2026-06-27, 22:48
  #193
Medlem
moralhoras avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Madagascar
Tycker du kanske det är högtravande och styltigt? Teatraliskt?

Personligen tycker jag att Strindbergs språk/stil kan vara mustigt, rikt och en fröjd att läsa. Exempel från I Hafsbandet (1890):

Fjärde Kapitlet.

En söndagsförmiddag satt intendenten vid sitt öppna fönster när försommaren inträtt med ljusblå färg på vattnet, och en svag grönska i bergsskrevorna på de obetydliga resterna av lavar och mossor. Fågelskarorna hade dragit norrut, och endast enstaka par av ejdrar summo två och två i vikarne. Den stora ensligheten, som han kallade Östersjön, grep honom i dag, då han såg ett och annat fartyg styra söderut under de främmande flaggornas livligare färger, kanske tillfälligtvis, kanske följdriktigt, alla ljusstarkare än det fattiga blå och det blacka gula som så lätt blir smutsigt. Han såg den upphetsande trikoloren på en brigg som förde plank från Norrland och nyss kommit med viner och apelsiner och nu drog ner mot ljusgula, folkrika kuster; den förvekligade dannebrogen på en smörskonare låg i kölvattnet efter en väldig tysk postångares vita duk med sorgkanter och kronmärket som ett spaderäss ovanför ett något av den röda färgen; den engelska blodfanan, det spanska markislärftet, den amerikanska King Cottons bolstervar – det var lika många hälsningar från främmande folk, med vilka han kände sig mera fästad än de främlingar han var dömd att kalla landsmän, då han ägde rätt att på sin högtidsdräkt bära alla dessas färger, men icke sitt eget lands. Och i dag tyckte han att dessa påminnelser om hans världsborgarskap kommo mera styrkande än eljes, då han i sin förvisningsort sedan några dagar levat omgiven av fullt utbruten fiendskap. Han hade nämligen nyss gått i författning om tillämpandet av den sedan flera år gällande men ej iakttagna lagen om visst mått på maskor i not och nät, och hade därvid rönt ett motstånd, som slutade med att han vid visat öppet trots måst åkalla länsman och beslaglägga notarne. Han hade dock först grundligt visat huru statens ingripande endast hade till anledning omtanke om befolkningens eget väl, hade framhållit för dem huru de, som ej ville dela en gård, för att hellre äga en son i välstånd såsom släktens upprätthållare, dock ställde så till med oförståndigt fiskande att deras barn säkert skulle bli understödstagare. Ingenting hjälpte, alla mått och steg ansågos som elaka påfund av en hop sysslolösa ämbetsmän, som särskilt avlönades med folkets pengar för att pina det. Förgäves invände han att det var bondfolket i riksdan som röstat ihop lagen, varpå fiskarena kastade sitt hat på bönder och regering tillsammans.


Komma, komma, komma.
Citera
2026-06-27, 22:51
  #194
Medlem
moralhoras avatar
Jag ser Madagascar, kanske tryckande på den ljusgröna knappen som säger "Skicka svar" eller så gör jag det inte. En himmel full av moln täcker mitt sinne, men inget sinne är såpass starkt som den känsla som tar över mig nu, en gräs fullt av grönska. Ja, i mitt Göteborgska sinne så går jag till en pub, kanske en som ligger nära mig kanske en som inte gör det. Men den ljusblåa plasken speglar i mitt ansikte och äntligen är jag fri.
Citera
2026-06-28, 01:13
  #195
Medlem
snillet_1s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Madagascar
Tycker du kanske det är högtravande och styltigt? Teatraliskt?

Personligen tycker jag att Strindbergs språk/stil kan vara mustigt, rikt och en fröjd att läsa. Exempel från I Hafsbandet (1890):

Fjärde Kapitlet.

