Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
En man och en kvinna separerade. Därefter följde anklagelser, myndighetsbeslut, rättsprocesser, medierapportering och en bok som presenterades som en sann berättelse. Barnen berördes av dessa händelser.
När frågor om separation, ekonomi och barn sammanfaller kan det vara relevant att analysera hur uppgifter har prövats mot tillgänglig bevisning och hur olika bedömningar har motiverats.
* Vilka omständigheter låg till grund för myndigheters och domstolars bedömningar?
* Hur värderades tillgänglig bevisning och alternativa förklaringar?
* Hur användes och bedömdes begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp?
* Vilken betydelse kan offentlig rapportering och andra publika framställningar ha haft för bilden av ärendet?
* Hur kan olika processer ha påverkat de berörda barnens situation?
Det kan finnas skäl att analysera om separationen, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter påverkade utvecklingen i ärendet.
Det kan också vara relevant att granska hur begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp användes och bedömdes. Om BDSM, fantasier, gränslekar eller tidigare samtycke förekom kan frågor om frivillighet, tvång eller eventuella brottsliga handlingar vara relevanta att analysera.
Vidare kan det vara relevant att undersöka om alternativa förklaringar utreddes i tillräcklig omfattning, inklusive om olika faktorer kan ha påverkat barns uppfattningar om en förälder.
För att besvara sådana frågor behöver även myndigheternas och rättsväsendets hantering av ärendet granskas.
En central del av prövningen gäller de processer där uppgifter värderades och beslut fattades.
Det kan finnas anledning att undersöka hur kontakten mellan barnen och deras pappa utvecklades och vilka faktorer som kan ha påverkat deras uppfattning om honom.
Om bedömningen till slut blev att barnen inte önskade kontakt väcker det frågor som:
* Vilka omständigheter låg till grund för den uppfattningen?
* Vilka faktorer kan ha påverkat barnens vardag och ställningstaganden?
Socialtjänsten, familjerätten, polisen, åklagaren och tingsrätten kan ha haft att skilja mellan sådant som var styrkt och sådant som byggde på uppgifter eller antaganden. Frågor om meddelanden, tidslinjer, samtycke, ekonomi, vårdnadskonflikt och sociala medier kan därför ha varit relevanta att pröva noggrant.
Telefoner och digital dokumentation kan innehålla information som belyser kommunikation, planering eller andra relevanta omständigheter. Det kan därför vara relevant att fråga om sådan dokumentation tillmättes rätt bevisvärde och om relationen mellan barnen och deras pappa påverkades av de beslut som fattades. Mammans ena telefon tömdes aldrig på information.
Hur olika omständigheter bedömdes och vägdes mot varandra kan vara relevant ur ett rättssäkerhetsperspektiv och i relation till barnets bästa.
Samtidigt pågick dessa processer i en offentlig miljö där medier och andra aktörer bidrog till att forma bilden av ärendet.
Parallellt med myndigheternas arbete utvecklades en offentlig berättelse om händelserna.
Det kan finnas skäl att fråga om mediernas rapportering i vissa avseenden förenklade komplexa förhållanden genom att ge större utrymme åt vissa perspektiv än andra. Det kan därför vara relevant att undersöka hur frågor om samtycke, vårdnadskonflikt och olika versioner av händelseförloppet presenterades.
En generell fråga är i vilken utsträckning offentlig rapportering, sociala medier, egna böcker, framträdanden i TV och poddar, eller andra publika framställningar kan påverka allmänhetens uppfattning om ett ärende medan utredningar eller rättsprocesser pågår.
I mindre samhällen kan uppmärksamhet och återkommande diskussioner påverka hur olika berättelser uppfattas och sprids. Hur sådana faktorer verkar i ett enskilt fall kan analyseras utifrån tillgängligt underlag.
Om den offentliga bilden påverkar hur människor uppfattar ett ärende blir nästa fråga vilka konsekvenser detta kan ha fått för de barn som befann sig mitt i situationen.
Barnens situation utgör den viktigaste utgångspunkten för att bedöma betydelsen av de olika processerna och berättelserna.
Om barnen huvudsakligen exponerades för ett visst perspektiv kan det vara relevant att undersöka hur detta påverkade deras möjligheter att bilda sig en egen uppfattning. Om de utvecklade en tydligt positiv eller negativ bild av någon av föräldrarna kan det finnas anledning att fråga vilka faktorer som bidrog till detta.
Det är en fråga som vuxna bör hantera med stor försiktighet.
Barnperspektivet knyter samman frågorna om bevisning, myndighetsbeslut och offentlig påverkan.
När frågor om separation, ekonomi och barn sammanfaller kan det vara relevant att analysera hur uppgifter har prövats mot tillgänglig bevisning och hur olika bedömningar har motiverats.
* Vilka omständigheter låg till grund för myndigheters och domstolars bedömningar?
* Hur värderades tillgänglig bevisning och alternativa förklaringar?
* Hur användes och bedömdes begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp?
