Håller godhetsnarcissismen på att förstöra den västerländska civilisationen?

Kristendomen uppstod i den starkt helleniserade romerska provinsen Judaea och är en produkt av både den grekisk-romerska och den bibliska världsbilden, med inslag som kan beskrivas som hedniska, exempelvis teofagi, det vill säga att äta gudomen, samt föreställningen om det helgande människooffret. Man kan också erinra om Oden, som hängde på trädet, offrad av sig själv till sig själv, och som segrade genom sin återkomst. Påståendet att kristendomen är en abrahamitisk religion är därför endast en halvsanning. I själva verket innebar den ett tydligt avsteg från den abrahamitiska religionen, vilket delvis förklarar varför judiska rabbiner i dag ofta säger sig stå betydligt närmare islam än kristendomen.

Det är inget fel på tomtar och troll. Jag läser själv gärna M-L von Franz' sagoanalyser. Men som grund för en religion, och som en starkt sammanhållande samhällskraft, duger inte hednatron. Kristendomen är långt överlägsen. Redan på Paulus tid hade människor börjat tröttna på hednatron, och de grekiska filosoferna hade sedan länge övergivit den. Den var helt enkelt för barnslig. Den eleusinska mysteriekulten tvingades rekrytera prostituerade och luffare, eftersom övriga hade tappat intresset. Tiden var inne för något nytt.

Det starka välfärdssamhället har haft en försvagande effekt på den folkliga arbetsmoralen och på viljan till förkovran. I en miljö där tryggheten är hög och konkurrenstrycket lågt kan det uppstå en benägenhet att nöja sig med miniminivån snarare än att utveckla sin kompetens fullt ut. Som programmerare har jag själv sett exempel på personer som inte ville tillgodogöra sig programmeringsspråket och dess avancerade funktioner, och som reagerade negativt när man använde dessa. Det kan tolkas som ett uttryck för en bredare bekvämlighetskultur.

Ur detta perspektiv kan man även hävda att ett alltför starkt välfärdssystem minskar incitamenten att fördjupa sig i kultur, historia, filosofi, konst och religion. När samhället i hög grad fungerar som en trygghetsapparat kan vissa individer komma att betrakta det som en plats där man förväntas bli omhändertagen snarare än utmanad, som en slags förskoleverksamhet som pågår livet ut. Det säger sig självt att detta i längden inte kan fungera. Tyskland, som i vissa avseenden har ett starkare välfärdssystem än vårt, tycks nu närma sig ekonomisk kollaps.

Jag tror att du underskattar kapitalism, borgerlighet och marknadsekonomisk trygghet som orsak för sprituell död ovan. Vi högerut gör ofta det, vi för en kritik mot vänsterns materialism och glömmer bort högerns marknadsdyrkan som orsak till en kulturs spirituella död. I USA är till och med frikyrkligheten kopplad till marknaden och predikare ser ofta ut som billiga dörrförsäljare (och på TV som TV-shop) än spirituella ledare.

Ett konsumtionssamhälle på högvarv är inte förenlig med ett spirituellt liv (eller filosofisk/konstnärlig liv) på samma sätt som en stor socialistisk byråkratisk struktur stryper det spirituella, speciellt ifall det fungerar.

Kristendomen då den uppstod anses av de allra flesta religionsexperter vara något rätt annorlunda kontra senare kristendom. Vilket åter understryker det jag skrev nämligen att det blir väldigt märkligt att påstå att konservativa vill "bevara" det som fungerat från förr....VAD exakt är det man vill bevara? från VILKET "förr"? blir ju den rimliga frågan.
och går det inte att se att ex. dagens liberala värderingar av att tillåta människor att själva bestämma vad de ska tro på (religionsfrihet), och att ingen religion ska ges makt att dominera samhället (sekularisering), demokrati, jämställdhet, jämlikhet etc etc..är värderingar som funnit nånstans, nångång bak genom historien? dvs "bevarats" eller "återtagits" just för att de fungerar bäst för samhället i stort?

Och vad med att dagens människor "tröttnat" på kristendomen?
Den om något är ju rejält "barnslig" på väldigt många punkter. Bara läsa bibeln och Jesus alla märkliga inkonsekvenser för att inse det.

Idéerna att ekonomisk trygghet skulle medföra lathet och ointresse för att förkovra sig, finns det ju väldigt lite evidens för.
Det många tester som gjort kring medborgarlön ex. världen över, har visat på att nej folk slutar inte jobba, starta företag eller plugga.

Tyskland har inte ett starkare välfärdsystem än Sverige.

Jag tror inte på någon "andlig verklighet" och tycker att "existensiell insikt" och "transcendent djup" låter som postmodernistiskt flum från Södertörn. Så då kan jag sålunda inte vara politiskt konservativ? Nu när identitetspolitiken tagit över och personlig tro är det enda som spelar roll, istället för vilket politiskt handlingsprogram man förespråkar att staten sysslar med.

Vad ska jag kalla mig hädanefter? Stalinist?

Att uttrycka idéer med hjälp av mytologiska bilder och sagor, som lejonet som vilar vid lammets sida, är en utmärkt metod som tillämpats i alla historiska kulturer. Som konservativ bör man därför bejaka detta bildspråk. Konservatismen bygger på att bevara det som har varit funktionellt och gynnat mänskligheten. Religionsforskaren Mircea Eliade såväl som psykologen C.G. Jung underströk mytens betydelse, och båda kan betraktas som djupt konservativa tänkare.

