Citat:
Ursprungligen postat av
Pontiac-Garage
Ja, allt ovan stämmer. Att ha hemmafru (eller ännu mer ovanligt hemmaman) förekommer ju inte i Sverige på samma sätt som i t.ex. UK, så båda behöver jobba heltid. Och dessutom pendlar ju folk mer än förr, under t.ex. första halvan av 1900-talet så var normen att man promenerade till jobbet, bara år 2019 så var ju restiden en rätt stor post i en veckokalkyl över nedlagd tid.
Folk i åldern 30-50 (som typiskt sett har hemmaboende barn) är de som är mest känsliga för att hybridjobb tas bort. Och samtidigt är ju inte arbetsgivarna så pigga på att anställa folk nära pensionsålder heller (som är de som har bäst förutsättningar för 5 dagar i veckan på plats).
Exakt. Jag tillhör gruppen med barn som bor hemma, och vi bor på landet. Flexibiliteten att jobba hemifrån i stor utsträckning gör oss till bättre föräldrar, och bättre anställda. Jag kan jobba 2-4 timmar mer varje dag när det behövs utan att det tär på mig. Jämför:
Kontorsdag med barnlogistik:
05:30 väckarklocka för hela familjen
07:30 släpper barnen 1 på fritids
07:45 släpper barn 2 på skolan
07:20 parkerar vid bussen
08:15 ankomst på kontoret
16:00 avfärd från kontoret
17:00 har jag hämtat barnen efter lång fritids och knepiga bussturer hem
17:30 ankommer hemmet och drar igång maten
Utan kontor:
06:30 väckarklocka
Kollar mailen och planerar dagen
07:15 väcker ungarna
08:00 avfärd
08:45 tillbaks hemma vid skrivbordet och drar igång dagen enligt planen jag gjorde innan jag väckte ungarna
15:00 åker jag och hämtar ungarna
16:00 hemma igen och jobbar en timme till eller ibland två.
Då har jag dessutom preppat middagen vid lunchtid
I vilket scenario får jobbet ut mest av mig? Och i vilket scenario får barnen bästa pappan?
Jag är den enda i Sverige med så lång erfarenhet av det jag håller på med, 30 år. Den av mina chefer som kommer närmast har 15 år. Att tala om för mig var jag ska sitta när jag jobbar vore löjligt.
Listan kan ju göras ännu längre, de företag som decentraliserat arbetsplatsen på riktigt vinner ju verkligen i längden.
Alla som är ”rätt” för jobbet bor ju inte nödvändigtvis i närheten av kontoret. Och att flytta till en storstadsregion kostar multum, för att inte tala om att det är långt ifrån alla som vill bo i betongen.
Och speciellt som med Scania, Södertälje är ju inte lätt att ta sig till över huvud taget, vill man bara rekrytera lokala förmågor då, i långa loppet?
Nej det känns verkligen som flera kliv bakåt i utvecklingen.