* Vilken betydelse kan offentlig rapportering och andra publika framställningar ha haft för bilden av ärendet?
* Hur kan olika processer ha påverkat de berörda barnens situation?
Det kan finnas skäl att analysera om separationen, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter påverkade utvecklingen i ärendet.
Det kan också vara relevant att granska hur begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp användes och bedömdes. Om BDSM, fantasier, gränslekar eller tidigare samtycke förekom kan frågor om frivillighet, tvång eller eventuella brottsliga handlingar vara relevanta att analysera.
Vidare kan det vara relevant att undersöka om alternativa förklaringar utreddes i tillräcklig omfattning, inklusive om olika faktorer kan ha påverkat barns uppfattningar om en förälder.
För att besvara sådana frågor behöver även myndigheternas och rättsväsendets hantering av ärendet granskas.
En central del av prövningen gäller de processer där uppgifter värderades och beslut fattades.
Det kan finnas anledning att undersöka hur kontakten mellan barnen och deras pappa utvecklades och vilka faktorer som kan ha påverkat deras uppfattning om honom.
Om bedömningen till slut blev att barnen inte önskade kontakt väcker det frågor som:
* Vilka omständigheter låg till grund för den uppfattningen?
* Vilka faktorer kan ha påverkat barnens vardag och ställningstaganden?
Socialtjänsten, familjerätten, polisen, åklagaren och tingsrätten kan ha haft att skilja mellan sådant som var styrkt och sådant som byggde på uppgifter eller antaganden. Frågor om meddelanden, tidslinjer, samtycke, ekonomi, vårdnadskonflikt och sociala medier kan därför ha varit relevanta att pröva noggrant.
Telefoner och digital dokumentation kan innehålla information som belyser kommunikation, planering eller andra relevanta omständigheter. Det kan därför vara relevant att fråga om sådan dokumentation tillmättes rätt bevisvärde och om relationen mellan barnen och deras pappa påverkades av de beslut som fattades. Mammans ena telefon tömdes aldrig på information.
Hur olika omständigheter bedömdes och vägdes mot varandra kan vara relevant ur ett rättssäkerhetsperspektiv och i relation till barnets bästa.
Samtidigt pågick dessa processer i en offentlig miljö där medier och andra aktörer bidrog till att forma bilden av ärendet.
Parallellt med myndigheternas arbete utvecklades en offentlig berättelse om händelserna.
Det kan finnas skäl att fråga om mediernas rapportering i vissa avseenden förenklade komplexa förhållanden genom att ge större utrymme åt vissa perspektiv än andra. Det kan därför vara relevant att undersöka hur frågor om samtycke, vårdnadskonflikt och olika versioner av händelseförloppet presenterades.
En generell fråga är i vilken utsträckning offentlig rapportering, sociala medier, egna böcker, framträdanden i TV och poddar, eller andra publika framställningar kan påverka allmänhetens uppfattning om ett ärende medan utredningar eller rättsprocesser pågår.
I mindre samhällen kan uppmärksamhet och återkommande diskussioner påverka hur olika berättelser uppfattas och sprids. Hur sådana faktorer verkar i ett enskilt fall kan analyseras utifrån tillgängligt underlag.
Om den offentliga bilden påverkar hur människor uppfattar ett ärende blir nästa fråga vilka konsekvenser detta kan ha fått för de barn som befann sig mitt i situationen.
Barnens situation utgör den viktigaste utgångspunkten för att bedöma betydelsen av de olika processerna och berättelserna.
Om barnen huvudsakligen exponerades för ett visst perspektiv kan det vara relevant att undersöka hur detta påverkade deras möjligheter att bilda sig en egen uppfattning. Om de utvecklade en tydligt positiv eller negativ bild av någon av föräldrarna kan det finnas anledning att fråga vilka faktorer som bidrog till detta.
Det är en fråga som vuxna bör hantera med stor försiktighet.
Barnperspektivet knyter samman frågorna om bevisning, myndighetsbeslut och offentlig påverkan.
Citat:
En man och en kvinna separerade. Därefter följde anklagelser, myndighetsbeslut, rättsprocesser, medierapportering och en bok som presenterades som en sann berättelse. Barnen berördes av dessa händelser.
När frågor om separation, ekonomi och barn sammanfaller kan det vara relevant att analysera hur uppgifter har prövats mot tillgänglig bevisning och hur olika bedömningar har motiverats.
* Vilka omständigheter låg till grund för myndigheters och domstolars bedömningar?
* Hur värderades tillgänglig bevisning och alternativa förklaringar?
* Hur användes och bedömdes begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp?
* Vilken betydelse kan offentlig rapportering och andra publika framställningar ha haft för bilden av ärendet?
* Hur kan olika processer ha påverkat de berörda barnens situation?
Det kan finnas skäl att analysera om separationen, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter påverkade utvecklingen i ärendet.
