Gissa Bokcitatet

Tyvärr fel

Rädsla, observerar Moti. Förställning och ilska har sina rötter i rädsla.
Han har förstås rätt, eller är säker på att han har det, vilket i Motis fall är samma sak. Men hon tvivlar inte på honom, sällan har hon varit så här öppen mot en annan människa, fast hon känner att hon skulle kunna öppna sig ännu mer. Och det säger hon till honom och undrar efteråt, när han vippar på ögonbrynen, om hon varit för rättfram.

Även om det är svårt att tro det blir det Jacob Zuma som för dem samman. Sent den kvällen, medan de lullar runt på golvet och dricker rödvin och pratar om Amor, blir det plötsligt ett väldigt spektakel på teven som har stått på i bakgrunden där presidenten lämnar in sin avskedsansökan. Moti höjer volymen men det är nästan redan över. Ett snabbt uttalande och sedan går han sin väg. Cheerio, hasta la vista, borta! Efter att ha hållit oss i gisslan i åratal släpper han bara taget och traskar iväg. Live, precis nu! Bara sådär! Åh, herrjöstanes, kan du fatta detta?

Sydafrikanskt? Andrė Brink?

Ja Sydafrikansk i högsta grad. Betydligt ynge än Brink dock.

Deon Meyer ?

Nej

Amor hette ju dottern i Damon Galguts senaste, "Löftet". Väldigt stark bok. Vill minnas att jag hade med den i (den insomnade?) frågesportstråden.

Rätt! Tänkte väl att du skulle ta den. En mycket stsrk berättelse, som sagt.

Du citerar vidare.

Jag är på resande fot och har inte kikat in i tråden så mycket på sistone. Då fortsätter jag med att citera ur den bok jag har med som reselektyr:

Jag var en skrupulant, och min svaghet låg i att jag saknade partigängarens okritiska hållning, vilket snart märktes. Detta hängde starkt ihop med min sympati för de besegrade, vilket ofta fick mitt liv att ta märkliga vändningar. [...]
Ett sådant karaktärsdrag, en sådan svaghet går inte att dölja, och det var anledningen till att jag trots goda insatser inte kom någonvart. Anklagelser om sofism, hårklyverier och obeslutsamhet fanns ständigt i mina intyg. Det finns ju i varje myndighet, i varje kommitté intelligenta naturer som man bör se upp med. Träffsäkrast var en stabschef under det asturiska fälttåget när han skrev följande i mitt uppförandebetyg: "Ensling med dragning åt defaitism".

Ur Vår tids hjälte av Lermontov?

Orwell?

Inget jag läst men det verkar finnas beröringspunkter med den sökta boken.

Nej, men en mer eller mindre samtida.

Inom en stridsställning som blivit angripen är motståndsviljan inte lika jämnt fördelad som det framstår för angriparen. När läget blir bekymmersamt bildas nästen - i vissa vill man försvara sig till varje pris, medan det i andra betraktas som en förlorad sak. På så vis kan det uppstå bilder där den angripande styrkan omväxlande invaggas i säkerhet av tecken på kapitulation och sedan överöses med eldgivning. Den utsätts för verkan utan att inse hur många drivkrafter som ligger bakom, och tror att det som existerar parallellt i stället kommer i följd efter vartannat. Av självklara själ kommer den till slutsatsen att man har lockats in i ett bakhåll. Det handlar om en synvilla som är oundviklig. Sakligt sett har den befattat sig med ett farligt göromål utan att vidta de försiktighetsåtgärder som krävs. Vi gör samma erfarenhet när vi skär oss på en tveeggad kniv som vi sedan kastar i väggen. Den som agerar är ansvarig för objektets nycker, inte omvänt.