Håller godhetsnarcissismen på att förstöra den västerländska civilisationen?

Gud univerums skapare har skapat en verklighet av naturlagar, jag förnekar inte att myter har stark påverkan på människor och samhället men om du anser att myter är att jämställa med den materiella verkligheten så blir det mycket knepigt att diskutera med dig, eftersom i så fall kan vad som helst som du eller någon annan hittar på vara "sant" enligt din egen definition.

Kristendomen har tvärt om förlorat i Mellanöstern och håller på att förlora i Europa, liksom Buddhismen som du pratar om. Tidigare var majoriteten av människorna i Levanten och Egypten kristna, medan nu är det bara någon procent som är det.

Det finns ingen definierad gräns inom kristendomen där godhet slutar och självdestruktiv dumhet börjar. Häromdagen var det en artikel om en idiot i Frankrire som hade låtit papperlösa flyktingar flytta in i sitt hus, antagligen inspirerad av huvudlös kristen altruism.

Dessa flyktingar hade nu med tvång och hot övertagit huset från honom och han var tvungen att bo någonannanstans.

Nej, kristendomen förlorar inte. Den har alltid varit inriktad mot ett sekulärt ideal där det gudomliga redan har dragit sig tillbaka från världen. Marcel Gauchet beskriver kristendomen som "en religion för att överge religionen". Det är en övervärldsligt orienterad tradition där det gudomliga blir tillgängligt genom "vertikal participation" snarare än genom världslig närvaro. Den kristna andligheten når därför sin fullbordan först i det sekulära samhället (se vidare 'Från förtrollning till transcendens', här).

Sekulariseringen pågår dessutom med full kraft inom islam och andra världsreligioner. Men endast kristendomen kan verkligen möta den sekulära verkligheten, eftersom det gudomliga redan är övervärldsligt. Islam kan däremot endast överleva genom att omvandlas till ideologi, nämligen islamism.

Vad som helst kan vara sant, men inte vetenskapligt sant. Vi kan inte tillämpa det vetenskapliga sanningsbegreppet på allting. Det finns massor av sanningar som inte är vetenskapliga, matematiska sanningar, till exempel. Myt och matematik är två former av "symbolisk ordning". Claude Lévi-Strauss såg myter som strukturer av relationer. Matematiken är också en struktur av relationer.

I den meningen kan man säga att matematik är mytologi för det absoluta förnuftet medan mytologi är matematik för den existentiella erfarenheten. Båda ordnar världen genom formella relationer.

Hur ska det gå att diskutera med dig om du kan påstå att vad som helst är sant enligt din egen mytbaserade värld?

Det är ju samma koncept som inom postmodernismen där man struntar i vad som är objektivt sant och försöker hitta på en egen verklighet som man tror kommer bli den nya sanningen.

Jag förnekar inte objektiv sanning som postmodernisterna gör. Men det betyder inte att jag vet i förväg vad som är sant. Ingen har förmågan att avgöra vad som är sant bara genom att tillämpa sina subjektiva kriterier. Finns flygande tefat, till exempel? Sant eller falskt? Jag vet inte.

Frågan är vad jag bör kalla mig istället för "konservativ" nu när jag inte köper något av det där kvasiintellektuella snömoset om gudar.

Ni har ju bestämt att politiken "konservatism" inte längre ska vara bara en politik (en handlingsplan för staten) utan att den istället ska bli till en t-shirt, "titta på mig jag tror på de här sakerna".

Jag tror att marknadens kalla logik är skadligt för allt som kristendomen håller kärt; du har exempelvis en kalkyl att det är fördelaktigt att kvinnor med småbarn jobbar då det skär ner på lönerna (utbud och efterfrågan) och därmed är bra för storkapitalet. I Myrdal parets (folkhemmets grundare) logik så var detta positivt då det skulle utöka statens resurser (fler betalar skatt), i marknadens logik är detta positivt då man får fler arbetstimmar för lägre kostnad. Därmed så är det självklart från båda håll att lyfta fram karriärfeminism som ett ideal. Samma logik används av marknaden för att lovsjunga invandring (där utbudet av arbetare kan öka så att man kan dumpa löner).

Lägg märke till hur marknaden också ser till att ta död på närsamhället genom stora korporativ som småföretag och närodlade alternativ slåss ut. Alla småstäder i USA har exempelvis en fet wallmart istället för charmiga små butiker som känns en del av samhället. Allt blir opersonligt.

Vi ser förövrigt hur marknaden använder sig av hedonism för att sälja produkter. Sex och lust finns överallt omkring oss och denna sexliberalism är förenligt med marknadens logik, det som säljer produkter bör heltenkelt användas i reklam, oavsett konsekvenserna för samhället.