En söndagsförmiddag satt intendenten vid sitt öppna fönster när försommaren inträtt med ljusblå färg på vattnet, och en svag grönska i bergsskrevorna på de obetydliga resterna av lavar och mossor. Fågelskarorna hade dragit norrut, och endast enstaka par av ejdrar summo två och två i vikarne. Den stora ensligheten, som han kallade Östersjön, grep honom i dag, då han såg ett och annat fartyg styra söderut under de främmande flaggornas livligare färger, kanske tillfälligtvis, kanske följdriktigt, alla ljusstarkare än det fattiga blå och det blacka gula som så lätt blir smutsigt. Han såg den upphetsande trikoloren på en brigg som förde plank från Norrland och nyss kommit med viner och apelsiner och nu drog ner mot ljusgula, folkrika kuster; den förvekligade dannebrogen på en smörskonare låg i kölvattnet efter en väldig tysk postångares vita duk med sorgkanter och kronmärket som ett spaderäss ovanför ett något av den röda färgen; den engelska blodfanan, det spanska markislärftet, den amerikanska King Cottons bolstervar – det var lika många hälsningar från främmande folk, med vilka han kände sig mera fästad än de främlingar han var dömd att kalla landsmän, då han ägde rätt att på sin högtidsdräkt bära alla dessas färger, men icke sitt eget lands. Och i dag tyckte han att dessa påminnelser om hans världsborgarskap kommo mera styrkande än eljes, då han i sin förvisningsort sedan några dagar levat omgiven av fullt utbruten fiendskap. Han hade nämligen nyss gått i författning om tillämpandet av den sedan flera år gällande men ej iakttagna lagen om visst mått på maskor i not och nät, och hade därvid rönt ett motstånd, som slutade med att han vid visat öppet trots måst åkalla länsman och beslaglägga notarne. Han hade dock först grundligt visat huru statens ingripande endast hade till anledning omtanke om befolkningens eget väl, hade framhållit för dem huru de, som ej ville dela en gård, för att hellre äga en son i välstånd såsom släktens upprätthållare, dock ställde så till med oförståndigt fiskande att deras barn säkert skulle bli understödstagare. Ingenting hjälpte, alla mått och steg ansågos som elaka påfund av en hop sysslolösa ämbetsmän, som särskilt avlönades med folkets pengar för att pina det. Förgäves invände han att det var bondfolket i riksdan som röstat ihop lagen, varpå fiskarena kastade sitt hat på bönder och regering tillsammans.


Oefterhärmligt antar jag men också rejält överlastat. All originalitet är inte bra. Jag tycker inte att detta är bra litteratur.
Citera
2026-06-28, 01:17
  #196
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Donaldstrumpet
Ja, och "Fadren" med den löjliga ryttmästaren
Fanskapet kunde inte ens stava till fadern.
Fadren och Modren var språkligt helt riktiga former på den tiden (de är ibland moderniserade i nutida utgåvor av böcker från 1800-talet, men hos Strindberg brukar de få vara kvar).
Citera
2026-06-28, 01:42
  #197
Medlem
Donaldstrumpets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HepCat-X
Fadren och Modren var språkligt helt riktiga former på den tiden (de är ibland moderniserade i nutida utgåvor av böcker från 1800-talet, men hos Strindberg brukar de få vara kvar).

Ja, jag var inte helt seriös. Jag förstår att Strindberg inte hade dyslexi
Citera
2026-06-28, 04:42
  #198
Medlem
Tavastehuss avatar
Finns många bra svenska författare vars verk vi numera placerar bland klassikerna. Men ingen lyckas såsom Strindberg bemästra allt från genre, språk och format till ren kulturkamp. Gränsöverskridande är ordet.

Den största tjänsten man kan göra sig själv är att skaffa en läsplatta och ladda hem Strindbergs samlade verk från Litteraturbanken.

Tycker inte det går att avfärda Strindberg eftersom han är så mångbottnad. Det finns något för alla:

Röda rummet är förträfflig men för nybörjaren är novellsamlingen Svenska öden och äventyr en perfekt ingång till Strindberg. Liksom novellen Taklagsöl eller varför inte den verkligt spännande Tschandala som Strindberg placerat i 1600-talets Skåne strax efter det blivit svenskt.

Man behöver inte börja med En dåres försvarstal eller Tjänstekvinnans son (alla delar).
Citera
2026-07-10, 23:42
  #199
Medlem
Madagascars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tavastehus
Finns många bra svenska författare vars verk vi numera placerar bland klassikerna. Men ingen lyckas såsom Strindberg bemästra allt från genre, språk och format till ren kulturkamp. Gränsöverskridande är ordet.

Den största tjänsten man kan göra sig själv är att skaffa en läsplatta och ladda hem Strindbergs samlade verk från Litteraturbanken.

Tycker inte det går att avfärda Strindberg eftersom han är så mångbottnad. Det finns något för alla:

Röda rummet är förträfflig men för nybörjaren är novellsamlingen Svenska öden och äventyr en perfekt ingång till Strindberg. Liksom novellen Taklagsöl eller varför inte den verkligt spännande Tschandala som Strindberg placerat i 1600-talets Skåne strax efter det blivit svenskt.

