Vad ångrar du mest i livet?

Ja ta egna vägar

Wtf. Kastade du bort hela den tiden för att du var kär i en lärare? Förlåt, men det låter riktigt märkligt. Hur gammal var hon och vad fick dig ens att tro att du har en chans där? Eller.. jag fattar inte riktigt.. gick du runt och grubbla över detta i 7år?

Det enda jag ångrar är att jag började med nikotin i vuxenålder. Helvete vad dumt.

Sen har jag gjort mycket idioti, men det har å andra sidan lett mig in på oanade vägar. Maximerad serendipitet kan man ju inte ångra.

Snart 50 år här redan.
Ångrade att det inte blev rätt tillfälle att skaffa barn.
Jag kommer tillbringa mina sista år i livet ensam i ett hörn på ett äldreboende.

Jag ångrar att jag inte skaffade barn tidigare. Fick när jag var 33 år.

Levde rövare många år ute i världen med spännande äventyr, men inget av det mäter sig med kärleken för mina barn.

Tänkte att jag ville vänta tills jag ”växte upp och kände mig vuxen”. Men den känslan inföll aldrig. Men sen barnen kom har jag utvecklats långt mer än tidigare.

Som nån sa, så har ju alla vägar, misstag och framgångar lett mig dit jag är idag. Så det blir som det blir.

Läste din tråd från 2017 lite fort, det lät mycket tungt. Det var ju 8 år sedan nu ungefär - hur mås det idag? Det låter som du funnit tröst i acceptansen?

Ja det gjorde jag och dwt är som sagt det jag ångrar mest i livet. Hon var nig i slutet av 20 års åldern och jag var väldigt medveten om att det aldrig skulle blir nåt mellan oss, men kär som fan var ändå...

Jag har suttit och filat på många sjuka idéer allt innefattar inte våld. Kuratorn jag går till säger att jag ska släppa dessa tankar och bara "låta de vandra iväg". Men det är inte så lätt när den där lilla killen inom mig fortfarande står där örfilad, slagen och förnedrad framför alla. Det finns en djupt rotad känsla inom oss alla män som kräver respekt.
Jag förtjänade inte allt jag varit med om.
Dom tyckte att jag var en tönt som de kunde pissa på...
Men så är det.
Jag brukar tänka på min mamma hur ledsen hon skulle bli. Ironiskt att det är min mamma som är deras skyddsänglar.
Dom är lyckligt ovetande.