Citat:
Ursprungligen postat av
Firewaia
Vilken vetenskap? För Brå rapporterar:
sexualbrottsmål: cirka 77 % fällande domar,
rånmål: cirka 86 % fällande domar,
våldtäktsmål specifikt: omkring 64 %.
“de allra flesta anmälningar om våldtäkt mot vuxen inte [leder] till en fällande dom”
Medan målsägandes ord och andrahandsuppgifter(hörsägen) i princip aldrig är nog för fällande dom i andra typer av brott(t.ex. bara 18% vid olaga hot) så räcker det i 90% av fallen gällande våldtäkt.
Detta är en extrem diskrepans som egentligen inte kan förklaras med annat än att man kraftigt sänkt beviskravet för våldtäkt.
Vi har under denna perioden(sedan införandet av oaktsamhetsvåldtäkt) också sett en väldigt stor ökning i andelen fällande domar för våldtäkt, från ca 54% till ca 78%.
I min mening pågår idag en rättsskandal som ligger på samma nivå som hela historien kring "förträngda minnen".
HD och domstolarna anser sig idag kunna avgöra vem som talar sanning eller inte.
Detta är vetenskapligt falskt, det kan de INTE. Säkerheten när man baserar en dom på att värdera ord mot ord ligger vetenskapligt sett på ca 50-60%, förutsatt att bägge parter har "normal" verbal förmåga.
Det är som så att dessa kriterier som HD bestämt skall avgöra om någon talar sanning eller ljuger är helt "påhittade" av HD, det har INTE stöd av vittnespsykologisk forskning, tvärt om så har vittnespsykologisk forskning avfärdat dessa kriterier som HD använder.
HDs kriterier bygger på gammal forskning och antaganden som har blivit helt avfärdat av modern vittnespsykologisk forskning för flera decennier sedan.
Domstolen använder också ett analytiskt verktyg som analyserar "berättelser" som kallas "Realitetskriterier" (eller Schelins kriterier).
De är direkt tagna från SVA (Statement Validity Assessment)/CBCA (Criteria-Based Content Analysis).
Träffsäkerheten på dessa metoder ligger på mellan 60-70%, snittet ligger mellan 63-65%.
Alltså väldigt långt från att vara ens nära bortom rimligt tvivel.
Och det är alltså under kontrollerade former. I verkligheten så händer det t.ex. ofta att den åtalade inte är speciellt bra på att tala för sig, då ökar risken markant att CBCA bedömer personens utsaga som osann. I verkligheten är alltså tillförlitligheten under 63-65%.
Om det går till åtal så räcker detta i ca 90% av fallen målsägandes utsaga plus andrahandsvittnesmål i form av någon berättar vad målsägande sagt eller vittnar om vad hur de agerat.
Låter det rättssäkert?
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:781426/FULLTEXT01.pdf
" Resultat av experiment visar att människan i 60 procent av fallen kan urskilja lögn. Det har inte
visats någon skillnad i resultaten mellan personer som är säkra på att de kan urskilja lögn
och de som är mer tvivlande på sin förmåga. Experter har inte visat en bättre
urskiljningsförmåga än andra.125"
" Problemet med HD:s uppställda kriterier är att det krävs mycket tid för att
tillämpa dem samt psykologiska kunskaper som en domare i gemen saknar. "
Mycket skrämmande läsning:
https://www.jk.se/media/evhhbluh/felaktigt-doemda.pdf
Det viktigaste för rättssäkerheten sägs vara att ingen oskyldig ska behöva dömas till ansvar. På det här viset är det uppenbarligen inte idag, och har ej varit på länge.
