Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Jag har inte sagt att allt har hänt. Det jag säger är att du väljer ut vilka delar av domen som passar dig, exempelvis är det ”svart på vitt” att soc, domstol och mammor tycker han är en bra pappa. Men det han är dömd för förklarar du lättvindigt bort trots att det är minst lika ”svart på vitt”.

Jag har förresten redan förklarat för länge sen att i nuläget är det hovrättsdomen som gäller och det är den jag hänvisar till, nu också. Det är bara du som tolkar den som ”nästan ett frikännande” vilket är helt absurt. Läs den igen så ser du svart på vitt vad hr anser att han är skyldig till.

Skulle aldrig falla mig in att läsa snoris bok eftersom han ljuger som en borstbindare, man behöver bara läsa i den här tråden så är det så uppenbart!

Det är liksom tvärtom i "normala" vårdnadstvister att den som INTE kan samarbeta förlorar vårdnaden i slutändan.

Snoris försöker med all sin kraft att rädda sitt anseende, men det går inte med uppenbara lögner.

Tusentals har gått igenom vårdnadstvister och vet hur det fungerar men lilla snoris tror att folk inte vet något och ska gå på hans fula lögner.

Det enda det resulterar i är fortsatt förföljelse av mamma C, jag hoppas verkligen att hon får hjälp med vad snoris utsätter henne för nu!

Nej, Slashfan – här blandar du återigen ihop olika bevisnivåer. Igen. Du upprepar dig om att det finns en dom. Det blir enfaldigt. Ingen säger emot dig.

Det är ”svart på vitt” att domstolen konstaterade: han är en bra pappa, inga skäl att tro annat. Det är också ”svart på vitt” att hovrätten rev bort huvuddelen av de grövsta anklagelserna, just för att bevisningen inte höll. Kvar blev en ord-mot-ord-bedömning om samtycke – inget tekniskt stöd, inga vittnen, inget våld. Det är därför jurister själva kallar sådana domar för osäkra.

Att lyfta fram det som faktiskt står i dokumenten om hans föräldraskap är inte ”att välja delar”, det är att se helheten: en pappa som beskrivs som trygg, närvarande och bra – samtidigt som en liten klick driver en kampanj för att radera honom ur barnens liv.

Och det är just här kriminologin är tydlig: hat, lojalitetskonflikt och umgängessabotage skadar barn långt mer än den svartvita story som upprepas i tråden.

Så frågan blir enkel: varför är du mer bekväm med att hålla fast vid en enskild, svag restpunkt i domen – än att erkänna det som alla i processen varit eniga om, nämligen att han är en bra pappa? Är det barnens bästa som styr ditt resonemang – eller bara bekvämligheten i att ropa ”dömd, punkt slut”?

Ja, det har du gång på gång på gång. Det blir naivt enfaldigt. Slashfan – du missar den juridiska kärnan. Ingen påstår att hovrättsdomen inte gäller. Ingen gör det. Förstå. Men att den gäller är inte samma sak som att den är orubblig sanning i alla delar. Tvärtom: hovrätten strök nästan allt från tingsrätten eftersom bevisen inte höll. Det är precis därför man pratar om ”resning” – rättsstatens ventil när domar vilar på skakig grund. Ovanligt, men möjligt.

Och det absurda är inte att kalla det ”nästan frikännande”, det absurda är att du låtsas som att den juridiska prövningen bara finns i en enda linje: dömd = allt har hänt. Så funkar inte RB 35 kap. 1 §, så funkar inte bevisvärdering i svensk rätt.

Samtidigt: svart på vitt i samma domstolshandlingar står att han är en bra pappa och att det inte finns någon anledning att tro något annat. Det väger tungt, men den delen ”glömmer” du alltid när du hänvisar till domen.

Så vad är mest absurt egentligen – att läsa domen i helhet, eller att som du plocka russinen ur kakan för att försvara en hatkampanj?

Ojojoj, Gold94 – du är som en trasig grammofon: samma ord, samma hat, samma popcorn-emoji, men noll koll på sak. Att du ”aldrig skulle läsa boken” är egentligen hela problemet – du vill inte veta mer än rubrikerna i lokaltidningen. Det är tryggare för dig att hålla fast vid demonbilden än att ens titta på vad domstolshandlingarna faktiskt säger.

