Oisín Cantwell ifrågasätter slopad mängdrabatt för upprepade vardagsbrott (aug 2026)

Självfallet inte alla brott, men många av de som idag leder till fängelse skulle effektivare behandlas med fotboja. Inga nya kriminella kontakter, möjlighet till jobb, och så vidare. Generellt bättre rehabiliteringsförutsättningar.

Jag har absolut blivit utsatt för brott. Jag har dessutom i mitt yrke i branschen träffat på personer som både utsatt andra för brott, och själva varit utsatta. Så jag anser mig ha kunskap utifrån "alla tre sidor". Så där har du inget att hämta!

Jag vill också tillägga att alla som har någorlunda insyn i detta vet att det för ett brottsoffer i många fall är viktigare att brottet klaras upp, än vad själva straffet blir. Det blir ju också väldigt skevt att prata om "straffets längd som kompensation för brottsoffret" när man pratar om flerfaldig brottslighet och mängdrabattens vara eller icke vara. För en gärningsman som är ute på en inbrottsturné och gör 15 inbrott gör ju endast ett (1) inbrott hos varje brottsoffer. Ett inbrott som enskilt kanske hade renderat i 1 års fängelse. Att då skrika på "15 års fängelse" för brottsoffrets rätt blir ju väldigt märkligt.

Att resonera på det sättet du gör är INTE att ta hänsyn till brottsoffren PÅ RIKTIGT! För visst kan ett (hårdare) straff vara någon slags upprättelse för offer, men absolut inte mer än så. Det ett brottsoffer generellt behöver är ju t ex en Brottsoffermyndighet som finns där för dom och som underlättar processen och livet därefter. Men framförallt så behöver dom vård, hjälp, stöttning och någon att prata med. Jag har exempelvis alltid efterfrågat någon slags "vårdgaranti för brottsoffer". Pratar vi om sådan slags brottslighet som tråden avhandlar så kanske snarare det brottsoffret vill/behöver är en snabb kontakt med en kontaktperson på försäkringsbolaget, samt stöttning/vägledning i det efterföljande försäkringsärendet. Där har du ett brottsofferperspektiv på riktigt, så städa framför egen dörr före du slänger skit på mig!

Det ÄR ett problem att det är så dyrt med fängelseplatser. 3800 kr/dygn per fånge. Man får väga saker mot varandra. Just de exempel som tas upp i trådstarten är när jag tycker det vore befogat att korta av det totala straffet något. Våldtäkt och misshandel ska givetvis inte ge samma rabatt. Jag tycker inte vi ska ha det som i USA där 1% av befolkningen sitter i fängelse. Det är inte friskt. De pengarna kan istället användas till förebyggande åtgärder och psykiatrin. Det är bästa för alla vore väl trots allt om brott inte begås? Är vi överens om det?

Föngelseplatser må vara dyra, borde gå att spara rejält här, men vad kostar brottslingar när de är ute i samhället?
Det är inte precis gratis.

En gärningsman som sitter inne kan inte begå brott. Jag förstår inte hur du kan missa något så självklart.

Jag tycker du ska läsa om El Salvador och kolla hur det landet löste problemet med kriminalitet. Det var världens farligaste land och nu är det världens säkraste land. Varför? Jo dom låste in dräggen och dom släpper inte ut dräggen.

Du vill ju släppa ut dräggen. Hoppas att Brottsoffermyndigheten ger dig allt du behöver när du blir nerstucken av återfallsförbrytaren Ahmed och han får sex månader saft och bulle. 🤞

Ditt resonemang bygger ju på narrativet att dessa personer kommer att återfalla/begå fler inbrott, vilket man såklart inte vet. Ditt antagande bygger även på att det skulle behövas 10-20 år(!) för att få ordning på en sådan här person (läs behandla/rehabilitera)...och det är ju otroligt magstarkt med tanke på att inga "flerfaldiga inbrottstjuvar" i svensk rättshistoria fått så långa straff. Man vet ju också att det har gått att få ordning på sådana här personer, utan att för den sakens skull ha dom inlåsta i 10-20 år?

