Citat:
Ursprungligen postat av
Tidvind
Du menar att bostadsstorlek och livskvalité (förbindelser, parkering, osv.) inte är drivande när det kommer till bostadspriser?
Givetvis. Men vem är det som har råd med en etta för 9 miljoner? Och varför skulle den som har råd lägga 9 miljoner på en sketen etta? Du kan ju knappt bjuda hem någon till en etta.
Nu vet jag inte om det här stämmer, och du får gärna hänvisa till källan. Men du nämnde 300 000 kr per kvadratmeter, inte 200 000. Och du kan ju inte jämföra slitna sekellägenheter med toppvåningar för att det rör sig inte om samma köpare...och definitivt inte ettor.
Det är inte en utvecklig för det är inte samma sorts lägenheter.
- Det är inte alls vanligt att föräldrar sparar ihop en kontantinsats till sina barn.
- Om de gör det så brukar det röra sig om några hundra tusen. Inte miljonbelopp.
- En till två miljoner räcker inte som kontantinsats för en lägenhet som kostar nio miljoner.
Du kommer inte i närheten av 9 miljoner på 10 - 15 år, om du inte redan har mångmiljonbelopp på börsen.
Och har du kommit upp i 9 miljoner (vilket är ovanligt) så vill du antagligen ha kvar pengarna på börsen, men även om du vill lägga pengarna på ett boende så lägger du inte de på en sketen etta.
De här spekulationerna grundas i en väldigt bristande förståelse för hur Sveriges bostadsmarknad i relation till internationella marknader. Om vi tar t.ex. Billionaire's Row, så bor folk inte i dessa lägenheter, utan det är spekulationsobjekt med skatteförmåner. Men det rör sig inte heller om sketna ettor byggda för hundra år sedan. Utan det gäller specifikt nybyggda lyxobjekt.
Du blandar ihop vad som är rationellt för den genomsnittliga köparen med hur marginalprissättning fungerar.
Om det finns tillräckligt många köpare som värderar en specifik adress högre än fler kvadratmeter är det deras betalningsvilja som sätter marknadspriset. Marknaden prissätts i marginalen, inte efter medianinkomsten.
Du frågar vem som köper en etta för nio miljoner. Svaret är inte "den genomsnittlige svensken", och det behöver det inte heller vara. Det räcker med att det finns tillräckligt många kapitalstarka köpare för att skapa den prisnivån. Det är precis så alla premiumsegment fungerar.
Du invänder att 200 000 kr/kvm inte är 300 000 kr/kvm. Det är korrekt, men det bemöter inte min poäng. Jag sa att vi om ungefär tio år sannolikt kommer att se försäljningar över 300 000 kr/kvm på vissa adresser. Att marknaden redan accepterar nivåer över 200 000 kr/kvm visar att sådana prisnivåer inte är någon ekonomisk omöjlighet. Den enda frågan är om utvecklingen fortsätter.
Att dagens objekt ofta är exklusiva förändrar inte den underliggande mekanismen. Kvadratmeterpriset bestäms inte enbart av standard utan av kombinationen läge, utbud och betalningsvilja. En unik adress kan vara lika exklusiv som en unik bostad.
Jag har heller aldrig påstått att miljonstöd från föräldrar är normen. Jag säger att det existerar i en omfattning som påverkar marginalpriserna på attraktiva adresser. Det krävs inte att majoriteten får hjälp. Det räcker att en relativt liten grupp gör det.
Samma sak gäller kapital. Jag menar inte att en vanlig småsparare förvandlar några hundra tusen till nio miljoner. Jag syftar på entreprenörer, arv, företagsförsäljningar, bonusar och kapitalvinster. Bostadsmarknaden gör ingen skillnad på om pengarna kommer från lön, arv eller en lyckad exit.
Jag har inte heller påstått att Stockholm blir Manhattan. Jag säger att samma ekonomiska krafter verkar här, om än i mindre skala. Begränsat utbud i kombination med växande kapital leder till stigande priser på de mest attraktiva adresserna. Det är ingen kontroversiell teori, utan grundläggande marknadsekonomi.
Det jag egentligen invänder mot är ditt påstående att en etta skulle ha ett naturligt pristak därför att "ingen vill bo så" eller "man kan inte ens bjuda hem folk". Marknaden bryr sig inte om sådana värderingar. Den bryr sig om hur många som vill köpa och vad den högsta betalningsvilliga köparen kan betala. Om tillräckligt många anser att adressen är värd premien kommer priset att spegla det, oavsett om andra tycker att det är irrationellt.
Det är också därför argument som "jag skulle aldrig betala så mycket" eller "det verkar orimligt" inte säger särskilt mycket om framtida prisnivåer. Priset avgörs inte av vad de flesta tycker är rimligt, utan av vad den högsta betalningsvilliga köparen är beredd att betala.