Citat:
Ursprungligen postat av
TyrgilScramasax
....
Tog bort hela ditt svammel av försök till personangrepp och off topic.
Läs nedan insändare ur Halmstads tidning. Och begrunda. I synnerhet det fetade, som verkligen berör topic för tråden.
”Många föräldrar vittnar privat om samma sak: känslan av att behöva försvara varför barnet lämnas tidigt eller hämtas sent — trots att samma samhälle samtidigt kräver två inkomster för att vardagen ska fungera.
När våra barn hämtas från förskolan vid 17-tiden är de ofta bland de sista kvar. På klämdagar kan avdelningarna nästan stå tomma. Det väcker en fråga som sannolikt fler föräldrar tänkt, men få säger högt: ”Vad arbetar egentligen alla andra med — och hur får människor ihop vardagen?”
Frågan är inte ställd med irritation. Snarare med förvåning. För bilden av dagens arbetsliv och bilden av dagens förskola verkar inte längre passa ihop.
Vi bor i Halmstads kommun. Här arbetar människor inom logistik, handel, bygg, vård, industri och service. Det är en arbetsmarknad där fysisk närvaro fortfarande är norm för stora grupper människor. Samtidigt förs debatten om småbarnslivet ofta som om det normala svenska arbetslivet består av flexibla kontorsjobb, hybridmöten och möjligheten att jobba ikapp senare på kvällen. Men stora delar av Sverige arbetar inte så.
Sjuksköterskor kan inte ta med sig ett arbetspass hem. Elektriker kan inte flytta ett kundbesök till efter läggning. Butikspersonal kan inte vobba. Chaufförer, montörer och egenföretagare kan sällan trolla bort planeringsdagar och klämdagar ur kalendern. Och även i många kontorsyrken finns en tydlig verklighet bakom flexibilitetssnacket: arbetsdagen är fortfarande 8 till 17, med möten, leveranser och ansvar som kräver närvaro. Ändå verkar många av samhällets förväntningar kring småbarnslivet utgå från att den flexibiliteten finns.
Debatten om förskolan handlar ofta om stora barngrupper, stressad personal och långa dagar. Viktiga frågor. Men det finns en annan grupp som hörs förvånansvärt lite: föräldrarna. Kanske för att många är beroende av systemet och inte vill uppfattas som kritiska. Eller för att småbarnsåren redan är tillräckligt pressade utan att också hamna i konflikt med förskolan. Samtidigt finns en stark social norm kring hur småbarnsfamiljer ska leva. Barn ska hämtas tidigt. Klämdagar ska tillbringas tillsammans. Sommaren ska vara lång.
Problemet är bara att ekonomin ofta säger något annat. Under de senaste två decennierna har bostadspriserna på många håll stigit med flera hundra procent, detta följt av levnadskostnader som ökat betydligt snabbare än lönerna. För många familjer är två heltidsinkomster inte längre ett val — utan en förutsättning.
För många familjer är två heltidsinkomster inte längre ett val — utan en förutsättning.
Där uppstår den verkliga konflikten. Inte mellan föräldrar och pedagoger — utan mellan arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och familjepolitiken. För samtidigt som samhället kräver hög arbetskraftsnärvaro organiseras småbarnslivet kring ett system många familjer har svårt att få ihop. Planeringsdagar, klämdagar, sommar sammanslagningar och vab. Var för sig kan varje del framstå som rimlig. Tillsammans blir det för många ett konstant pusslande.
Många föräldrar vittnar privat om samma sak: känslan av att behöva försvara varför barnet lämnas tidigt eller hämtas sent — trots att samma samhälle samtidigt kräver två inkomster för att vardagen ska fungera.
Förskolepersonal beskriver ett system som går på knäna. Föräldrar beskriver ett livspussel som inte längre går ihop. Båda har rätt — och problemen är i grunden strukturella.
Om Sverige vill att fler människor ska skaffa barn måste småbarnsåren gå att leva i utan konstant stress och skuld. För föräldrar och pedagoger arbetar i grunden inte mot varandra. De försöker få samma system att fungera från olika håll.
Och kanske är den verkliga frågan inte varför vissa barn går långa dagar på förskolan.
Kanske är frågan varför så många familjer känner att de inte har något realistiskt alternativ.
Frågan är om något parti på allvar är berett att diskutera den konflikten — inte i teorin, utan i människors faktiska vardag.
S.C, Halmstadbo"
.........
1. Billigare och större bostäder, skulle göra att familjer har råd att bo och jobba deltid. Och ha utrymme, tid och ekonomi nog att skaffa fler barn.
2. Fler ställen IRL där unga kan träffas och bilda par. Vilket leder till barnalstrande rätt ofta.
3. Barnvänligt samhälle. Och föräldravänligt likaså.
4. Generöst med hjälp till de par som behöver IVF för att få barn/fler barn.
5. Tryggt samhälle, trygg förskola. Trygg skola.
Allt detta skulle generera fler barn. Garanterat.
Det är mina förslag. Ännu har du inte levererat dina förslag.