Förskollärare gråter ut: "Va? Skall vi uppfostra barnen?"

Har du själv erfarenhet av hur verksamheten fungerar på en förskola? Värderingarna som lärs ut är tex att inte dra sina kamrater i håret, inte äta äckliga saker som ligger på marken, att lära sig prata, ta på sig sina stövlar själv osv.

Problemet, beskrivet av ett ex som jobbade på dagis, är att det inte är några få gånger. Även om det är några få gånger per förälder så är det sedan multiplicerat med per barn. Så det blir ganska många gånger i veckan eller månader som föräldrar inte dyker upp i tid för att hämta sina barn. Varpå någon i personalen måste vänta där för de får inte bara ställa lilla Kalle utanför dörren och gå hem.

Det är tydligen också närmast omöjligt att få till förändring hos föräldrarna eller få ersättning för denna övertid. Det är gnäll i alla nivåer. Vissa av föräldrarna verkar tro att dagispersonalen inte har egna liv eller att de bor nere i källaren på dagiset och är där dygnet runt för att serva dem.

Ge de dryga böter så lär de sig att komma i tid

Skaffar man barn ska man naturligtvis uppfostra dessa till att fungera i samhället.

Finns väl inget kontroversiellt i det?

Mina föräldrar verkade dock tro att skolan skulle lära oss barn allt och skolan att föräldrarna skulle lära oss barn det de inte lärde ut. De stora förlorarna var oss barn såklart.

Jag var där, det var sannolikt inte du. Men ja i övrigt stämmer det du säger i stort. På förskolan idag är de flesta barn, förutom de vars föräldrar inte arbetar av någon anledning. Förskolan är en mycket bra plats för ett barn idag trots myten att barn mår bättre hemma med mamma.

Inte bara det. Jag råkar veta från min väninna barnbibliotekarien, att biblioteken har gjort ordning färdiga boxar med böcker på olika teman som barnen ska hjärntvättas i. Dagisfröknarna kommer dit och lånar dem. Det kan vara t.ex. "det är ingen skillnad på pojkar och flickor" eller "familjer kan se olika ut". Och då är det alltså inte bara speciella genusförskolor som hämtar dessa boxar, utan även vanliga kommunala. Föräldrarna vet inte ens om det...

Hur mycket känner du själv att sagorna du fick höra som treåring präglar personen du blivit som vuxen? Förskolan är väl mest en förvaring där barnen får lära sig grundläggande färdigheter som ingår i att vara en människa? Jag skulle nog också bytt förskola om jag upplevde att barnen for illa. Dock kanske inte enbart utifrån valet av sagor.

Vem skall uppfostra barenen? Föräldrarna eller samhället?
Det kan tyckas som en onödig fråga, men den blir allt mer aktuell.

På 1970-talet, när det statsbärande partiet enligt östeuropeisk modell ville uppfostra barn till "samhällsmedborgare", så vidtog man en hel mängd åtgärder för att minska föräldrarnas (skadliga?) inverkan på barnens uppfostran. Barnen kunde ju råka få fel värderingar hemifrån!
Normen blev Dagis från blöjålder och uppåt, medan båda föräldrarna skulle ut i arbetslivet och jobba ihop till skatten!

Det gick bättre än väntat. De flesta föräldrar ser idag sina barn mindre tid än dagisfröken gör.

Men nu revolterar tydligen förskolepersonalen:
(min fetstil)
https://www.dn.se/sverige/handla-innan-hamtning-forskolesveriges-vattendelare/

Så hur är det nu? Skall föräldrarna avlasta förskolan i jobbet att uppfostra barnen?
Eller skall föräldrarna uppfostra barnen, med risk att barnen då får "fel" värderingar? Och vad tycker förskolepersonalen i så fall att dom skall göra?