Det kan också vara relevant att granska hur begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp användes och bedömdes. Om BDSM, fantasier, gränslekar eller tidigare samtycke förekom kan frågor om frivillighet, tvång eller eventuella brottsliga handlingar vara relevanta att analysera.
Vidare kan det vara relevant att undersöka om alternativa förklaringar utreddes i tillräcklig omfattning, inklusive om olika faktorer kan ha påverkat barns uppfattningar om en förälder.
För att besvara sådana frågor behöver även myndigheternas och rättsväsendets hantering av ärendet granskas.
En central del av prövningen gäller de processer där uppgifter värderades och beslut fattades.
Det kan finnas anledning att undersöka hur kontakten mellan barnen och deras pappa utvecklades och vilka faktorer som kan ha påverkat deras uppfattning om honom.
Om bedömningen till slut blev att barnen inte önskade kontakt väcker det frågor som:
* Vilka omständigheter låg till grund för den uppfattningen?
* Vilka faktorer kan ha påverkat barnens vardag och ställningstaganden?
Socialtjänsten, familjerätten, polisen, åklagaren och tingsrätten kan ha haft att skilja mellan sådant som var styrkt och sådant som byggde på uppgifter eller antaganden. Frågor om meddelanden, tidslinjer, samtycke, ekonomi, vårdnadskonflikt och sociala medier kan därför ha varit relevanta att pröva noggrant.
Telefoner och digital dokumentation kan innehålla information som belyser kommunikation, planering eller andra relevanta omständigheter. Det kan därför vara relevant att fråga om sådan dokumentation tillmättes rätt bevisvärde och om relationen mellan barnen och deras pappa påverkades av de beslut som fattades. Mammans ena telefon tömdes aldrig på information.
Hur olika omständigheter bedömdes och vägdes mot varandra kan vara relevant ur ett rättssäkerhetsperspektiv och i relation till barnets bästa.
Samtidigt pågick dessa processer i en offentlig miljö där medier och andra aktörer bidrog till att forma bilden av ärendet.
Parallellt med myndigheternas arbete utvecklades en offentlig berättelse om händelserna.
Det kan finnas skäl att fråga om mediernas rapportering i vissa avseenden förenklade komplexa förhållanden genom att ge större utrymme åt vissa perspektiv än andra. Det kan därför vara relevant att undersöka hur frågor om samtycke, vårdnadskonflikt och olika versioner av händelseförloppet presenterades.
En generell fråga är i vilken utsträckning offentlig rapportering, sociala medier, egna böcker, framträdanden i TV och poddar, eller andra publika framställningar kan påverka allmänhetens uppfattning om ett ärende medan utredningar eller rättsprocesser pågår.
I mindre samhällen kan uppmärksamhet och återkommande diskussioner påverka hur olika berättelser uppfattas och sprids. Hur sådana faktorer verkar i ett enskilt fall kan analyseras utifrån tillgängligt underlag.
Om den offentliga bilden påverkar hur människor uppfattar ett ärende blir nästa fråga vilka konsekvenser detta kan ha fått för de barn som befann sig mitt i situationen.
Barnens situation utgör den viktigaste utgångspunkten för att bedöma betydelsen av de olika processerna och berättelserna.
Om barnen huvudsakligen exponerades för ett visst perspektiv kan det vara relevant att undersöka hur detta påverkade deras möjligheter att bilda sig en egen uppfattning. Om de utvecklade en tydligt positiv eller negativ bild av någon av föräldrarna kan det finnas anledning att fråga vilka faktorer som bidrog till detta.
Det är en fråga som vuxna bör hantera med stor försiktighet.
Barnperspektivet knyter samman frågorna om bevisning, myndighetsbeslut och offentlig påverkan.
När frågor om separation, ekonomi och barn sammanfaller kan det vara relevant att analysera hur uppgifter har prövats mot tillgänglig bevisning och hur olika bedömningar har motiverats.
* Vilka omständigheter låg till grund för myndigheters och domstolars bedömningar?
* Hur värderades tillgänglig bevisning och alternativa förklaringar?
* Hur användes och bedömdes begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp?
* Vilken betydelse kan offentlig rapportering och andra publika framställningar ha haft för bilden av ärendet?
* Hur kan olika processer ha påverkat de berörda barnens situation?
Det kan finnas skäl att analysera om separationen, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter påverkade utvecklingen i ärendet.
Det kan också vara relevant att granska hur begrepp som rädsla, kontroll, våld, samtycke och övergrepp användes och bedömdes. Om BDSM, fantasier, gränslekar eller tidigare samtycke förekom kan frågor om frivillighet, tvång eller eventuella brottsliga handlingar vara relevanta att analysera.
Vidare kan det vara relevant att undersöka om alternativa förklaringar utreddes i tillräcklig omfattning, inklusive om olika faktorer kan ha påverkat barns uppfattningar om en förälder.
För att besvara sådana frågor behöver även myndigheternas och rättsväsendets hantering av ärendet granskas.
En central del av prövningen gäller de processer där uppgifter värderades och beslut fattades.
