var detsamma. (Sedan varierade nivån lite under tiden. Men skörd och lite annat). Men väsentligen hade vi permanent stagnation.

Förstår jag dig rätt om det är det samhället du avser som den västerländska civilisationen.

Och Liberalismen som kom där med avlägsnande av skråväsende, näringsfrihetsförordningen och aktibolagslagen, som gjorde att tillväxt och levnadsstandard har rakat iväg i höjden, är något oönskat, och en attack på "västerländska civilisationen".

Det du föredrar? är den permanenta fattigdom/misär, undernäring och svält emellanåt som gällde fram till Liberalismen började skapa tillväxt?

Intressat. Har du citat där Marx säger direkt att kommunism inte leder till tillväxt?
Tror du att Kina kommer övergå mer till kommunism när deras ekonomiska välstånd blir högre, så som Marx tänkte? Eller är Kinas "socialism" bara ett namn på papper?

De tillfälliga svälttiderna före 1900-talet, berodde på att folk levde direkt av jorden, och därför var utsatta för väderväxlingar som påverkade deras skördar. I dag köps så mycket mat in från utlandet, att sådana växlingar inte påverkar oss. Det hade alltså inte så mycket å göra med liberalism eller inte. Kunde inte mat växa på grund av väder, då kunde inte folk äta. Däremot kan det sägas vara en skillnad mellan globalism och isolationism.

Sedan måste det också påpekas att 1800-talet och tidiga 1900-talet, som de flestas bilder av "äldre tider" är byggd på, inte var den gamla förindustriella tiden som folk tror. Under 1800-talet, pågick industriella revolutionen, och folkmängden ökade snabbt på grund av att folk fortsatte å ha 4 barn var fastän barnadöden hade minskat. Överbefolkningen ledde till mer svält, och uppkomsten av dessa fattiga egendomslösa människor som du talar om. Åkrarna på landsbygden, kunde inte ge mat åt alla de nya människorna, så de sökte sig in till städerna för att arbeta och köpa mat, men det ändrade inte på faktumet att där inte var möjlilghet å odla mat till alla, så det slutade med att över en miljon människor flyttade ut ur landet. En så stor utflyttning har sannolikt aldrig hänt tidigare i vår historia.

Man kan säga att 1700-talet var det sista konservativa århundradet.

Vid den tiden du pratar om så var industin outvecklad överallt oavsett ideologi och det var fattigdom överallt. Att det var fattigt men har blivit rikt löser inte problemet med att västerländska liberala samhället inte kan presentera några livsmål mer än mer prylar och hedonism.

Man låtsas som att lösningen på alla problem är mer prylar och pengar. Saker som reproduktion och familjebildning, eventuella hot från andra folkgrupper och många andra problem är som vita fläckar på den mentala kartan för den nutida liberala västerlänningen.

Hur ser du på den politiska gnosticism-tesen, med Jacob Taubes som främsta förespråkare? Den går ut på att minoriteter som befinner sig i ett samhälle som inte är utformat för dem utvecklar mer eller mindre avancerade sätt att förkasta det. Taubes använde denna infallsvinkel för att koppla samman gamla gnostiska rörelser - som förkastade den naturliga världen - med moderna revolutionära rörelser, som förkastar det samhälle de har omkring sig. I båda fallen handlar det om grupper med egenintressen i konflikt med mäktigare ledkulturer, och att de formulerar detta som någonting universellt trots att det inte är det. Det är också oväsentligt att deras profetior och utopier aldrig kommer att bli verklighet: det är det mentala förkastandet av det befintliga som är det viktiga, eftersom det underminerar fiendens legitimitet.

Påminner även om Nietzsches eller för den delen Jan Assmanns tankar om hur tron på transcendens uppstod. Nietzsche kopplade den till nihilism och alienering. När människor har gått ner sig mentalt, och saknar förmåga att se någonting meningsfullt i den värld de har omkring sig, så hittar de på en annan värld som de förlägger meningen till. Transcendens hänger då samman med mental dekadens.

Assmann hade en mer specifik historisk ingång, där han spårade judarnas anammande av transcendens till konflikter med Egypten. De började att förlägga meningen utanför världen på grund av sitt etniska hat. De kulturellt fattiga hebréerna förbjöd bilder eftersom egyptiernas bildvärld var så imponerande, och de började att avfärda den naturliga värld som egyptierna briljerade inom som någonting ytligt och tillfälligt, inte en riktig källa till sanning och mening.

Synen på Sovjet som liberal och frihetlig är samma. Det är min enkla poäng.

Dina förklaringar är knappast detaljerade.