Rimligt att sambon betalar extra för sitt barns mat och slitage?

Nej, du är inte orimlig eller sjukligt snål. Hade jag pallat med dig? Kanske inte, men det finns någon för alla.

Du verkar vilja ge sken av att vara extremt snål och ordentlig, jag får inte riktigt siffrorna att gå ihop. Se över ditt elavtal och varför köper du proteinpudding och juice? Vem är det som är 12 i hushållet egentligen?

TS verkar ha råkat ut för en golddigger.

Mitt råd är att fly genast.

Jag och min sambo flyttade ihop i min trea för drygt ett halvår sedan. Hon har en 12-årig son sedan ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Jag har inga egna barn.

Redan innan vi flyttade ihop var jag stenhård med att jag inte tänker gå in i någon "bonusfarsaroll" eller agera ekonomisk sponsor åt en annan mans unge. Hyran delar vi rakt av 50/50, men eftersom grabben sliter på lägenheten och förbrukar resurser när han är här har jag infört ett enkelt och rättvist system för att slippa irritation:

1. Kylskåpet: Vi har delat upp hyllorna. Jag har min mat och hon har sin och sonens mat. När ungen råkade ta två av mina proteinpuddingar och drack upp min juice förra månaden drog jag helt enkelt av 58 kr från min del av gemensamma räkningarna.

2. El och varmvatten: Grabben duschar i 20 minuter varje morgon och sitter med en speldator som drar ström dygnet runt. Jag räknade ut den extra förbrukningen och lade på 450 kr/månad på hennes del av elräkningen.

3. Förbrukningsartiklar: 150 kr/vecka i schablon för toalettpapper, diskmedel, tvättmedel och allmänt slitage på möbler.

Nu har sambon börjat sura ihop totalt och kallar mig för ”känslokall” och ”sjukligt snål”. Hon menar att det skapar dålig stämning att grabben inte får ta frukt eller en macka från min hylla och att "man måste dela när man är en familj". Hennes morsa har till och med ringt och lagt sig i.

Från mitt perspektiv handlar det bara om grundläggande principer och sunt förnuft. Varför ska mina surt förvärvade pengar gå till att föda och husera någon annans avkomma bara för att jag råkar dela säng med mamman?

Hur hanterar ni andra det här i bonusfamiljer? Är det verkligen jag som är "orimlig" för att jag inte vill betala för andras ungar, eller har min sambo bara en skev bild av ekonomi?

58 kr är en principfråga. Låter man folk nalla lite i början utan konsekvenser sitter man snart där med en tonåring som dammsuger hela kylskåpet på ens bekostnad medan biologiska farsan skrattar hela vägen till banken. Tydliga gränser från dag ett sparar enormt mycket tjafs i längden.



Empati" betalar varken elräkningen eller ICA-kassen. Det är inte brist på empati att förvänta sig att två vuxna människor tar ekonomiskt ansvar för sina egna avkommor.



Att ha stenkoll på sin privatekonomi och vägra bli utnyttjad kallas grundläggande självbevarelsedrift, inte autism. Och ja, 50/50 är det enda rimliga i ett vuxet förhållande – allt annat är bara förtäckt försörjningsstöd.



Grabben svälter knappast, hans morsa har två egna hyllor och grönsakslådorna fulla med mat.
Problemet är att han saknar respekt för andras ägodelar och tar saker som inte är hans. Grundläggande hyfs och uppfostran kallas det.



Håller det inte så beror det på att hon letade efter en ekonomisk sponsor och inte en jämbördig partner. Ingen större förlust i så fall.

Proteinpudding är ett smidigt och snabbt mellanmål när man tränar på gym och vill ha ordentlig koll på proteinintaget och sina makros utan att behöva ställa sig och steka kyckling mitt på dagen. Det handlar om grundläggande kostdisciplin, inte om att vara 12 år.

Elavtalet är det absolut inget fel på. Men oavsett vilket avtal man har kostar det onödiga pengar när varmvatten står och sprutar i 20 minuter och elektronik går för fullt dygnet runt. Det handlar om principen att inte slösa med resurser, inte om att man inte har råd.


Kanske inte en klassisk golddigger i den bemärkelsen att hon är ute efter lyxbilar och resor, men det är definitivt det klassiska fenomenet där en ensamstående förälder medvetet eller omedvetet försöker glida på en räkmacka och dryga ut sin egen ekonomi på den nya partnerns bekostnad.

Jag behöver inte fly i panik. Jag är helt trygg i min position och lägger fram lösningen med en fast månadsschablon. Går hon med på det så är problemet ur världen. Gör hon det inte och fortsätter kräva fri dränering av mina resurser, då är det bara att packa ihop och bli särbos. Bollen ligger helt på hennes planhalva.