2024-07-11, 20:12
  #181
Avslutad
I havsbandet (1890) var Strindbergs tredje bok i skärgårdsmiljö efter Hemsöborna och Skärkarlsliv. Temat med den intellektuella övermänniskan som anser sig vara en högre stående varelse än de obildade skärgårdsborna och kvinnor framstår idag som rätt löjlig och främmande. Men å andra sidan måste de friska och färgstarka natur- och miljöskildringarna i den här romanen räknas till en av litteraturens mer svårslagna höjdpunkter som gör denna bok klart läsvärd.
Citera
2026-06-09, 23:22
  #182
Medlem
Madagascars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blot-Sven

"I havsbandet" är i min mening klart underskattad. Lysande porträtt av fiskeriintendent Axel Borg som övermänniska och Strindbergs alter ego.
Tack för tipset.

Jag har läst ett par kapitel i originalet Hafsbandet från 1890.

Fantastiskt språk. Rikt. Mustigt. Satans duktig på svenska är han här tycker jag.

Jag tvivlar på att jag kommer läsa ut den. Jag tror inte historien kommer intressera mig - men vi får se. I vilket fall är det klumpigt att läsa PDF. Finns på Litteraturbanken. Suveränt att det finns men klumpigt som sagt. Epub finns också, men det är från nationalutgåvan. I den är språket bearbetat - men jag vill helt läsa Augusts ursprungliga stavningar etc.
__________________
Senast redigerad av Madagascar 2026-06-09 kl. 23:25.
Citera
2026-06-25, 21:20
  #183
Medlem
Madagascars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Siden-Carlsson
Att Strindberg hatade kvinnor är en ren myt. Däremot tvekade inte att ta till väldigt starka ord om han kände sig förrådd, sviken eller bara tyckte folk var dumma i huvudet i största allmänhet (nbågot han kände rätt ofta, överkänslig som han var). Mest känd är kanske Strindbergsfejden där han gick hårt åt bl a von Heidenstam. Där säger han saker hundra gånger värre än än allt han sagt om sina exfruar. Jag tror hans "kvinnohat" har att göra med att det var just kvinnor han sa sitt hjärtas mening om ... Han har ju inte kallats kungahatare efter Strindbergsfejden. Han har skrivit både lovsånger och mindra smickrande stycken om kvinnor, han har skrivit konungadramer och talat ut om de kungligas förfall i fejden. HAN SA BARA VAD HAN TYCKTE. HAN HATADE INTE KVINNOR.

/ Min eld är den största i hela Sverige.
I volymen med brevväxlingen (Modernista) med Heidenstam använder Strindberg själv epitetet "qvinnohatare" om sig själv. Och Heidenstam "kvinnohatare" om Strindberg.
Citat:
Ursprungligen postat av henrythehorse
Det är något speciellt med Spöksonaten, tycker jag. Litteraturvetare plockar ju alltid fram drömspelet när de skall visa Strindis bästa dramatik, men jag tycker att den står sig slätt mot Spöksonaten.

Sedan har jag inte läst 22 volymer brev, men jag har läst brevväxlingen med Heidenstam, och den är synnerligen läsvärd. Heidenstam är ung och opublicerad första gången han skriver till Strindberg, och hans brev är väl närmast ett beundrarbrev. Sedan kan man följa hur deras relation utvecklas på ett otroligt intimt sätt. Intimt och grovt. De båda skalderna drar sig inte för att skriva om sina sexualliv, magproblem och grova drömmar om diverse kvinnor (och ibland varandra).

För övrigt tycker jag nog att man kan låta bli Hemsöborna om det är Strindberg man vill åt.
Mycket bra tips med att läsa brefväxlingen mellan Strindberg och Heidenstam. Intressant om deras personer, villkor som författare, syn på sin samtid (ofta på kontinenten) - politik och litteratur. Språket är kul. Jag får ibland intrycket att de tävlar med varandra i formuleringar och språkmust.

Slutade Strindberg och Heidenstam skriva till varandra? Blev de ovänner? Varför? Jag känner till att de rykte ihop i Strindbergsfejden, 1910-. Men hände det något dem emellan långt tidigare? De sista två breven i Modernistas volym är ett brev med en dikt av H till S på S:s 50-årsdag 1899 och ett påföljande artigt tackbrev av S. Dessförinnan var den sista växlingen 1890.
__________________
Senast redigerad av Madagascar 2026-06-25 kl. 21:36.
Citera
2026-06-27, 20:24
  #184
Medlem
moralhoras avatar
Jag avskyr August Strindberg. En av de mest överskattade töntarna i historien. "Röda rummet" är en jävla gnällfest.
Citera
2026-06-27, 20:44
  #185
Medlem
Donaldstrumpets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av moralhora
Jag avskyr August Strindberg. En av de mest överskattade töntarna i historien. "Röda rummet" är en jävla gnällfest.

Ja, och "Fadren" med den löjliga ryttmästaren
Fanskapet kunde inte ens stava till fadern.
Citera
2026-06-27, 21:04
  #186
Medlem
Madagascars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av moralhora
Jag avskyr August Strindberg. En av de mest överskattade töntarna i historien. "Röda rummet" är en jävla gnällfest.
Finns det ytterligare skäl till att du avskyr Strindberg förutom att du ogillar Röda Rummet?