Det kan finnas anledning att undersöka hur kontakten mellan barnen och deras pappa utvecklades och vilka faktorer som kan ha påverkat deras uppfattning om honom.
Om bedömningen till slut blev att barnen inte önskade kontakt väcker det frågor som:
* Vilka omständigheter låg till grund för den uppfattningen?
* Vilka faktorer kan ha påverkat barnens vardag och ställningstaganden?
Socialtjänsten, familjerätten, polisen, åklagaren och tingsrätten kan ha haft att skilja mellan sådant som var styrkt och sådant som byggde på uppgifter eller antaganden. Frågor om meddelanden, tidslinjer, samtycke, ekonomi, vårdnadskonflikt och sociala medier kan därför ha varit relevanta att pröva noggrant.
Telefoner och digital dokumentation kan innehålla information som belyser kommunikation, planering eller andra relevanta omständigheter. Det kan därför vara relevant att fråga om sådan dokumentation tillmättes rätt bevisvärde och om relationen mellan barnen och deras pappa påverkades av de beslut som fattades. Mammans ena telefon tömdes aldrig på information.
Hur olika omständigheter bedömdes och vägdes mot varandra kan vara relevant ur ett rättssäkerhetsperspektiv och i relation till barnets bästa.
Samtidigt pågick dessa processer i en offentlig miljö där medier och andra aktörer bidrog till att forma bilden av ärendet.
Parallellt med myndigheternas arbete utvecklades en offentlig berättelse om händelserna.
Det kan finnas skäl att fråga om mediernas rapportering i vissa avseenden förenklade komplexa förhållanden genom att ge större utrymme åt vissa perspektiv än andra. Det kan därför vara relevant att undersöka hur frågor om samtycke, vårdnadskonflikt och olika versioner av händelseförloppet presenterades.
En generell fråga är i vilken utsträckning offentlig rapportering, sociala medier, egna böcker, framträdanden i TV och poddar, eller andra publika framställningar kan påverka allmänhetens uppfattning om ett ärende medan utredningar eller rättsprocesser pågår.
I mindre samhällen kan uppmärksamhet och återkommande diskussioner påverka hur olika berättelser uppfattas och sprids. Hur sådana faktorer verkar i ett enskilt fall kan analyseras utifrån tillgängligt underlag.
Om den offentliga bilden påverkar hur människor uppfattar ett ärende blir nästa fråga vilka konsekvenser detta kan ha fått för de barn som befann sig mitt i situationen.
Barnens situation utgör den viktigaste utgångspunkten för att bedöma betydelsen av de olika processerna och berättelserna.
Om barnen huvudsakligen exponerades för ett visst perspektiv kan det vara relevant att undersöka hur detta påverkade deras möjligheter att bilda sig en egen uppfattning. Om de utvecklade en tydligt positiv eller negativ bild av någon av föräldrarna kan det finnas anledning att fråga vilka faktorer som bidrog till detta.
Det är en fråga som vuxna bör hantera med stor försiktighet.
Barnperspektivet knyter samman frågorna om bevisning, myndighetsbeslut och offentlig påverkan.
Gud jag förstår mig inte på vad som du vill ha ut av detta... så likt skrivet som en bok som GM gett ut. Det svamlas fram och tillbaka...
Vad önskas få ut av allt? 50% av vårdnaden av barn som inte sett sin far på massor av år?
Jag förstår frågan. Nej, poängen är förstås inte alls att trolla fram 50 procent vårdnad efter många år, som om tiden inte hade gått. Poängen är att granska hur det kunde bli så här från början.
När en förälder förlorar kontakten med sina barn efter separation, anklagelser, myndighetsbeslut, rättsprocesser, medier och en offentlig bok, då är det rimligt att fråga om allt prövades ordentligt? Granskades alternativa förklaringar? Kontrollerades digital bevisning? Utreddes motiv, ekonomi, samtycke, vårdnadskonflikt och påverkan på barnen?
Det är inte svammel. Det är rättssäkerhet.
Och barnperspektivet handlar inte bara om vad barn säger efter många års konflikt. Det handlar också om hur deras bild av en förälder har formats, vilken information de fått, vilken relation som har tillåtits och om vuxenvärlden verkligen skyddade deras rätt till båda föräldrarna.
Så vad jag vill få ut av detta? Inte alls en enkel retroaktiv vårdnadspoäng. Jag vill få fram om processen var rättvis, om barnen fick en fri relation till sin pappa, om medierna förenklade bilden, och om myndigheter gjorde sitt arbete tillräckligt noggrant.
Om svaret är ja — bra. Då tål ärendet granskning.
Om svaret är nej — då är det precis därför frågorna behöver ställas.
Med tanke på alls svagheter i ärendet och mammans poserande och hatkampanj på TikTok tror jag hon hämmades för att han lämnade henne. Hon spelade stor teater med falska anklagelser och fick stöd av lättlurade myndigheter, domstol och media. Hon och andra tjänar pengar på det här. Och barnen har förlorat sin pappa helt i onödan och uppfostras nu av sin wt-morsa som ägnar sig åt att hata deras pappa på TikTok.
