Antal nyfödda rekordlågt: Nu förväntas 1,43 barn per kvinna. Orsaker?

En absolut majoritet av våra förfäder hade sämre förutsättningar med svält, barnadödlighet, sjukdomar, generationer av förtryck, krig och annat elände, men de skaffade ändå barn, och nej, vi vet inte att framtida generationer har ett förutbestämt liv i misär.

Det är bra för klimatet och miljön. Förhoppningsvis ser vi den trenden över hela världen.
Målet för Sverige borde vara en befolkning på 3-5 miljoner.

De som säger annat brukar vara tillväxt-lobbyister, rasister, nationalister och religiösa.

Läs svaren i Bimbodelux tråd i ämnet ( (FB) Frågor till män angående den vikande nativiteten) det är nog lika många män som kvinnor som tvekar på barnafödande. Jag tror kanske det tom är mer män men att de skyller på kvinnor eller kommer med andra anledningar än dem själva.

Oligarker och regeringar: "Våra slavar reproducerar sig inte längre. Vad kan vi göra?"

En absolut majoritet av våra förfäder hade sämre förutsättningar med svält, barnadödlighet, sjukdomar, generationer av förtryck, krig och annat elände, men de skaffade ändå barn, och nej, vi vet inte att framtida generationer har ett förutbestämt liv i misär.

Värre kommer det att bli. När du har en kultur där Han och Hon båda ska jobba så ser vardagen ut så här:

06:30 - Vakna
06:45 - Dusch
07:00 - Klä sig, raka sig, sminka sig
07:15 - Frukost
07:30 - Lämna barn på förskola
07:45 - Köra till jobbet
08:15 - Jobb
17:15 - Hämta från förskola
17:30 - Hemma
17:45 - Laga mat
18:15 - Middag
18:45 - Disk
19:00 - Tvätt
19:30 - Läxläsning/högläsning med barn
20:00 - Lägga barnen
20:30 - Se på Netflix
21:00 - Somna utmattad på soffan

Och någonstans ska du trycka in träning, intressen, vänner, husrenovering, handla mat, gå ut med soporna, prata med varandra, umgås med barnen, familj och släkt. Det går helt enkelt inte ihop.

På kontinenten - exempelvis Tyskland, Belgien, Italien, Frankrike, Storbritannien eller Nederländerna - går den ena (kvinnan) ner ordentligt i tid för annars går inte pusslet ihop. I Asien köper man in hjälp. En Nanny som tar hand om barn eller tvätt/städ/hushåll/mat. I Sydamerika har man en mormor/farmor som löser detta. I Sverige görs inte detta och vi har lika många/få timmar på dygnet som alla andra. Och så går folk in i väggen till vänster och höger istället.

Ja, men regn faller neråt.

Om 55-åringen med god ekonomi ärver ett antal miljoner efter sina föräldrar då deras betalda villa är värd det, så lär pengarna gynna även de yngre generationerna.

Jag fick ett arv för några år sedan, och det hjälpte våra barn in på bostadsmarknaden.

Tittar man på SCBs kurva över förväntat antal födslar per kvinna
https://static.bonniernews.se/gcs/patron/2024/01/1-1705402572252.png
så ser man en viss cyklicitet.
Men det är inte så enkelt som att befolkningen varierar i cykler (stora barnkullar föder stora barnkullar 20-25 år senare). Nej, det förväntade antalet födslar per kvinna är något annat: Det är en framtidsprobnos för hur många barn en kvinna fött när hennes fertila period är över. (Det finns alltså ingen koppling till antalet födda barn ett visst år).

Det finns samhällsfenomen som gör att kvinnor (dvs par) skaffar fler barn. Efter slutet av andra världskriget ökade optimismen och folk skaffade helt enkelt fler barn per par. Slutet på den kommunistiska diktaturen i Östeuropa (även kallad "The end of history"; hoppet om evig fred) skapade också positiva vibrationer. Likaså tycks det alltid komma en tillfällig topp i Sverige när drottningen eller någon prinsessa börjar skaffa barn.

Men nu är vi på en rekordlåg nivå, i antalet förväntade födslar per kvinna. Även där finns det ju underliggande trender och orsaker. Vad skulle dessa kunna vara?

- På papperet är svenskarna "rikare än någonsin tidigare"
https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/svenskarna-tre-ganger-rikare-pa-20-ar-miljardarerna-drar-ifran
Det BORDE ju borga för optimism, men tydligen skapar det inte längtan efter ännu ett barn.

- iPhone lanserades 2007 och därmed började svenskarna (och alla andra) böja nacken för den nya messias. Det sammanföll nästan exakt med den dittills uppåtgående trenden i barnafödande (som alltså toppade 2010).

- Klimatdebatten kom igång på allvar. Men det känns inte riktigt som den huvudsakliga orsaken. Vi hade ju genomlevt oljekris (1970-talet), bankkris (1990-talet) och Lehman-krashen (2008) utan motsvarande dipp i längtan efter barn. Och p-pillren slog ju redan igenom på bred front på 1960-talet. Så möjligheten till barnbegränsning har funnits länge.

För 30 år sedan sade prognosen att Sverige skulle ha 14 miljoner invånare år 2050. Idag är prognosen 11 miljoner.
Det är inte nödvändigtvis dåligt att barnafödandet (globalt) är på nedgång. Men det vore ju bra att förstå sin samtid.
Vad tror ni är orsaken?