Citat:
Ursprungligen postat av
Duke-Of-Wellington
Och soom vaanligt
Efter lite snack på Hinge där hon faktiskt initierade samtalet och vi bytte telefonnummer och planerade träff. Så kom den sedvanliga ursäkten. ”Ååh nej jag råkade trampa på lilltån och kan inte träffas idag”
Man köper ett abonnemang. Får några puddingar på köpet. Några svarar. Några inte. Av de som svarar så är det ändå dödsdömt. Det är väl så Match group leker med män. Du får några oseriösa populära profiler. Men inte allt för många. För då är chansen ändå att du lyckas med EN av dem, raderar appen och därmed blir ett intäktsbortfall. Ett väldigt cyniskt sätt att tjäna pengar på. För inte en chans att jag kan gilla flera tusen profiler som är aktiva, men bara få typ 15 populära matchningar i början. När en date sa till mig att jag måste få flera hundratals likes så sa jag att jag bara får ett par i veckan. Hon blev chockad.
Alla någorlunda söta/snygga kvinnor på Hinge är psykiskt störda. Finns ju fan inte ett enda genuint undantag av alla hundratals kvinnor. Exempelvis en närmare 40 årig brud. Hela hennes profil är skriven utifrån att en man borde fråga henne om glas. När man väl gör det så raderar hon en på direkten. Vad fan vill dom ens? Bara tanken på hur många mentalt störda och instabila tjejer det finns i det här landet gör att man inte ens vågar röra dom även om tillfälle ges, då en våldtäktsanmälan kan dimpa ner som brev på posten. Och lagen ser ju ut som den gör. Ok om det är en 20 åring eller 25 åring. Men vad har man gått igenom om man är 30-40 bast och beter sig som barn?
Jag håller faktiskt med mycket av det du skrev om och många kvinnor där.
Efter månader på dejtingsappar är jag helt ärligt mentalt utmattad. Ju längre man är där desto mer inser man hur trasig hela dejtingscenen blivit.
Och ja, jag ska säga det rakt ut: jag tycker faktiskt att rätt många kvinnor på Hinge verkar psykiskt och emotionellt instabila , kvinnor som är fulla av gamla trauman, osäkerheter, bekräftelsebehov och oläkta relationer men ändå fortsätter dejta som om de vore redo för något seriöst.
Många vet inte ens själva vad de vill. Ena dagen säger de att de söker trygghet, stabilitet och en seriös man. Nästa dag får de panik så fort en man faktiskt visar konsekvens, närhet och tydliga intentioner. Så länge allt är flirt, uppmärksamhet och dopamin känns det bra. Men så fort relationen börjar bli verklig kommer reträtten.
Det känns ärligt talat som att många blivit beroende av dejtingsapparnas bekräftelse. Matchningar, komplimanger, män som skriver hela tiden och känslan av att alltid kunna hitta någon “bättre”. Till slut blir människor helt emotionellt avtrubbade. Ingen duger länge nog eftersom nästa person alltid finns ett swipe bort.
Och ghosting helt ärligt, det är fegt och ryggradslöst beteende. Folk kan skriva med dig i veckor, träffa dig flera gånger, ligga med dig, prata om framtiden och sedan bara försvinna som om du aldrig existerat. Inte ett ord. Inte en förklaring. Bara tystnad.
Det är inte moget vuxet beteende. Det är människor som saknar emotionell kapacitet att hantera ärlighet och ansvar.
Sedan har vi den andra mörka sanningen: många människor idag är mer förälskade i sitt oberoende än i tanken på att faktiskt bygga ett liv med någon annan. Karriär, eget space, total kontroll, hunden eller katten i sängen och ingen som stör deras rutiner. En relation känns nästan som ett hot mot deras ego och frihet istället för något fint.
Och sedan kommer samma människor några år senare och säger:
“Varför känns allt så tomt?”
“Varför hittar man ingen riktig kärlek längre?”
Svaret är ganska enkelt.
För många vill ha kärlekens känsla utan att acceptera vad riktig kärlek kräver:risk, kompromiss, tålamod, ansvar och sårbarhet.
Många vill bli älskade men är själva inte kapabla att bygga något stabilt längre.
Det är den mörka sanningen ingen vill säga högt.