Med beaktande av ovan nämnda: Med en sådan ordning du förespråkar så skulle det kunna betyda att en sådan här inbrottstjuv fick sitta inne i 10-20 år, vilket betyder OERHÖRDA kostnader. Man kan då fråga sig om det verkligen är rimligt att lägga 2,5 miljon kronor/år (under 10-20 år) för att förhindra just den här personen från att begå fler inbrott...och man kan även fråga sig om man hade kunnat använda dessa pengar på något annat sätt?

/Hur tänker du kring detta? Är det rimligt? Hade man kunnat använda dessa pengar på något annat sätt?

Först och främst: Jag ber dig att hålla dig till ämnet. För vi diskuterade ju inte ens detta. Vi diskuterade KOSTNADERNA (bl.a utredningsrättegångskostnaderna VS fängelsekostnaderna). Sedan tog dina argument slut och du började ifrågasätta huruvida jag blivit utsatt för brott och ifrågasatte mitt brottsofferperspektiv - och när jag svarade på det och inga argument fanns så flydde du genom att ifrågasätta huruvida jag inte kan förstå att inlåsning innebär att man inte kan begå brott. Höj nivån nu!

Men jag svarar dig ändå...
"En gärningsman som sitter inne kan inte begå brott" - Med ett sådant sätt att tänka så måste man ju bura in alla människor på livstid som begår brott!? Ditt resonemang bygger ju på narrativet att dessa personer kommer att återfalla/begå fler inbrott, vilket man såklart inte vet. Ditt antagande bygger även på att det skulle behövas 10-20 år(!) för att få ordning på en sådan här person (läs behandla/rehabilitera).

Så! Nu när jag mötts halvvägs och besvarat dina försök att byta samtalsämne, då kanske du kan svara mig på det vi pratade om tidigare. Dvs Hur ser du på utredningsrättegångskostnaderna VS fängelsekostnaderna, anser du fortfarande att livslång inlåsning är "ekonomiskt bättre" trots att ev. utrednings- och rättegångskostnader endast är en piss i Mississippi i jämförelse med den 10-20 år långa inlåsningen - och hade man kunnat använda dessa pengar på något annat sätt?

Det är en kombo att det alltid är samhällets fel, noll lojalitet till landet (han hatar Sverige) och tron på mångkultur. Cantwell ser Sverige på samma sätt som palestinier ser på Israel.

Vad kostar Ojsan Countwells inbrottstjuv som begått 30 inbrott när han är ute i samhället?

Ja, det är rimligt att man får straff för de brott man begått, utan någon rabatt som gör att en kriminell kan begå många brott för straffet blir inte hårdare för det.
Angående vad fängelseplatser kostar borde det gå att spara stora summor, exempelvis 4 i varje cell, mindre administration åt trams som permissioner, billigare mat mm.

Du gör det väldigt enkelt för dig genom att bara titta på kostnaden för fängelse och bortse från kostnaden för brotten.

En person som åtalas för 30 villainbrott har inte orsakat 30 små abstrakta "händelser". Det är 30 hushåll som fått sina hem kränkta, människor som blivit av med saker, fått självrisker, värdeminskning, oro, sömnproblem och i vissa fall inte längre känner sig trygga i sitt eget hem.

Sedan har du polisarbete, utredningar, försäkringskostnader, domstolar och risken att personen fortsätter begå nya brott.

Så frågan är inte bara:
"Vad kostar det att låsa in honom?"

Frågan är också:
Vad kostar det samhället att låta en dokumenterat högaktiv gärningsman fortsätta vara ute?

Och ja, pengar kan alltid användas till annat. Men det argumentet kan användas mot exakt all offentlig verksamhet. Polis kostar pengar. Domstolar kostar pengar. Försvar kostar pengar.

Frågan är vad staten faktiskt har för kärnuppgifter.

Att skydda människor från personer som gång på gång begår brott är enligt mig en av dem.

Efter 30 villainbrott tycker jag faktiskt att gärningsmannens intresse av att slippa ett långt straff väger ganska lätt jämfört med allmänhetens intresse av att slippa brott nummer 31, 32 och 33.

