Rimligt att sambon betalar extra för sitt barns mat och slitage?

fy fan vilket helvete att bo med sådana som du, rätt åt kvinnor som väljer att leva tillsammans med den här typen av svensson. De förtjänar det, säg till henne från mig att kom inte och klaga över män efter hon valt idioter som du själv.


" drog jag helt enkelt av 58 kr från min del av gemensamma räkningarna."

Att hon ens blev tillsammans med dig, än mindre flyttade in med dig, är helt otroligt.
Du funderar inte på att få mer empati och förståelse?

Millimeterrättvisa, sexigt. Gissar på att du även har diverse personlighetsdefekter i form av narcisstiska drag, autism och att du lätt faller in i rättshaveristiska beteenden.

Dumpa din sambo, hitta en kärring utan barn så du kan dela 50/50 på exakt allting ner i minsta detalj, det blir smidigast så.

Hoppas verkligen du trollar.
Stackars grabb och stackars kvinna.
Uppdelat kylskåp - det märks att du inte är van vid barn/ungdomar.
Skärp dig om du vill ha ett förhållande, fast det är nog försent.

Ha ha. Det där förhållandet kommer inte att hålla länge.

Tvärtom. Det kommer hålla längre än förhållanden där kvinnan som en parasit suger sig fet och rik på mannens bekostnad, och sedan snabbt byter ut mannen när han är tömd på blod.

Varför håller det längre? För hon väljer honom av äkta känslor, inte för att dricka hans blod (åtminstone inga större mängder).

TS problem löses genom att de blir särbo. Så är hon välkommen till TS när hon vill bli knullad av en riktig man.

Må vara en troll tråd, men det jag skrev ovan är sant ändå.

Att ha stenkoll på sin privatekonomi och vägra bli utnyttjad kallas grundläggande självbevarelsedrift, inte autism. Och ja, 50/50 är det enda rimliga i ett vuxet förhållande – allt annat är bara förtäckt försörjningsstöd.

Jag och min sambo flyttade ihop i min trea för drygt ett halvår sedan. Hon har en 12-årig son sedan ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Jag har inga egna barn.

Redan innan vi flyttade ihop var jag stenhård med att jag inte tänker gå in i någon "bonusfarsaroll" eller agera ekonomisk sponsor åt en annan mans unge. Hyran delar vi rakt av 50/50, men eftersom grabben sliter på lägenheten och förbrukar resurser när han är här har jag infört ett enkelt och rättvist system för att slippa irritation:

1. Kylskåpet: Vi har delat upp hyllorna. Jag har min mat och hon har sin och sonens mat. När ungen råkade ta två av mina proteinpuddingar och drack upp min juice förra månaden drog jag helt enkelt av 58 kr från min del av gemensamma räkningarna.

2. El och varmvatten: Grabben duschar i 20 minuter varje morgon och sitter med en speldator som drar ström dygnet runt. Jag räknade ut den extra förbrukningen och lade på 450 kr/månad på hennes del av elräkningen.

3. Förbrukningsartiklar: 150 kr/vecka i schablon för toalettpapper, diskmedel, tvättmedel och allmänt slitage på möbler.

Nu har sambon börjat sura ihop totalt och kallar mig för ”känslokall” och ”sjukligt snål”. Hon menar att det skapar dålig stämning att grabben inte får ta frukt eller en macka från min hylla och att "man måste dela när man är en familj". Hennes morsa har till och med ringt och lagt sig i.

Från mitt perspektiv handlar det bara om grundläggande principer och sunt förnuft. Varför ska mina surt förvärvade pengar gå till att föda och husera någon annans avkomma bara för att jag råkar dela säng med mamman?

Hur hanterar ni andra det här i bonusfamiljer? Är det verkligen jag som är "orimlig" för att jag inte vill betala för andras ungar, eller har min sambo bara en skev bild av ekonomi?

1. Kylskåpet: Vi har delat upp hyllorna. Jag har min mat och hon har sin och sonens mat. När ungen råkade ta två av mina proteinpuddingar och drack upp min juice förra månaden drog jag helt enkelt av 58 kr från min del av gemensamma räkningarna.

Jag och min sambo flyttade ihop i min trea för drygt ett halvår sedan. Hon har en 12-årig son sedan ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Jag har inga egna barn.

Redan innan vi flyttade ihop var jag stenhård med att jag inte tänker gå in i någon "bonusfarsaroll" eller agera ekonomisk sponsor åt en annan mans unge. Hyran delar vi rakt av 50/50, men eftersom grabben sliter på lägenheten och förbrukar resurser när han är här har jag infört ett enkelt och rättvist system för att slippa irritation:

1. Kylskåpet: Vi har delat upp hyllorna. Jag har min mat och hon har sin och sonens mat. När ungen råkade ta två av mina proteinpuddingar och drack upp min juice förra månaden drog jag helt enkelt av 58 kr från min del av gemensamma räkningarna.

2. El och varmvatten: Grabben duschar i 20 minuter varje morgon och sitter med en speldator som drar ström dygnet runt. Jag räknade ut den extra förbrukningen och lade på 450 kr/månad på hennes del av elräkningen.

3. Förbrukningsartiklar: 150 kr/vecka i schablon för toalettpapper, diskmedel, tvättmedel och allmänt slitage på möbler.

Nu har sambon börjat sura ihop totalt och kallar mig för ”känslokall” och ”sjukligt snål”. Hon menar att det skapar dålig stämning att grabben inte får ta frukt eller en macka från min hylla och att "man måste dela när man är en familj". Hennes morsa har till och med ringt och lagt sig i.

Från mitt perspektiv handlar det bara om grundläggande principer och sunt förnuft. Varför ska mina surt förvärvade pengar gå till att föda och husera någon annans avkomma bara för att jag råkar dela säng med mamman?

Hur hanterar ni andra det här i bonusfamiljer? Är det verkligen jag som är "orimlig" för att jag inte vill betala för andras ungar, eller har min sambo bara en skev bild av ekonomi?

Jag hoppas hon flyttar snarast
För du är RIKTIGT SJUK I HUVUDET