Man behöver inte börja med En dåres försvarstal eller Tjänstekvinnans son (alla delar).
Ja Strindbergs bredd och produktion är häpnadsväckande.

Tack för tips om novellsamling.

Har du eller någon annan tips på någon essä av Strindberg som är läsvärd idag? (Och hur hittar man den?)
Citera
2026-07-11, 13:07
  #200
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Madagascar
Ja Strindbergs bredd och produktion är häpnadsväckande.

Tack för tips om novellsamling.

Har du eller någon annan tips på någon essä av Strindberg som är läsvärd idag? (Och hur hittar man den?)

Antar att du kikat här: https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA/titlar

Den Blå boken vad jag förstår, innehåller essäer om en rad olika ämnen. Ska snart ta mig en titt själv.
Citera
2026-07-11, 20:32
  #201
Medlem
Pynchs avatar
Vill minnas att jag läst någonstans, tror i Göran Häggs Strindberg-biografi, att Strindberg förunderligt men föga uppmärksammat skulle ha förutsagt atombombningen av Hiroshima. Att han i samma sammanhang nämner något om massförstörelse och staden Hiroshima. Var det i Den blå boken, i så fall på vilken sida (Litteraturbanken)?
Citera
2026-07-11, 21:02
  #202
Medlem
atts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pynch
Vill minnas att jag läst någonstans, tror i Göran Häggs Strindberg-biografi, att Strindberg förunderligt men föga uppmärksammat skulle ha förutsagt atombombningen av Hiroshima. Att han i samma sammanhang nämner något om massförstörelse och staden Hiroshima. Var det i Den blå boken, i så fall på vilken sida (Litteraturbanken)?

Stora landsvägen, sid 75-76 i första upplagan:
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA/titlar/StoraLandsv%C3%A4gen/sida/75/faksimil

Massförstörelse nämns inte, men nog är det lite märkligt ändå.
Jägarn. Hvad kan jag hjälpa er med?
Japanen. Detta! — Jag tar en sömndryck att jag blir som död — ni låter lägga mig i en kista, som föres till krematoriet…
Jägarn. Men om ni vaknar — ?
Japanen. Det är just hvad jag räknar på! I ett ögonblick vill jag känna eldens renande, försonande kraft — lida en kort stund — och så erfara befrielsens salighet —
Jägarn. Och sedan?
Japanen. Sedan skall ni samla askan i min dyraste vas…
Jägarn. Och sätta ert namn på… Hvad heter ni?
Japanen. Vänta nu! — Jag har vandrat, felat och lidit under namnet: Hiroshima, efter min födelsestad. (...)
Citera
2026-08-20, 04:05
  #203
Medlem
Madagascars avatar
I dessa valtider finner jag denna debattartikel av August intressant:

Ackaparörer
eller Plantage-Ägare.