Och jo – i ”normala” tvister får den som inte kan samarbeta problem. Men här ser vi motsatsen: mamman vägrar följa beslut om umgänge via tredje part och belönas ändå. Det är inte jag som hittar på – det är ett välkänt systemfel som forskningen beskrivit i decennier (Fidler & Bala, 2020; Bruch, 2001).

Att du sedan påstår att ”tusentals” vet hur det funkar är bara tom retorik. Ja, tusentals vet – och de flesta vet också att grovt umgängessabotage är den största blindfläcken i svensk rätt. Där barnen straffas för en vuxens hämnd.

Så kanske borde du fråga dig själv: varför lägger du så mycket energi på att försvara en mamma som trots domslut vägrar följa lagen? Är det barnens bästa du brinner för – eller din egen ilska mot en pappa som vägrar spela rollen som lydig slagpåse?

Till mamman -tankar och råd

Det finns fortfarande en väg framåt – men den kräver ett steg tillbaka från kampanjer, trots och sociala medier. Forskning inom psykologi och kriminologi är tydlig: långvarigt umgängessabotage, falska anklagelser och lojalitetskonflikter skadar barn djupare än de flesta andra påfrestningar. När barn i åldern 6 och 9 år systematiskt får höra att en förälder är ”farlig” eller ”ond”, utvecklar de ofta ångest, identitetsproblem och bristande tillit till vuxna. Det kan följa dem in i vuxenlivet.

Juridiskt riskerar fortsatt domstolstrots och grovt förtal på TikTok och böcker att slå tillbaka hårt. När en förälder medvetet vägrar följa domstolsbeslut eller använder barnen som vapen, kan rätten vid nästa prövning tilldela vårdnad eller boende till den andra föräldern – just för att skydda barnens rätt till balans och trygghet.

Sociologiskt är mönstret välkänt: den förälder som fastnar i en roll som ”offer” men samtidigt driver en öppen hatkampanj förlorar i längden trovärdighet. TikTok, väninnor och lokala feministnätverk kan ge kortvarigt stöd, men skadar hennes egen position när myndigheter ser att fokus inte ligger på barnens bästa.

Det klokaste steget nu är därför:
* Avsluta hatkampanjen – lämna sociala medier och offentliga utspel.
* Visa samarbetsvilja – följ domstolens beslut om umgänge via tredje part. Det skapar trovärdighet och trygghet för barnen.
* Separera barnens behov från egna känslor – hjälp dem bygga en relation med båda föräldrarna, även om bitterheten finns kvar. Sluta tala illa om pappan inför barnen, gör det aldrig någonsin.
* Sök neutral professionell hjälp – medling, terapi eller samtalsstöd kan ge henne själv ett sätt att bearbeta ilskan utan att belasta barnen. Pappan vill som jag förstår det bara ha mindre än minimalt samröre som gemensam förälder. Fokus är bara på barnen. Sluta inbilla dig att han har intresse av dig. Han lämnade. Acceptera.
* Bryt mönstret – genom att ta första steget kan hon fortfarande framstå som den förälder som till slut satte barnens bästa först.

Det är inte för sent att förändra berättelsen. Om mamman vågar lämna den hatiska spiral hon fastnat i och följa lagen, finns det en chans att barnen slipper bli långsiktiga offer för vuxnas konflikter – och att hon själv återfår respekt som en förälder som till sist satte sina barns behov före sin egen nog helt onödiga kamp och allt sitt onödiga hat. Släpp.

Det är fortfarande inte hat, det är fakta din stackare.
Barnen vill INTE träffa mammans våldtäktsman och förövare, snoris misshandlade även barnen psykiskt genom att dom inte fick komma in i huset om mamma C inte gjorde som snoris sa.

Du är svårt störd liksom snoris, en papegoja som upprepar samma floskler om och om igen.
Ta det i tingsrätten nästa gång snoris är där istället, du får prata hur mycket skit du vill i tingsrätten till snoris fördel.

Men ingen här tror på snoris, hoppas att du nu kan hjälpa snoris och övertyga rätten om att snoris är utsatt för en hemsk komplott..🤣🤣🤣🤣

Det var detta jag svarade på: ”Så frågan till dig blir: varför upprepa det som redan föll i hovrätten, i stället för att förhålla dig till vad som faktiskt blev kvar – och… ”
Det är du som plockar russin och skriver emot dig själv hela tiden. Men nej det kommer du aldrig att se själv, det förstår jag.

Det är också du som missar den juridiska kärnan: att dömas till 3 år och 4 månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning och våldtäkt är INTE att nästan bli frikänd. Hur gärna du än vill tro det.

