August Strindberg

Ge era råd om läsvärda böcker av vår store Strindberg.
Jag rekommenderar En dåres försvarstal och nästan än mer Svarta fanor.
(Ja jag har läst många fler).
Inferno är mkt intresasnt också.

Han har blivit kallad ojämn osv i kvalité, men det som är bra, är skitbra, och vilken vrede den mannen kunde utpränta på papper.

Får jag för en gångs skull vara kort? Det här blir ju andra posten i tråden.



"Inferno" är min favorit. Den är inte på något sätt perfekt och heller inte särskilt "tight" som berättelse - det är tvärtom rätt enkelt att tappa bort sig - men den tilltalar mig. Strindberg ville få det att framstå som boken skrivits av en förföljelsemanisk halvgalning i psykisk och religiös kris, och han lyckades bra. Jag fann den mycket underhållande och intressant.

"I havsbandet" är i min mening klart underskattad. Lysande porträtt av fiskeriintendent Axel Borg som övermänniska och Strindbergs alter ego.

Gillar också småberättelserna i "Svenska folket i helg och söcken ...".

Läser ni nationalupplagan? Jan Myrdal sågar den längs fotknölarna men kommentarer m.m. vill man gärna ha.

Jag läser nationalupplagan, och kommentarerna är ju minst halva nöjet!

Vad är det Myrdal inte gillar? Finns någon av hans recensioner att läsa på nätet?

HÅller med om kommentarerna, nationalupplagan är ju ovärderlig ur sådan synvinkel; perfekt för en lite djupare studie, eller att få ett bättre helhetsperspektiv på mannens verk och omständigheterna osv..
och mycket historia kring det hela.



quote "blot-Sven":
"Inferno" är min favorit. Den är inte på något sätt perfekt och heller inte särskilt "tight" som berättelse - det är tvärtom rätt enkelt att tappa bort sig - men den tilltalar mig. Strindberg ville få det att framstå som boken skrivits av en förföljelsemanisk halvgalning i psykisk och religiös kris, och han lyckades bra. Jag fann den mycket underhållande och intressant.

HÅller med här.
Den är väldigt distinkt och precist givande i sin miljöbeskrivning också; kan man känna utan att ha "varit där". Detta var ju något han behärskade utomordentligt.
Jag förstod aldrig riktigt efter ungefär halva bokken ifall allt det där om elektricitetsmaskinerna de rikttade mot honom på vissa namngivna hotell osv. var något att ta på allvar. Heller icke förstod jag ifall detta i likhet med den exakta miljöbeskrivningen var något att tillskriva resten av historien som något av en diarie.
Men jag vet inte mycket om honom; men när han är på topp så ryker det.

Lost Dreamer:

Har du också läst "uppföljaren" "Legender"? Jag tycker att den är småtradig och full av upprepningar, även om redogörelserna för de lundensiska vännernas "ockulta upplevelser" förstås är både roliga och fascinerande.

Men det blir som sagt snabbt rutin. Läsaren förstår att Strindberg ständigt måste flytta från ort till ort för att undkomma sina (inbillade?) förföljare och få bukt med sina sömnproblem.

Röda rummet, Tjänstekvinnans son, En dåres försvarstal, Skärkarlsliv, Hemsöborna.

Jag har läst Legender oxå, ja den är både rolig när man tänker på vad han berättar om deras övernaturliga fenomen och alkemiska experiment.
Han sysslade ju med guldframställning bl.a.
Ja. Själsåkommorna gör sig ju gällande här i likhet med Inferno.
Här gäller det ju att flytta runt.
Tycker Legender går mkt från det ena till det andra, syftar då i synnerhet på historierna om sverige, trollen osv.
Eller var det Sagor?

Han har aldrig skrivit några recensioner vad jag vet, och tror inte det finns så mycket om detta på nätet tyvärr.
Kritiken riktas främst mot den enligt Myrdal bisarra textredigeringsprincip som präglar nationalupplagan. Man försöker rekonstruera en ”ursprunglig” textversion t.ex. genom att ta med både sådant som Strindberg själv strukit och sådant som förläggare ogillat osv. (man är dock inte alltid konsekvent i detta).
Man klistrar alltså ihop ifrån olika källor och konstruerar en text som aldrig existerat. Det är varken det verk som lästes av publiken när det kom ut eller en av författaren godkänd sista version. Alternativa versioner, strykna partier m.m. hör hemma bland kommentarerna eller fotnoterna inte infogade i själva texten.

I ’Samlade skrifter’ 1-55 (1912-1920) ligger all information bland kommentarerna, där finns inget infogat i texten.


Strindberg lär ha varit en mycket bra, roande och spydig brevskrivare. Är det någon som har läst tjugobandsutgåvan av hans brev?

Japp, (fast Jan gillar inte Landquists upplaga heller).
Det är nog inte troligt att någon här har läst någon tjugobandsutgåva är jag rädd.

Sällar mig till hyllningskören för "Inferno". En strålande bok, intressant både biografiskt och litterärt. En viktig sak att komma ihåg är att inte läsa den för självbiografiskt. Strindberg var en driven person, och surfade lite på de ockulta strömmningarna vid tiden för boken.