Ehuru icke tillhörande någon historisk skola, kan jag icke förneka historiens lärdomar i vissa fall. Ehuru icke bekännande mig till någon nationalekonomisk sekt, då varje teori hastigt måste böja av för verkliga förhållandenas växlande vindkast, måste jag erkänna att i vissa läror, grundade på observation ligger en sanning.
Sålunda syntes det på 1700-talet mycket förnuftigt och förmånligt att ett land gjorde sig oberoende av import från andra länder, eller själv producerade sina förnödenheter. I händelse av krig, som då voro långvariga, kunde ju tillförseln avskäras; och emedan världshandeln icke var utvecklad genom telegraf, ångbåtar, järnvägar, förefunnos större svårigheter att i hast rekvirera från rikare upplag att fylla egen brist.
Därför hade den tidens merkantilister rätt, när de uppmuntrade landets näringar med premier. Den som odlade färgväxter, potatis, den som uppfödde Merinos-får fick en premie. Att man odlade spannmål till landets behov ansågs som en plikt, och för att parera hungersnöd inrättades sockenmagasin.
Börsspekulationen var visserligen icke utvecklad men ansatser till ring och trust funnos dock. Holländarne bestämde t.ex. priset på kryddor genom att reglera tillgången. För att hålla kryddorna dyra, kunde de minska lagret genom att bränna opp överflödet: en privat-vinst, men en nationalekonomisk förlust. När sockret under napoleonska krigen icke kunde införas utsattes premier för tillverkningen av vitbetssocker. Därmed uppstod ju 1o ett oberoende av Amerika, och 2o en nationalekonomisk vinst, då transporten av sockerlaster från det avlägsna Amerika inställdes, och därmed oerhörda massor arbete, skeppning, lastning, lossning inbesparades. Jag vet att ekonomer icke gilla denna kalkyl, ty de förblanda efter politiska synpunkter privat vinst och nationalekonomisk.
Men nu hade Frankrike kommit ur beroendet av Amerika, hade fria händer, och behövde icke krusa när de skulle förhandla om statssaker. Det var en stor vinst. När slutligen vårt land började odla socker, så fingo odlarne inga premier, utan man lade tvärtom skatt på tillverkningen. Men det var icke som på brännvinet för att hindra konsumtionen, utan för att få inkomster åt staten. Priset steg, och snart var det importerade sockret lika billigt, men bättre, ty rörsocker är bättre än betsocker. Under sken av att uppmuntra den inhemska näringen sätter man införseltull på rörsocker och nu lönar betan sig utmärkt. Men tillverkningsskatten var ingen uppmuntran utan ett prohibitiv. Det är inbördeskriget i schackerstaten! Och det utkämpas inom riksdan och regeringen. Sädesodlarne svarade med spannmålstullar, påstår man. Men nu inträder ett modernistiskt moment i schackerstaten. Man odlade ju betor, icke av någon fosterländsk ivran att gagna landet, utan för att förtjäna pengar; det är ju mänskligt. Odlarne vilja sedan bli rika och sammansluta sig, ackaparera alla betfält, bestämma tillgången, diktera arbetslönen till minimum, och nu äro alla rikets innebyggare i egenskap av sockerkonsumenter skattskyldiga under betodlarne. Priset är nu uppe till det dubbla mot Danmarks, och med lagstiftningen på sin sida (Åkarp-) framalstrar ackaparören eller plantage-ägaren ett socker-proletariat. När så bet-negrerna begära högre lön, och nedlägga arbetet, så uppträder först student-bohemen på hajarnes sida, husarerna hugga ut, och det rika Skåne är översvämmat av fattiga som kommuner och fängelser få försörja.
De patriotiska plantage-ägarne inkalla då främlingar i landet och öka anslaget till husarer. Alla plantageägare äro nämligen vänner av försvaret (mot de försvarslösa!), hålla kanonbasarer, köpa greveslott och bygga kaserner.
Då vill man ju fråga: Är detta tillåtet? Är det fosterländskt, att vara uppköpare av en nödvändighetsartikel, som kan framkalla en partiell hungersnöd, då socker ju räknas bland livsmedlen numera?
När emellertid staten förtjänar 18 millioner på tillverkningen, och sedan tar inkomstskatt av trusten, så undras om inte staten uppmuntrar eller driver till denna svettning. En välvillig styrelse, om man kan tänka sig en sådan, kunde ha ställt sig som förmyndare och utdelat de 18 millionerna åt arbetarne. Ty 18 millioner äro som en pris snus i statskassan, där 89 millioner icke räcker till armén om året, och där årsutgifterna in alles äro 160 millioner. Ett sådant förslag, som att höja arbetarens lön skulle ha förvandlat arbetsgivarnes förbund till ett oppositionsparti (mot en mänskovänlig regering) så att det ska vi inte tala om.
Men vi ska bara erinra om året 1789 i Frankrike. När missväxt och utpressningar från hovet gjort bönderna förtvivlade, uppträdde ackaparörer eller hajar och köpte opp spannmål, för att ockra på nöden. Den värsta blodsugaren hette Foullon. Och när hans spannmålsuppköp framkallat hungersnöd, så reste sig folket, klagande först.
– De kan äta gräs! svarade Foullon.
Men folket svarade med att hänga honom i en lyktstolpe och sätta en knippa gräs i hans mun. Så här såg det ut!
Det är inte vackert, och så bär vi oss inte åt; vi äro finare och ha uppfunnit nyare metoder, som äro lika effektiva. Vi äga national-ekonomiska teorier om fri konkurrens, lagar om kampen för tillvaron och de gynnades rätt, om arbetsdelningen och arbetsfri inkomst. Men alla dessa teorier hjälpa oss inte ett dyft, så länge privilegierade klasser, fyrkstat, och hovstat ännu existera, och så länge landet behandlas som en militärgräns med permanenta storläger; så länge Ackaparörernas förbund äger armén till sitt förfogande och staten delar rovet med uppköparne.

Social-Demokraten 26. 9 1910


(Band 71, Nationalutgåvan)
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in