[quote=ExtremaMitten|92818631]
Till mamman -tankar och råd

Det finns fortfarande en väg framåt – men den kräver ett steg tillbaka från kampanjer, trots och sociala medier. Forskning inom psykologi och kriminologi är tydlig: långvarigt umgängessabotage, falska anklagelser och lojalitetskonflikter skadar barn djupare än de flesta andra påfrestningar. När barn i åldern 6 och 9 år systematiskt får höra att en förälder är ”farlig” eller ”ond”, utvecklar de ofta ångest, identitetsproblem och bristande tillit till vuxna. Det kan följa dem in i vuxenlivet.

Juridiskt riskerar fortsatt domstolstrots och grovt förtal på TikTok och böcker att slå tillbaka hårt. När en förälder medvetet vägrar följa domstolsbeslut eller använder barnen som vapen, kan rätten vid nästa prövning tilldela vårdnad eller boende till den andra föräldern – just för att skydda barnens rätt till balans och trygghet.

Sociologiskt är mönstret välkänt: den förälder som fastnar i en roll som ”offer” men samtidigt driver en öppen hatkampanj förlorar i längden trovärdighet. TikTok, väninnor och lokala feministnätverk kan ge kortvarigt stöd, men skadar hennes egen position när myndigheter ser att fokus inte ligger på barnens bästa.

Det klokaste steget nu är därför:
* Avsluta hatkampanjen – lämna sociala medier och offentliga utspel.
* Visa samarbetsvilja – följ domstolens beslut om umgänge via tredje part. Det skapar trovärdighet och trygghet för barnen.
* Separera barnens behov från egna känslor – hjälp dem bygga en relation med båda föräldrarna, även om bitterheten finns kvar. Sluta tala illa om pappan inför barnen, gör det aldrig någonsin.
* Sök neutral professionell hjälp – medling, terapi eller samtalsstöd kan ge henne själv ett sätt att bearbeta ilskan utan att belasta barnen. Pappan vill som jag förstår det bara ha mindre än minimalt samröre som gemensam förälder. Fokus är bara på barnen. Sluta inbilla dig att han har intresse av dig. Han lämnade. Acceptera.
* Bryt mönstret – genom att ta första steget kan hon fortfarande framstå som den förälder som till slut satte barnens bästa först.

Det är inte för sent att förändra berättelsen. Om mamman vågar lämna den hatiska spiral hon fastnat i och följa lagen, finns det en chans att barnen slipper bli långsiktiga offer för vuxnas konflikter – och att hon själv återfår respekt som en förälder som till sist satte sina barns behov före sin egen nog helt onödiga kamp och allt sitt onödiga hat. Släpp.
[/

Du tror mamman skriver här under alias och vänder dig direkt till henne. Om hon tror du skriver under alias kan hon göra en ny anmälan om överträdelse av kontaktförbudet. Tycker du ska undvika det för Hs skull.

Gold94 – du blandar åter ihop hatord med fakta.

Det är inte ”floskler” när domstolshandlingarna själva slår fast att pappan beskrivits som en bra och närvarande förälder, och att det inte funnits någon anledning att tro något annat. Det är inte heller ”floskler” att hovrätten strök de tyngsta anklagelserna eftersom bevisningen inte höll. Det är fakta.

Att påstå att barnen ”inte vill” träffa sin pappa är ett klassiskt exempel på lojalitetskonflikt. Forskning (Baker & Darnall, 2007; Fidler & Bala, 2020) visar tydligt att barn som lever i en miljö av hat mot en förälder ofta upprepar den vuxnas ord – inte för att det är deras egen vilja, utan för att det är tryggast där och då. Att sedan använda dessa svar som ”bevis” är just det som kallas umgängessabotage.

Påståendet att han skulle ha ”misshandlat barnen psykiskt” genom regler hemma är inte förankrat i någon utredning eller något vittnesmål. Han var lärare och hon hade väl ett rätt kaotiskt liv och är nog tyvärr inte en särskilt bra förälder. Däremot är det väl dokumenterat att barn mår mycket illa av långvarig separation från en förälder som de tidigare haft en nära relation till. Där ligger den verkliga psykiska skadan – och ansvaret faller tungt på den som hindrar umgänge.

Så frågan är enkel: vill man fortsätta ropa hatord och förtal – eller våga se vad forskningen och handlingarna faktiskt säger om barnens bästa?