Frågor till män angående den vikande nativiteten

Det är ju stort fokus på kvinnors beteende när det gäller att det föds för få barn i vårt land (om man nu tycker det), men jag upplever inte att jag träffat så värst många män som velat ha fler än två barn heller. Och de flesta kvinnor vill ju trots allt göra barn med en man som också vill ha barn.. Så därför tänkta jag fråga er hur det egentligen ligger till.

Frågor till män som har barn:
Hur många barn har ni?
Upplevde ni att ni var mer drivande i frågan om att skaffa barn än kvinnan ni skaffade barnen med? Lika drivande? Eller var kvinnan mer drivande? Med drivande menar jag tex den som tar upp lusten att få barn med den andra.
Skulle ni vilja ha fler barn än ni redan har?

Fråga till barnlösa män:
Hur många barn skulle ni vilja ha?

Jag är inte så säker på att det är sant. Kika bara på hur situationen i landet ser ut eller hur många kvinnor som tycker att det är helt normalt att man skaffar barn själv utan någon pappa.

1

Det var nog mest jag som tog initiativet men vi båda blev ganska pepp på det.

Inte riktigt villig att lägga ner energin på det. Jag är rätt nöjd. Mitt nuvarande barn tar upp mycket av min tid och jag har redan idag svårt att hinna med det och hinna göra allt annat jag vill göra.

Det beror på hur man definierar vilja, men i praktiken och i nuläget (och sedan ett antal år tillbaka): noll. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att så verkar vara fallet. Sen att jag knappt klarar av att titta på ett litet barn, för att det väcker så starka känslor, det är väl där definitionen på vilja kommer in. Men absolut noll.

Har två barn, men hade gärna haft tre (max 4).

Vi var nog lika drivande i frågan, jag och frugan. Vårt yngsta barn är svårt autistisk och har intellektuell funktionsnedsättning, så det satte definitivt stopp för planerna på fler barn. Hen kommer vara vårt lilla barn så länge vi lever.

Har noll och skulle under rådande förhållanden vilja ha noll. Är snart för gammal iaf, samt tror inte de flesta svenska kvinnor går att skapa fungerande familjer med. Med stjärnfamiljen som ledstjärna är jag hellre ensam.

Iom att jag är ensam kunde jag "checka ut" mycket tidigare, att finansiera FIRE för mig själv är extremt billigt.

Det är ju en relevant fråga i största allmänhet, men kanske inte ger någon fingervisning just vad gäller barnlösheten.

I Sverige är genomsnittsåldern för förstföderskor 30 år (i Stockholm t.o.m. 32 år).
Det är svårt att föda många barn om man börjar så sent.

Varför börjar man då så sent? Går det inte att hitta "rätt kille"? Nej, knappast troligt, eftersom det i de nu aktuella åldersgrupperna finns upp till 25% mer killar än tjejer. (Alltså: Det är fler killar än tjejer som blir ofrivilligt barnlösa).

Är det utbildningen och karriären som lägger hinder i vägen? Man "vill bli något" innan man skaffar barn?

Eller är det bostadsfrågan? Miljonprogrammets bostäder, de som skulle se till att dagens unga har någonstans att ta vägen när de flyttar hemifrån, är ju ockuperade av främlingar.

Men om man tror att barnlöshet beror på att det inte finns någon kille som vill ha barn bör man väl begrunda att väldigt många barn växer upp i splittrade familjer (med bara ena föräldern eller med bonus-förälder). Ca 20% av alla barn skaffades av par som sedan inte ville fortsätta bo ihop.
Kvinnan hittar alltså ofta en man att skaffa barn med, men av någon anledning så håller inte förhållnadet. Och då blir det inte några fler barn.
Ca 50% av alla sammanboende bryter upp inom 10 år. Är det kanske en av orsakerna till att det inte blir fler barn gjorda?

För övrigt vill jag påminna TS om följande konversation vi hade på FB för ett tag sedan:
(FB) Det där med biologi och evolution, varför tror ni kvinnor skulle nöja sig samma man?

Kan det vara så att det är kvinnans frigörelse, och hennes önskan att prova många partners, som gör att hon använder preventivmedel och alltså inte får barn?

Det spelar ingen roll vad män vill, för naivitet.

Män vill knulla och spruta i en fitta precis som alla djur vill det, och då är det enbart kvinnan som avgör om hon tar preventivmedel, och om hon gör abort eller låter föda barnet.

Det enda män har betydelse för att vid barnens uppväxt, där en närvarande och positivt engagerad pappa rejält ökar chanserna att barnen blir uppskattade medlemmar av samhället som vuxna, istället för smuts på samhället pga frånvarande fäder.

Jag skulle vilja ha två eller 3 max fyra barn. Efter fyra blir det nog krångligt. Fyra är ganska många ändå. Men absolut inte mindre än 2. Tre är lagom och svenskt.

Inte naivitet utan nativitet.

Absolut noll. Har aldrig varit intresserad av barn. Inte i det här livet eller i mina tidigare liv.

Det är väl en ganska stor betydelse då, huruvida män vill ha barn eller ej?