Citat:
Ursprungligen postat av
Omduvaemin
Vad var det för utredning man gjorde ? Man omhändertog barnet direkt utan att utreda? Vet du vad en utredning är?
Man utreder barnet och familjen före? Tex genom olika möten och insatser?
Varför gjorde man ett lvu?
Om man ville utreda att mamman uppgav falska symptomen kunde man inte utreda det genom att undersöka detta?
Ska man bara kunna ta barn hur som helst menar du? Vem som helst kan ringa och säga att du har den här sjukdomen och sedan ska socialtjänsten komma och ta deras barn? Utan att utreda menar du?
Och varför utredde inte socialtjänsten familjen före?
Var barnet verkligen i fara?
Är det verkligen rimligt att ett lvu får gå till så här?
Om socialtjänsten gör bedömningen att det föreligger risk för att vårdnadshavaren kan orsaka barnet akuta hälsohotande tillstånd ska de inom 24 h fatta beslut om ifall barnet ska omhändertas. Socialtjänsten har gjort allt enligt lag och regler vad jag kan se.
Vården har vad det ser ut brustit sedan en tid tillbaka, med undernäring som följd. Det är också möjligt att det skett någon form av missförstånd mellan vården och mamman. Att läkaren uttrycker att mamman troligen inte rapporterat symtomfrihet ser ut som en insikt. Läkaren anser i samma uttalande att Elsa måste ha ätit mer mat under symtomfria perioder.
Av mig fritt tolkat:
Modern har kontaktat vården när Elsa börjar må sämre och gå ned i/ avstannar i vikt samt inte äter. Rent psykologiskt en logisk slutsats att modern gör på det viset. I dessa perioder har droppet höjts/satts in, men den otillräckliga kalorimängden har inte avhjälpt problemet. När Elsa sedan äter mat vid sidan av droppet anses
vården fungera, eftersom att Elsa går upp i vikt.
Läkaren fokuserar alltså på att förklara varför Elsa under en längre tid fått dropp med så pass lågt kaloriinnehåll.
I ett läge där Socialtjänsten pga orosanmälan ska fatta ett beslut, så grundar sig sedan beslutet på en oro om att vårdnadshavaren uppsåtligen gjort Elsa sjuk och gett för lite näring. I sig inte ett konstigt beslut, då Elsa får vård och uppföljning, men där hon ändå inkommer till vården kraftigt undernärd.
Grunden ändras senare till bristande omsorg, med utgångspunkt i att Elsa trots vårdinsatser blev kaftigt sämre hos föräldrarna, men repade sig med rätt vård i jourhemmet. Även det ett enligt regelverket rätt beslut.
Vården har däremot brustit, men det har inte med socialtjänsten att göra. Socialtjänsten omhändertar ju inte barn från vården, utan fokus ligger på föräldrarnas lämplighet. Tjänstemännen förstår inte, likt skribenterna i tråden man kan misstänka jobbar på/ nära just Socialtjänsten, vad läkaren i sitt uttalande säger. Läkaren uttalar sig inte om moderns lämplighet, utan om bristen i vårdinsatsen. Och bristen ligger inte på modern, utan på vårdens bristande uppföljning.
Så: får det gå till så här? Svaret är ja, och till och med att det
ska gå till såhär. Det är vad som är skrämmande, och det behövs snarast en översyn från politiskt håll.