Ett konservativt samhälle skulle lyfta fram att bevara hantverkare och att produkter ska gå från generation till generation snarare än masskonsumeras. Marknaden vill att du ständigt köper senaste nya, men det är ju i bevarandet av det gamla och vördnaden för andras arbete (genom omhändatagandet av produkter du äger) som objekter får ett spirituellt värde.

Marx hade ju inte helt fel att den moderna massproduktionssamhället skapar alienation mellan det som produceras och arbetaren, likaså konsumenten skulle jag säga. Köp-och-slängprodukter är ju oförenligt med konservatism, men det kommer naturligt av arbetare som massproducerar saker utan någon passion, likaså att distansen mellan konsumenten och produkten blir allt längre (hela vägen till någon okänd provins i Kina/Vietnam numera).

Men i marknadslogiken så finns det inget man kan göra åt att massproduktion skapar billigare produkter än hantverkaren kan, att storföretag producerar billigare kött än småbonden kan göra.

Vad du förstår eller tror är sannolikt beror på din erfarenhet och medfödda tankeförmåga.

Det är uppenbart att de religiösa har en evolutionär fördel framför människor som lever för pengar, prylar eller för att "ha roligt".

Många märkvärdiga ord (som vanligt i postmodernismen) men du svarar inte på frågan, som alltså var - nu när man måste vara religiös för att få kalla sig "politiskt konservativ", vad bör jag då (som inte är religiös) istället kalla mig?

Varför ska jag kalla mig "Nya Högern" om den är identitetspolitisk? Det är ju tvärtom just din identitetspolitik ("anhängaren måste vara såhär") som jag kritiserar.

Identitetspolitik innebär att kollektiva identiteter, exempelvis etnicitet, kön, sexualitet, eller andra gruppmarkörer, görs till primär grund för politiska anspråk, rättigheter, representation och moralisk status. Det är alltså en politik där vem man är (som medlem av en grupp) väger tyngre än vad man tycker eller vilka universella principer som gäller.

Det är alltså raka motsatsen till kristendomen, som kom med "glädjebudskapet" att frälsningen tillhör alla, oavsett gruppmarkörer. "Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna; alla är ni ett i Kristus Jesus" (Gal 3:28).

Det är väl inget kontroversiellt att hävda att som konservativ måste man vara förankrad i sin västerländska kultur som står på kristen grund. Man kan inte vara konservativ om man inte vill förkovra sig och ta del av vår kulturhistoria.

Jämförelsevis förkastade Nietzsche kristendomen och ersatte den med viljan till makt. Den vision som segrar i maktkampen etablerar "sanningen", tills den i sin tur störtas av en ny vision som skapar en ny sanning. Nazisterna kunde därför dra nytta av hans filosofi: om det inte finns någon objektiv sanning, blir det som makten fastslår sanning. Det förklarar också nazisternas bisarra idéer, såsom skolämnet Welteislehre, där man hävdade att solen och Vintergatan bestod av ett slags glittrande kosmiskt ismaterial. På så vis kan man säga att nazisterna i praktiken föregrep postmodernismen. Hitler har sannerligen fått efterföljare.

Kanske ska du kalla dig nietzschean?

Nietsche blev känd på sin tid genom att vara "nihilist" och förneka att det finns "absoluta" värden. So what? Så gott som alla inser att det inte finns intrisikala värden, men detta behöver inte vara en big deal. Bara för att det nu inte finns någon Allah som bestämmer allt måste det väl inte vara kört, utan vi kan inrätta våra egna mål. Maximera lyckan i sitt liv exempelvis, det låter väl inte så illa? Att förneka religiösa dogmer är inte en "ism". Det är bara religiösa som tycker det. Så därför vägrar jag kalla mig "nihilist". Nietsche var bara först med att säga en självklarhet, varken mer eller mindre.

Du verkar inte vara konservativ själv, du verkar mer vara en bakåtsträvare som vill tillbaks till stenålderns fördomar. Frågan är om du på riktigt är kristen, eller om du är något av de många vänstertrollen som vill kulturkriga och styra om strömningar.

Man kan rentav fråga sig vad de religiösa är för ondsinta jävlar som tror att människan blir ond bara för att de inte dogmatiskt följer gudar och deras "godhet". Är det ens godhet som Bibeln predikar? Gud mördade flera miljoner personer i Bibeln, djävulen bara 10. Men jag vill inte gå för djupt in på religion för det är väl det du vill. Agendan verkar vara att kapa namnet "konservatism" och styra in det på religion istället. Allt som en anpassning till islamiseringen...