Strindberg hade verkligen många konstiga föreställningar och hangups - och då handlar det inte bara om guldmakeriet, hans "språkforskning" på äldre dar eller hans rabiata inställning till kvinnor. En av mina favoriter är hans uppfattning, efter att hans ex-fru Harriet Bosse 1902 hade flyttat till en egen lägenhet, att han nu var avskuren från besök på Djurgården eftersom Harriet kunde spionera på honom och se när han passerade bron.
Det här är en godbit. Alltså: Strindberg bodde under dessa år, 1898-1908, på Karlavägen nära Gärdet (i ett numera rivet hus). Harriet hade hyrt en våning med utsikt över bron ut mot Djurgården, och Strindberg tycks ha tänkt sig att han inte kunde bege sig till Djurgården utan att riskera att bli observerad av sitt ex (och kanske utsatt för någon sorts magiska formler?). Båda ex-makarna hade våningar som låg en bit upp i respektive hus. Räknade August på allvar med att Harriet normalt skulle stå och spana ner på gatan för att identifiera vilka som gick förbi? Och om han ville vara riktigt säker på att inte bli sedd uppifrån så hade han ju f ö kunnat ta en hästdroska, den tidens taxi.
Vad som var så olämpligt med att åka över till Skansen eller Hasselbacken ter sig f ö som ett lika stort mysterium. Man får kanske säga att det hela är ett exempel på Strindbergs förmåga att suggerera sig själv för att etablera problem, där inga fanns.