Någon borde rädda barnen. Och ge pappan upprättelse. Men den lilla korkade staden har inte förmågan.
När en förälder förlorar kontakten med sina barn efter separation, anklagelser, myndighetsbeslut, rättsprocesser, medier och en offentlig bok, då är det rimligt att fråga om allt prövades ordentligt? Granskades alternativa förklaringar? Kontrollerades digital bevisning? Utreddes motiv, ekonomi, samtycke, vårdnadskonflikt och påverkan på barnen?
Det är inte svammel. Det är rättssäkerhet.
Och barnperspektivet handlar inte bara om vad barn säger efter många års konflikt. Det handlar också om hur deras bild av en förälder har formats, vilken information de fått, vilken relation som har tillåtits och om vuxenvärlden verkligen skyddade deras rätt till båda föräldrarna.
Så vad jag vill få ut av detta? Inte alls en enkel retroaktiv vårdnadspoäng. Jag vill få fram om processen var rättvis, om barnen fick en fri relation till sin pappa, om medierna förenklade bilden, och om myndigheter gjorde sitt arbete tillräckligt noggrant.
Om svaret är ja — bra. Då tål ärendet granskning.
Om svaret är nej — då är det precis därför frågorna behöver ställas.
Med tanke på alls svagheter i ärendet och mammans poserande och hatkampanj på TikTok tror jag hon hämmades för att han lämnade henne. Hon spelade stor teater med falska anklagelser och fick stöd av lättlurade myndigheter, domstol och media. Hon och andra tjänar pengar på det här. Och barnen har förlorat sin pappa helt i onödan och uppfostras nu av sin wt-morsa som ägnar sig åt att hata deras pappa på TikTok.
Någon borde rädda barnen. Och ge pappan upprättelse. Men den lilla korkade staden har inte förmågan.
Citat:
Mm, bekymmersamt om du inte kan vad som hände, eller inte vill ta reda på. Du säger dig inte veta var uppgifterna kommer ifrån – trots att de kommer från dokumenterade messengerkonversationer, en ljudfil där mamman själv antyder att hon tänker anmäla falskt, och flera vittnesmål från pappans vänner som uppmanade honom att fly relationen.
Det är inte lösa påståenden – det är belagd verklighet som du nu försöker förneka eller skifta fokus från. Att du dessutom försöker sudda ut gränserna mellan vårdnadsmål och brottmål är ett klassiskt retoriskt knep: förvirra, flytta skuld, och undvika ansvar.
Men frågan kvarstår – varför var det så många som bad pappan flytta om det var hon som var ”normaliserad”? Han skulle ju äntligen lämna. Varför skulle han skriva på en ny lägenhet just två veckor efter skolavslutningen, om hon var förslavad och inte kunde värna sig? Och varför togs han av polisen mitt bland sina elever, om inte för att förnedras offentligt? Var det del i mammans hämnd för att han lämnat henne. Och värre och värre blev hämnden.
Det är också tydligt att det funnits ett överenskommet löfte: mamman lovade att inte bråka om vårdnad – ett villkor för att pappan alls skulle våga skaffa fler barn. Han hade redan en gång blivit utsatt för grymmaste umgängessabotage, och han visste vad som kunde hända. Nu har exakt det hänt igen, och när sprickorna i berättelsen börjar synas verkar tonen från mammans sida bli allt mer anklagande och aggressiv. Det tyder inte på styrka – det tyder på stress. För bakom allt försvar finns kanske en inre kamp: hur försvarar man en offentlig påhittad historia som man tvinnat själv börjat tvivla på? Och när ska barnens rätt till hela sin historia få ta plats?
Det är verkligen en röra som behöver städas upp. Sorgligt. Hon borde ta hjälp för att fixa till det värsta som de falska anklagelserna ställt till. Så gör bra föräldrar. Att ha barn betyder ansvar och samarbete, inte ska man tro det är en hockeymatch med foul play.
Det är inte lösa påståenden – det är belagd verklighet som du nu försöker förneka eller skifta fokus från. Att du dessutom försöker sudda ut gränserna mellan vårdnadsmål och brottmål är ett klassiskt retoriskt knep: förvirra, flytta skuld, och undvika ansvar.
Men frågan kvarstår – varför var det så många som bad pappan flytta om det var hon som var ”normaliserad”? Han skulle ju äntligen lämna. Varför skulle han skriva på en ny lägenhet just två veckor efter skolavslutningen, om hon var förslavad och inte kunde värna sig? Och varför togs han av polisen mitt bland sina elever, om inte för att förnedras offentligt? Var det del i mammans hämnd för att han lämnat henne. Och värre och värre blev hämnden.