Mytologins betydelse för konservatismen är djupt rotad i idén om att samhället inte bara styrs av rationella lagar och ekonomiska incitament, utan av meningsskapande narrativ som binder samman generationer. Konservatismen vilar på antagandet att den ackumulerade visdomen från tidigare generationer överstiger den enskilda individens kortsiktiga förnuft.

En central konservativ kritik mot moderniteten är att den ofta reducerar människan till en rationell, atomiserad individ eller en ekonomisk enhet. Myter återger världen dess djup och mysterium. De talar till människans intuition, känsloliv och behov av mening, behov som inte kan tillfredsställas av enbart logiska axiom eller politiska program.

Mircea Eliade menade att den moderna människan lider av en "historicism", en fixering vid det kronologiska och det föränderliga. Eliade visade hur traditionella samhällen ständigt återupprättade kontakten med det "ursprungliga" genom rituell upprepning av myten (den heliga tiden). Konservatismen kan här tolkas som ett försök att bibehålla en kontakt med det eviga (det transcendenta) mitt i historiens flöde. Genom myten kliver man ur det profana, vardagliga bruset och in i en tidlös moralisk ordning.

Ett samhälle behöver inte bara lagar för att hålla ihop, utan också en berättelse om vem man är och vart man är på väg. En nation eller en kultur utan en delad mytologi är en kultur i upplösning. Myter skapar en gemensam referensram. När en kultur förlorar sina berättelser, eller när dessa berättelser betraktas som "lögnaktiga", förlorar samhället sin förmåga att skapa kollektiv mening.

Konservatismens bevarande av mytologi är alltså inte en flykt från verkligheten, utan en försvarsmekanism för att bibehålla den sociala sammanhållning som ett rent rationellt styrelseskick aldrig kan erbjuda. För konservativa är myten inte motsatsen till sanning. Istället är myten det enda språk som är mäktigt nog att förvalta de sanningar som är för komplexa för att enbart intellektualiseras.

Jo, det tyska välfärdssystemet (Bismarck-modellen) är på många sätt starkare än det svenska. Försäkringarna (sjukförsäkring, pensionssystem, arbetslöshetsförsäkring) är ofta mycket generösa. Den svenska modellen (Beveridge-modellen) bygger i högre grad på en universell grund där alla medborgare har rätt till basala tjänster oavsett arbetsmarknadskoppling, finansierat via skattsedeln.

Tyskland har historiskt sett haft omfattande subventioner och stödstrukturer för familjer och arbetare som är mer institutionaliserade än i många andra länder. Den tyska arbetsrätten och medbestämmandelagen (Mitbestimmung) ger anställda en mycket stark ställning i företagets beslutsfattande, vilket ses som en del av den sociala tryggheten.

Poängen är att tron på Jesu korsfästelse och uppståndelse som en frälsande händelse erbjuder ett djupare andligt perspektiv än tilltron till skiftande ideologier. Kristendomen kan därför ses som ett motmedel mot världslig övertro. Att den inte är vetenskaplig är i själva verket dess styrka, eftersom den annars riskerar att reduceras till ännu en världslig ideologi. I stället erbjuder den ett annat slags perspektiv, som inte syftar till att lösa allt genom rationell systematik.

Jag tror att fenomenet handlar om "godhetsnarcissism", en kollektiv psykologi där människor tror att de kan vara goda och perfekta, i strid med Jesu ord: "Ingen är god, utom Gud" (Markus 10:18).

Det är av högsta betydelse om ditt paradisiska urtillstånd är en myt eller historisk verklighet för det hänger ihop med Guds egenskaper.

Om urtillståndet är en myt så har den kristne förment oändligt gode Gud som också påstås vara omnipotent aldrig skapat en perfekt värld.

"Det tyska välfärdssystemet bygger på en kontinental och konservativ modell där socialförsäkringarna primärt finansieras via inkomstbaserade avgifter från arbetsgivare och anställda snarare än via direkta skatter. Systemet vilar på fem lagstadgade pelare: sjukförsäkring, pensionsförsäkring, olycksfallsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och vård- och omsorgsförsäkring"
https://www.studienet.se/samhaellskunskap/sammanfattning/vaelfaerdsmodeller/tyska-vaelfaerdsstaten

Är ju just den universella reglen, att alla har samma rätt till.....som ger styrkan.

Vidare så är ju Tysklands föräldraförsäkring rejält sämre än den svenska, både avseende längd, total ersättning och jämställdhet.

Varför ger inte hinduister tro på div av hinduistiska myter eller muslimers eller judars eller......samma "djupare andliga perspektiv"?
I min ögon denna konstanta inskränka blinda tro på kristendomens överlägsenhet och auktoritet....kontra allt annat just det som gör att man bör misstro den rejält.

Andlighet hittar du överallt, krävs heller ingen Gud eller gudar för att att känna sammanhang eller nånting större än sig självt.

Hinduismen visade sig vara en avgörande resurs för det indiska samhället. Den gav kraft att stå emot muslimska expansioner och gjorde det möjligt att bevara en egen kulturell identitet. Buddhismen däremot kom att trängas undan i Indien. Den organiserade inte något motstånd, vilket i sin tur medförde betydande kulturella förluster.

I mina ögon är hinduismen djupt förankrad i den indiska erfarenheten, medan kristendomen har sin naturliga hemvist i den europeiska. Dessutom finns ingen kristen lära som föreskriver att religionen ska behärska hela världen, eftersom dess blick är riktad bortom det rent världsliga.