Jag tycker att det är ett bra facit på hockey-VM att de tre första lagen var de som hade förberett sig mest och bäst.
Hockey är en lagsport med stora inslag av taktik och strategi och egentligen inte alls en sport som handlar om "stjärnor". Speciellt inte om man mäter "stjärnheten" i vad nån får betalt eller hur många poäng man gjort i NHL. Det är klart att det finns skillnader mellan olika spelare, men det är massmedia och matchintäkter som gjort att fokus på "hockeystjärnor" har blivit så enormt.
Kanada och Sverige körde "släng in en massa hockeystjärnor på isen"-strategin inför VM, nåt som syntes extremt tydligt i spelet inne på plan. Hafsigt, en massa misstag, ingen intränad gemensam taktik, inte ens för 5-mot-4 eller 4-mot-5. Inställningen är typ: "ni har gjort allt det här massor av gånger, vem vill spela ihop med vem".
Mot den inställningen kan man ställa Finland, Schweitz och Norge, som gjort ett lag-bygge efter vad som behövs (inte NHL-poäng eller transfer-summor) och tränat och taktikerat ihop det laget. Finland har (som vanligt) satsat på "jämna femmor" med två mer inriktade på "block och försvar" och två mer inriktade på "anfall". Schweitz har istället byggt sitt lag kring sina bästa målgörare och ett systematiskt zonförsvar som funkar både i fem mot fem och numerärt underläge.
Det är en klassisk "individualister vs maskineriet"-motsats, och i hockey vinner ett välfungerande maskineri 8 gånger av 10. Och visst, ibland kan "individualist"-approachen resultera också i ett välfungerande maskineri, Sverige har haft turen att få till några sådana lag (och vunnit ett par guld med dem).
Jag kan förstå att Kanada kör individualist-lagbygge, med tanke på när VM spelas (i förhållande till NHL). Hockey-VM är ingen större grej, det blir det bara om vinner. Men se hur Kanada bygger sina hockeylag inför OS, då är det precis tvärtom och "maskineriet" igång ett par år på förhand. Men varför i helvete ska Sverige, "kollektivitetens hemland", köra en sån strategi? Sverige som visserligen har några hockeystjärnor, men har massor med skitduktiga lagspelare. Och en närmsta granne och "bästa rival" i form av Finland som gång på gång på gång i åratal klarar sig bättre med "sämre material". Och nu en till, som välförtjänt kniper sin första VM-medalj någonsin.
Jag tror att orsaken är "media", som fenomen. Vi fokuserar så otroligt på klatschiga rubriker och "stjärnspelare" att vi får landslagstränare som mer gullar med "stjärnorna" än bygger ett hockeylag från grunden. Rädslan att nån blir arg om de inte får sin automatiska inbjudan och börjar gråta ut i media är för stor för att man ska kunna göra sitt jobb. Och hockeyförbundet är stöpt och låst i samma form, man väljer tränare som utgör nåt slags "konsult" mellan landslaget och NHL, med sin viktigaste uppgift att "få med" NHL-proffsen. En återkommande rubrik i svensk media är vilka NHL-proffs som nu kan bli lediga, med den självklara grundtanken att det ska lämnas plats för dem. Under tiden Sverige sitter och väntar har andra länder redan byggt ett lag, som tränar tillsammans enligt uppgjord taktik och strategi. Finland, som nu knep guld tack vare en stark laginsats (igen), hade t.ex. lämnat bara två platser lediga i laget (den ena för Mikael Granlund).
Så, visst. Det gör sig bättre i media innan VM, det gör det lättare för att wannabe-"hockeyvetare" som bara fattar "poäng" och "transfersummor" och den "stjärnbeundran" som vi hänger oss åt skapar förvisso mer stjärnor, med massor med unga killar (och föräldrar) som vill bli en sån. Men nu när i stort sett alla andra europeiska hockeynationer, inklusive en massa "blåbär", lärt sig att "lagkvalitet" trumfar "spelarmaterial" och att man kan nå "framgång" i VM bara genom att spela bra matcher och klå någon av de stora så kommer det att bli bara värre om Sverige fortsätter på samma sätt. Slänger man in en hop "stjärnor" på plan med någon from förhoppning att de från noll ska bli ett samspelt lag med gemensam taktik så kommer Sverige att förlora fler och fler matcher i "grundserien" och ha svårare och svårare att gå vidare till slutspel, och som en direkt följd oftast få möte något av de bästa lagen i turneringen i första slutspelsmatchen. Med ett "sargat lag", utskällt, ifrågasatt och stressat av "motgångarna".
Vi har redan gjort den resan med fotbollen, av precis samma orsaker och med precis lika helvetes korkade tränare som egentligen inte kan nåt annat än att slänga in samma gamla trötta "stjärnor" på plan. Där har vi dessutom grundfaktorerna emot oss, med lång vinter och "bara" 11 miljoner invånare. Men i hockey är vi en av de stora länderna, och det är tammefan dags att vi börjar bete oss som det. Jag ser hellre ett sammansvetsat "Sverigelag" i VM, kryddat med en lagom mängd nya och gamla NHL-talanger, än dagens hoprafsade ynklighet.
Sverige med, men på landslagsnivå imponerar verkligen Finland.