Det är också tydligt att det funnits ett överenskommet löfte: mamman lovade att inte bråka om vårdnad – ett villkor för att pappan alls skulle våga skaffa fler barn. Han hade redan en gång blivit utsatt för grymmaste umgängessabotage, och han visste vad som kunde hända. Nu har exakt det hänt igen, och när sprickorna i berättelsen börjar synas verkar tonen från mammans sida bli allt mer anklagande och aggressiv. Det tyder inte på styrka – det tyder på stress. För bakom allt försvar finns kanske en inre kamp: hur försvarar man en offentlig påhittad historia som man tvinnat själv börjat tvivla på? Och när ska barnens rätt till hela sin historia få ta plats?
Det är verkligen en röra som behöver städas upp. Sorgligt. Hon borde ta hjälp för att fixa till det värsta som de falska anklagelserna ställt till. Så gör bra föräldrar. Att ha barn betyder ansvar och samarbete, inte ska man tro det är en hockeymatch med foul play.
Vad skriver man när man "antyder" att man ska anmäla falskt?
När släpptes detta äckel från anstalten?
Citat:
Ninjasun – här visar du själv vad som är din svagaste punkt: du blandar ihop sakfrågor med dina egna känslor och förvandlar dem till ”sanningar”. Det är inte så bara för att du vill att de ska vara så. Barn i trauma beter sig som mamman vill och vågar inte vara besvärliga. De har sett hur hemsk mamman varit mot pappan som de älskade. De beter sig skrämt så fogligt som mamman vill. Det är övergrepp mot barn.
Att överklaga är inte ”oförmåga att gå vidare” – det är en lagstadgad rätt i en rättsstat. Och det handlar om hans och barnens längtan. Men mamman vill bara och tjatigt låtsas att det handlar om hennes skönhet och hans besatthet av henne. Patetiskt fånigt, inte friskt. Som en lite sekt med barn som lydiga hjärntvättade och uppskrämda små medlemmar.
”Barnen växte när pappan satt i fängelse” – det är en känslomässig berättelse, inte bevis. Forskning visar tvärtom att barn regelmässigt tar skada av långvarig frånvaro från en förälder, särskilt när det sker genom umgängessabotage och dagligt skitsnack och hat om deras pappa inför barnen (Baker & Ben-Ami 2011).
Domstolens beslut: Flera domar och utredningar har slagit fast att han är en bra pappa och att det inte funnits någon annan anledning att tro något annat. Att du hoppar över den biten säger mer om ditt fula lömska motiv än om verkligheten. Du hoppar över den alltid. Det är allt du vill att barnen aldrig ska få träffa sin pappa. Det är mammans hatfyllda hämnd. Hon kan inte gå vidare. Det är tydligt.
Och till sist: du skriver med närapå exakt samma stil som flera andra alias här – mycket känsloord, lite fakta, i stötiga meningar. Det luktar helt och hållet hatkampanj snarare än omsorg. Barnen är bara verktyg för hennes och din hämnd.
Så frågan kvarstår: om barnen verkligen ”växer” av att förlora sin pappa – varför har då både forskning och domstolar gång på gång sagt det motsatta? Mamman borde i fängelse för det hemska hon gör.
Att överklaga är inte ”oförmåga att gå vidare” – det är en lagstadgad rätt i en rättsstat. Och det handlar om hans och barnens längtan. Men mamman vill bara och tjatigt låtsas att det handlar om hennes skönhet och hans besatthet av henne. Patetiskt fånigt, inte friskt. Som en lite sekt med barn som lydiga hjärntvättade och uppskrämda små medlemmar.
”Barnen växte när pappan satt i fängelse” – det är en känslomässig berättelse, inte bevis. Forskning visar tvärtom att barn regelmässigt tar skada av långvarig frånvaro från en förälder, särskilt när det sker genom umgängessabotage och dagligt skitsnack och hat om deras pappa inför barnen (Baker & Ben-Ami 2011).
Domstolens beslut: Flera domar och utredningar har slagit fast att han är en bra pappa och att det inte funnits någon annan anledning att tro något annat. Att du hoppar över den biten säger mer om ditt fula lömska motiv än om verkligheten. Du hoppar över den alltid. Det är allt du vill att barnen aldrig ska få träffa sin pappa. Det är mammans hatfyllda hämnd. Hon kan inte gå vidare. Det är tydligt.
Och till sist: du skriver med närapå exakt samma stil som flera andra alias här – mycket känsloord, lite fakta, i stötiga meningar. Det luktar helt och hållet hatkampanj snarare än omsorg. Barnen är bara verktyg för hennes och din hämnd.
Så frågan kvarstår: om barnen verkligen ”växer” av att förlora sin pappa – varför har då både forskning och domstolar gång på gång sagt det motsatta? Mamman borde i fängelse för det hemska hon gör.
En bra pappa utsätter inte barnens mamma för grov kvinnofridskränkning, våldtäkter och försäljning av hennes kropp.
Citat:
Håller du inte med mitt påstående om att En bra pappa utsätter inte barnens mamma för grov kvinnofridskränkning, våldtäkter och försäljning av hennes kropp?