"Vad kostar Ojsan Countwells inbrottstjuv som begått 30 inbrott när han är ute i samhället?" - Inbrottstjuven kostar förhoppningsvis ingenting när han är ute i samhället igen, eftersom han då förhoppningsvis inte skall begå några fler brott. I vart fall är det ju en väldigt spekulativ fråga eftersom man aldrig vet huruvida en person kommer att återfalla eller inte. Så jag säger det igen:
Ta bort narrativet! För med det sättet du resonerar på så måste man ju låsa in alla människor som begått brott på livstid, eftersom att dom SKULLE KUNNA begå nya brott om dom kommer ut.

"Ja, det är rimligt att man får straff för de brott man behöver" - Det var inte frågan. Frågan var om det verkligen är rimligt att lägga så mycket pengar/år (under 10-20 år) för att förhindra just den här personen från att begå fler inbrott?

"Angående vad fängelseplatser kostar borde det gå att spara stora summor..." - Vi bortser från detta. Dels med tanke på att det kommer röra sig om oerhört mycket pengar även om man skär ned (och vissa kostnader kommer man aldrig kunna "deala med"), men framförallt för att det du "vinner" på nedskärningarna endast kommer att vara en piss i Mississippi av dom kostnaderna det kommer kosta att ha fler inlåsta betydligt längre. Dvs det kommer bli en rejäl minusaffär ändå, ingen hade ens märkt att du gjort nedskärningar i andra änden. Så givet detta: Är det rimligt att lägga så mycket pengar/år (under 10-20 år, kanske rent av mer) för att förhindra just den här personen från att begå fler inbrott - och hade man kunnat använda dessa pengar på något annat sätt?

Först och främst: För diskussionens skull måste vi hålla isär begreppen "återfall i brott" (återfallsbrottslingar) och "flerfaldig brottslighet" eftersom att detta är två helt olika saker. Det förstnämnda handlar ju om (fortsatt) brottslighet efter att man avtjänat straff - och det andra handlar om att man begår upprepade/flera brott innan man till slut lagförs. Förslaget om skrotad mängdrabatt innefattar ju flerfaldig brottslighet. När det handlar om en person som döms för flerfaldig brottslighet så kan ju dessa brott vara hans "första brott" (lagföring). Därför blir det fel när du pratar i termer av personer som återfaller "gång på gån på gång" eftersom att det inte behöver vara så med en person som döms för flerfaldig brottslighet - och då det heller inte är nödvändigtvis "återfallsförbrytarna" som mängdrabatten avser.

Kostnaderna för inbrotten samt rättsprocessen är ju i allt väsentligt en "engångskostnad" (givetvis bortsett från brottsoffrens "psykiska skador" som kan pågå under lång tid och inte kan värderas i pengar) till skillnad från kostnaderna att ha någon inlåst i 10-20 år där vederbörande kostar pengar varje dag.

Sedan tycker jag att dina resonemang i många fall bygger på narrativet att dessa personer kommer att återfalla/begå fler inbrott, vilket man såklart inte vet. Ditt antagande bygger även på att det skulle behövas 10-20 år(!) för att få ordning på en sådan här person (läs behandla/rehabilitera)...och det är ju otroligt magstarkt med tanke på att inga "flerfaldiga inbrottstjuvar" i svensk rättshistoria fått så långa straff. Man vet ju också att det har gått att få ordning på sådana här personer, utan att för den sakens skull ha dom inlåsta i 10-20 år?

Det jag menar med frågeställningen om man kunnat göra någonting annat med pengarna så tänker jag att; givet att man straffar och låser in dessa personer (för det skall man givetvis - men inte nödvändigtvis i 10-20 år) så hade man kunnat använda pengarna till någonting annat som stoppar dessa personer från att begå/återfalla i massa brott. Man hade kunnat använda pengarna till att förstärka missbruksvården och psykiatrin, så att sådana här personer inte hamnar i mängdbrottslighet. Man hade kunnat förstärka Socialtjänsten så att dom hade kunnat fånga upp sådana här personer, bistå med boende eller sysselsättning, så att dom inte hamnar i sådan här kriminalitet. För dom grupperna man VET står för störst andel av sådan här slags mängd- eller återfallsbrottslighet ÄR grupper som missbrukare, hemlösa och psykiskt sjuka personer. Så varför inte lägga pengarna där istället?