Gissa Bokcitatet

Eva Dahlgren, opublicerade sonetter.

Nä jag gillar inte Eva Dahlgren, hon är en sån där ”gubbe med gitarr”. Vi söker verkligen inte en sån gubbe här.

När jag läser de här raderna om fyrfotadjuret och krypandet så associerar jag direkt till titeln på en annan av författarens böcker, en roman. För den titeln alluderar och anspelar verkligen på det här med människan som i tron att hon är ett djur börjar gå runt på alla fyra. Men citaten här kommer som sagt från ett annat, mindre känt, verk.

De fetstilta orden får mig att tänka på Inger Edelfeldt.

Och du tänker helt rätt, för visst gör orden jag markerade i dikterna att man tänker direkt på Inger Edelfeldt och Kamalas bok. Citaten kommer från diksamlingen Salt. Jag avslutar med några ytterligare rader ur boken och lämnar sen över tråden till att.

Det är sant att vi möts,
sant
att jag burit något
på mina axlar
hela vägen hit.

Just mina axlar
har något att säga dig:
de slutar inte skaka
med mindre än att du
rör dem.

Just det. Kamalas bok handlade väl om en tjej som fantiserar om att hon blir ett fyrfota djur?
Edelfeldt är född 56 så det kan vara hon.

Ja, det temat är lite återkommande hos Edelfeldt. Det finns med redan i Juliane och jag:

Ibland när jag var mindre brukade jag fantisera om hur det kändes att vara Amala eller Kamala, att springa naken på alla fyra i skogen och morra och inte ha något språk, utan bara känslor. Då kröp jag ihop i min säng, blundade, och låtsades att jag låg i ett gömsle ute i en stor skog, i själva hjärtat av vildmarken. Där låg jag och kände jorden och träden och himlen inuti min kropp.
Och jag tänkte lite vemodigt, att om Juliane och jag hade träffat varandra för flera år sedan, hade vi kunnat leka Amala och Kamala. I fyran, när Yvonne och jag just hade blivit vänner, föreslog jag faktiskt henne att vi skulle låtsas att vi var Amala och Kamala, men hon bara fnös och sa: ”Guud, vad barnslig du är! Kom så går vi ut på gården och bollar”. Det var kanske den dagen jag kastade min boll i huvudet på henne.

Fint! Tyckte mycket om Kamalas bok, Juliane och jag verkar ju vara minst lika bra.
Diktcitaten blev jag lite mindre berörd av, så jäkla mycket rosor i kvinnlig poesi

Gissar på Jan Fridegård, Gryningsfolket! (Lite hjälp av google, det får jag erkänna, är ingen expert på de s.k. arbetarförfattarna men det kan man inte begära, men har absolut inte sökt på citatet).
Antar att att har varit och rotat på myrorna igen!

Jag föreslår att vi låter sillynamnam ta över och göra en fråga här nu om sillynamnam vill. Vår vän att tycks ju ha fått ett litet förhinder, det var en rollator som fastnade i en hissdörr på servicehuset eller nåt och som ni ser har Fortran77 tagit lite grejer, ramlat ur våningssängen eller blivit nersparkad därifrån av en tvättsvamp och slagit i skallen rätt illa. Tråden kan nu bara hoppas på sillynamnam eller ge upp och dö! Själv ska jag ut och resa. Fredag 13 idag, så se upp.

Här händer det saker medan man sover.

Fortran77, den trådlösa telemanin slår till igen! Faktum är att Gryningsfolket är en av de böcker jag bläddrade i när jag skulle välja citat förra gången det var min tur.

sillynamnam, ja varför inte, kör en du om du har en till hands. Annars kan jag lägga upp nånting i eftermiddag.

Dags för ett nytt citat.

En gång fanns i ett härbärge i Paris några stora italienska köpmän samlade vilka enligt bruket i deras stånd hade kommit till denna stad i olika ärenden. En afton efter en ganska glad måltid började de samtala om allehanda saker. Det ena ämnet ledde till det andra, och så kom de slutligen att tala om sina hustrur, vilka de hade lämnat kvar i hemmet. Då sade en av dem skämtsamt: "Vad min gör vet jag inte. Men så mycket är visst att om jag här träffar på någon flicka som behagar mig lämnar jag kärleken till min hustru åsido och förnöjer mig så gott jag kan med den andra." Därpå sade en annan: "Jag gör likadant. Ty tänker jag att min fru då och då skaffar sig ett äventyr så gör hon det också; och tror jag det inte, så gör hon det i alla fall. Således gör man bäst i att betala med samma mynt: som man ropar i skogen får man svar." Den tredje kom till nästan samma slutsats. Med ett ord, allesammans tycktes vara ense om att deras kvarlämnade hustrur inte underlät att begagna tillfället.