Vad ångrar du mest i livet?

Ångrar att jag var ett litet as i tonåren. Otrevlig och dryg mot såväl skolkamrater som lärare. Det plågar mig lite ibland. Önskar jag hade varit lite mer som en skön typ .
Svenssonlivet har jag alltid skitit i men ångrar att jag inte satsade på den riktiga kärleken när jag har haft chansen. Nu är det väl tveksamt om den dyker upp igen.

50+

Att jag tog emot pantkvittot i småkontanter häromdagen. Dom hade ju ffs behövts direkt på mitt konto.
/79a

Har insett att livet är som Final Destination.
Du kommer aldrig undan ditt öde vad du är kodad till.
Visst jag ångrar att jag satte mig i bilen den gången men även så hade ödet slungat mig liknande olycka.

Ångrar att jag inte fokuserade på bättre saker när jag var yngre, borde tagit helt andra vägar i livet än jag gjorde, levde i en misär i många år där döden ständigt var närvarande, vilket har lämnat spår som jag kommer få leva med ändå tills dagen jag trillar av pinn vilket jag enbart har mig själv att skylla.


Dagligen tänker jag på just detta, tyvärr finns ingen tidsmaskin där jag kan gå tillbaka i tiden och göra andra val och saker ogjorda.

Sedan 6-7år är jag en renlevnadsmänniska, men med ett psyke som inte alls är som förr, inte ens i närheteten.

Läste din tråd från 2017 lite fort, det lät mycket tungt. Det var ju 8 år sedan nu ungefär - hur mås det idag? Det låter som du funnit tröst i acceptansen?

Att jag inte överdoserade och dog när livet var på topp, mitt i ett mdma/svamprus, på Emmabodafestivalen

Det enda jag genuint kan säga att jag ångrar är att jag sårat människor i min omgivning genom åren. Jag tänkte först skriva en massa annat – om idrotter man kunde ha blivit bra i, pengar, jobb och sådant – men insåg snabbt att allt det där egentligen är ganska sekundärt. Rätt mycket “meh”, om jag ska vara ärlig.

Sedan verkar många, både i den här tråden och IRL, se sin ålder som någon slags slutstation där det inte längre går att förändra livet eller göra något man drömt om. Det tycker jag är rätt fånigt. Man är inte direkt en 90-åring på hospice bara för att man är 40–50 år.

I övrigt tror jag att det hör till det mänskliga tillståndet att bära på ånger över olika saker i livet. Jag tror att även de människor som på pappret framstår som allra mest framgångsrika har ett bagage fullt av saker de önskar att de gjort annorlunda.

Jisses, du har ju minst 30 år kvar. Skaffa dig en 20-år yngre kvinna och skaffa barn!

Ångrar att jag tackade nej till FN utlandstjänst i min ungdom för att min mamma var så jävla rädd och ängslig att något skulle hända. Livet ska levas som man själv vill inte genom sina föräldrar eller andra.

Jag håller med. Jag är 40+ och det är först nu saker börjar klarna och ta fart.

Att jag inte insåg och sa till
Om mina dysfuntionella föräldrar i tid
Har visserligen hunnit nu
Men det tog för lång tid att förstå .

Härligt och höra, det är bara och köra på .

Med diagnosen GAD gav tråden en ångestutlösning i hjärnan...