Ja eller nej?
Citat:
Till mamman -tankar och råd
Det finns fortfarande en väg framåt – men den kräver ett steg tillbaka från kampanjer, trots och sociala medier. Forskning inom psykologi och kriminologi är tydlig: långvarigt umgängessabotage, falska anklagelser och lojalitetskonflikter skadar barn djupare än de flesta andra påfrestningar. När barn i åldern 6 och 9 år systematiskt får höra att en förälder är ”farlig” eller ”ond”, utvecklar de ofta ångest, identitetsproblem och bristande tillit till vuxna. Det kan följa dem in i vuxenlivet.
Juridiskt riskerar fortsatt domstolstrots och grovt förtal på TikTok och böcker att slå tillbaka hårt. När en förälder medvetet vägrar följa domstolsbeslut eller använder barnen som vapen, kan rätten vid nästa prövning tilldela vårdnad eller boende till den andra föräldern – just för att skydda barnens rätt till balans och trygghet.
Sociologiskt är mönstret välkänt: den förälder som fastnar i en roll som ”offer” men samtidigt driver en öppen hatkampanj förlorar i längden trovärdighet. TikTok, väninnor och lokala feministnätverk kan ge kortvarigt stöd, men skadar hennes egen position när myndigheter ser att fokus inte ligger på barnens bästa.
Det klokaste steget nu är därför:
* Avsluta hatkampanjen – lämna sociala medier och offentliga utspel.
* Visa samarbetsvilja – följ domstolens beslut om umgänge via tredje part. Det skapar trovärdighet och trygghet för barnen.
* Separera barnens behov från egna känslor – hjälp dem bygga en relation med båda föräldrarna, även om bitterheten finns kvar. Sluta tala illa om pappan inför barnen, gör det aldrig någonsin.
* Sök neutral professionell hjälp – medling, terapi eller samtalsstöd kan ge henne själv ett sätt att bearbeta ilskan utan att belasta barnen. Pappan vill som jag förstår det bara ha mindre än minimalt samröre som gemensam förälder. Fokus är bara på barnen. Sluta inbilla dig att han har intresse av dig. Han lämnade. Acceptera.
* Bryt mönstret – genom att ta första steget kan hon fortfarande framstå som den förälder som till slut satte barnens bästa först.
Det är inte för sent att förändra berättelsen. Om mamman vågar lämna den hatiska spiral hon fastnat i och följa lagen, finns det en chans att barnen slipper bli långsiktiga offer för vuxnas konflikter – och att hon själv återfår respekt som en förälder som till sist satte sina barns behov före sin egen nog helt onödiga kamp och allt sitt onödiga hat. Släpp.
Det finns fortfarande en väg framåt – men den kräver ett steg tillbaka från kampanjer, trots och sociala medier. Forskning inom psykologi och kriminologi är tydlig: långvarigt umgängessabotage, falska anklagelser och lojalitetskonflikter skadar barn djupare än de flesta andra påfrestningar. När barn i åldern 6 och 9 år systematiskt får höra att en förälder är ”farlig” eller ”ond”, utvecklar de ofta ångest, identitetsproblem och bristande tillit till vuxna. Det kan följa dem in i vuxenlivet.
Juridiskt riskerar fortsatt domstolstrots och grovt förtal på TikTok och böcker att slå tillbaka hårt. När en förälder medvetet vägrar följa domstolsbeslut eller använder barnen som vapen, kan rätten vid nästa prövning tilldela vårdnad eller boende till den andra föräldern – just för att skydda barnens rätt till balans och trygghet.
Sociologiskt är mönstret välkänt: den förälder som fastnar i en roll som ”offer” men samtidigt driver en öppen hatkampanj förlorar i längden trovärdighet. TikTok, väninnor och lokala feministnätverk kan ge kortvarigt stöd, men skadar hennes egen position när myndigheter ser att fokus inte ligger på barnens bästa.
Det klokaste steget nu är därför:
* Avsluta hatkampanjen – lämna sociala medier och offentliga utspel.
* Visa samarbetsvilja – följ domstolens beslut om umgänge via tredje part. Det skapar trovärdighet och trygghet för barnen.
* Separera barnens behov från egna känslor – hjälp dem bygga en relation med båda föräldrarna, även om bitterheten finns kvar. Sluta tala illa om pappan inför barnen, gör det aldrig någonsin.
* Sök neutral professionell hjälp – medling, terapi eller samtalsstöd kan ge henne själv ett sätt att bearbeta ilskan utan att belasta barnen. Pappan vill som jag förstår det bara ha mindre än minimalt samröre som gemensam förälder. Fokus är bara på barnen. Sluta inbilla dig att han har intresse av dig. Han lämnade. Acceptera.
* Bryt mönstret – genom att ta första steget kan hon fortfarande framstå som den förälder som till slut satte barnens bästa först.