Personligen tycker jag han är mycket intressant. Än så länge har jag inte läst så mycket att hans gigantiska produktion - se mina inlägg i tråden.

Annars har jag läst Kamraterna. Tjänstekvinnans son del 1. Halva Lagercrantz bok om honom. Och just nu börjar på Fadren.
__________________
Senast redigerad av Madagascar 2026-06-27 kl. 21:11.
Citera
2026-06-27, 21:12
  #187
Medlem
Madagascars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Donaldstrumpet
Ja, och "Fadren" med den löjliga ryttmästaren
Fanskapet kunde inte ens stava till fadern.
Varför tycker Ryttmästarn är löjlig?
Citera
2026-06-27, 21:17
  #188
Medlem
moralhoras avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Madagascar
Finns det ytterligare skäl till att du avskyr Strindberg förutom att du ogillar Röda Rummet?

Ärligt talat så ogillar jag bara hans språkbruk. Jag har faktiskt länge försökt fundera på varför jag ogillar Stringberg och det är det enda som jag har kunnat komma fram till då det inte handlar om politik eller annat. Hans språkbruk, hans sätt att prata och framföra saker. Jag har försökt med andra av hans böcker men de ger mig också krup.
Citera
2026-06-27, 21:21
  #189
Medlem
Donaldstrumpets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Madagascar
Varför tycker Ryttmästarn är löjlig?

Han kastar lampor på folk för att han är nervös och labil. Ganska löjligt tycker jag
Citera
2026-06-27, 22:12
  #190
Medlem
Madagascars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Donaldstrumpet
Han kastar lampor på folk för att han är nervös och labil. Ganska löjligt tycker jag
Jag har inte kommit dit än, men ska ha det i minnet.
Citera
2026-06-27, 22:13
  #191
Medlem
Donaldstrumpets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Madagascar
Jag har inte kommit dit än, men ska ha det i minnet.

Det är i slutet. Jag ska inte avslöja för mycket men en fotogenlampa kastar han iväg
Citera
2026-06-27, 22:40
  #192
Medlem
Madagascars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av moralhora
Ärligt talat så ogillar jag bara hans språkbruk. Jag har faktiskt länge försökt fundera på varför jag ogillar Stringberg och det är det enda som jag har kunnat komma fram till då det inte handlar om politik eller annat. Hans språkbruk, hans sätt att prata och framföra saker. Jag har försökt med andra av hans böcker men de ger mig också krup.
Tycker du kanske det är högtravande och styltigt? Teatraliskt?

Personligen tycker jag att Strindbergs språk/stil kan vara mustigt, rikt och en fröjd att läsa. Exempel från I Hafsbandet (1890):

Fjärde Kapitlet.

En söndagsförmiddag satt intendenten vid sitt öppna fönster när försommaren inträtt med ljusblå färg på vattnet, och en svag grönska i bergsskrevorna på de obetydliga resterna av lavar och mossor. Fågelskarorna hade dragit norrut, och endast enstaka par av ejdrar summo två och två i vikarne. Den stora ensligheten, som han kallade Östersjön, grep honom i dag, då han såg ett och annat fartyg styra söderut under de främmande flaggornas livligare färger, kanske tillfälligtvis, kanske följdriktigt, alla ljusstarkare än det fattiga blå och det blacka gula som så lätt blir smutsigt. Han såg den upphetsande trikoloren på en brigg som förde plank från Norrland och nyss kommit med viner och apelsiner och nu drog ner mot ljusgula, folkrika kuster; den förvekligade dannebrogen på en smörskonare låg i kölvattnet efter en väldig tysk postångares vita duk med sorgkanter och kronmärket som ett spaderäss ovanför ett något av den röda färgen; den engelska blodfanan, det spanska markislärftet, den amerikanska King Cottons bolstervar – det var lika många hälsningar från främmande folk, med vilka han kände sig mera fästad än de främlingar han var dömd att kalla landsmän, då han ägde rätt att på sin högtidsdräkt bära alla dessas färger, men icke sitt eget lands. Och i dag tyckte han att dessa påminnelser om hans världsborgarskap kommo mera styrkande än eljes, då han i sin förvisningsort sedan några dagar levat omgiven av fullt utbruten fiendskap. Han hade nämligen nyss gått i författning om tillämpandet av den sedan flera år gällande men ej iakttagna lagen om visst mått på maskor i not och nät, och hade därvid rönt ett motstånd, som slutade med att han vid visat öppet trots måst åkalla länsman och beslaglägga notarne. Han hade dock först grundligt visat huru statens ingripande endast hade till anledning omtanke om befolkningens eget väl, hade framhållit för dem huru de, som ej ville dela en gård, för att hellre äga en son i välstånd såsom släktens upprätthållare, dock ställde så till med oförståndigt fiskande att deras barn säkert skulle bli understödstagare. Ingenting hjälpte, alla mått och steg ansågos som elaka påfund av en hop sysslolösa ämbetsmän, som särskilt avlönades med folkets pengar för att pina det. Förgäves invände han att det var bondfolket i riksdan som röstat ihop lagen, varpå fiskarena kastade sitt hat på bönder och regering tillsammans.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in