Det är inte för sent att förändra berättelsen. Om mamman vågar lämna den hatiska spiral hon fastnat i och följa lagen, finns det en chans att barnen slipper bli långsiktiga offer för vuxnas konflikter – och att hon själv återfår respekt som en förälder som till sist satte sina barns behov före sin egen nog helt onödiga kamp och allt sitt onödiga hat. Släpp.
Det här är riktigt stört.
Mamman är inte i behov av din kontroll över hennes val framåt. Hon är heller inte skyldig dig någonting.
Varför går du med på att sitta här som en megafon till H och trakassera hans brottsoffer?
Är det inte bättre att du söker dig ett jobb så du har något vettigt att sysselsätta dig med på dagarna?
(Plus ett tack för att du ledde mig hit och till den djupt störde H. Intressant.)
Läs på. Det här handlar om ett ärende i Norrtälje med många turer. Du får sätta dig i materialet.
Det där är ett klassiskt cirkelresonemang.
Du utgår från att alla anklagelser är sanna och använder sedan samma anklagelser som bevis för att de är sanna. Så fungerar varken vetenskap eller rättsstat.
Frågan är inte om grova övergrepp är oförenliga med ett gott föräldraskap – det håller de flesta med om. Frågan är om anklagelserna faktiskt stämmer och hur bevisningen ser ut. Det är två helt olika saker.
I just det här ärendet finns omfattande offentlig debatt, flera motstridiga uppgifter, en egen bok från pappan, påståenden om umgängessabotage och kritik mot utredningar och medierapportering. Det gör att en seriös bedömning kräver att du granskar hela materialet, inte bara den ena sidans berättelse. Men eftersom du är könsaktivist gör du inte det. Stört.
Psykologisk forskning visar dessutom att människor lätt fastnar i bekräftelsebias, när vi väl har bestämt oss för vem som är offer och vem som är förövare tolkar vi all ny information genom samma lins. Det gäller både privatpersoner, medier och myndigheter.
Barnets bästa gynnas inte av att vuxna driver kampanjer mot varandra, utan av att fakta prövas sakligt och att båda föräldrarna behandlas rättssäkert. Om någon verkligen är farlig ska det bevisas och barnet skyddas. Men om anklagelser är felaktiga eller överdrivna kan konsekvenserna bli livslånga – inte bara för den utpekade utan också för barnen som förlorar en förälder.
Den avgörande frågan är därför inte om grova brott är oförenliga med ett gott föräldraskap. Den avgörande frågan är om vi vågar skilja mellan en anklagelse och ett bevisat faktum. En rättsstat måste alltid göra den skillnaden.
Du utgår från att alla anklagelser är sanna och använder sedan samma anklagelser som bevis för att de är sanna. Så fungerar varken vetenskap eller rättsstat.
Frågan är inte om grova övergrepp är oförenliga med ett gott föräldraskap – det håller de flesta med om. Frågan är om anklagelserna faktiskt stämmer och hur bevisningen ser ut. Det är två helt olika saker.
I just det här ärendet finns omfattande offentlig debatt, flera motstridiga uppgifter, en egen bok från pappan, påståenden om umgängessabotage och kritik mot utredningar och medierapportering. Det gör att en seriös bedömning kräver att du granskar hela materialet, inte bara den ena sidans berättelse. Men eftersom du är könsaktivist gör du inte det. Stört.
Psykologisk forskning visar dessutom att människor lätt fastnar i bekräftelsebias, när vi väl har bestämt oss för vem som är offer och vem som är förövare tolkar vi all ny information genom samma lins. Det gäller både privatpersoner, medier och myndigheter.
Barnets bästa gynnas inte av att vuxna driver kampanjer mot varandra, utan av att fakta prövas sakligt och att båda föräldrarna behandlas rättssäkert. Om någon verkligen är farlig ska det bevisas och barnet skyddas. Men om anklagelser är felaktiga eller överdrivna kan konsekvenserna bli livslånga – inte bara för den utpekade utan också för barnen som förlorar en förälder.
Den avgörande frågan är därför inte om grova brott är oförenliga med ett gott föräldraskap. Den avgörande frågan är om vi vågar skilja mellan en anklagelse och ett bevisat faktum. En rättsstat måste alltid göra den skillnaden.
Citat:
Det här är riktigt stört.
Mamman är inte i behov av din kontroll över hennes val framåt. Hon är heller inte skyldig dig någonting.
Varför går du med på att sitta här som en megafon till H och trakassera hans brottsoffer?
Är det inte bättre att du söker dig ett jobb så du har något vettigt att sysselsätta dig med på dagarna?
(Plus ett tack för att du ledde mig hit och till den djupt störde H. Intressant.)
Mamman är inte i behov av din kontroll över hennes val framåt. Hon är heller inte skyldig dig någonting.
Varför går du med på att sitta här som en megafon till H och trakassera hans brottsoffer?
Är det inte bättre att du söker dig ett jobb så du har något vettigt att sysselsätta dig med på dagarna?
(Plus ett tack för att du ledde mig hit och till den djupt störde H. Intressant.)
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera