Förskollärare gråter ut: "Va? Skall vi uppfostra barnen?"

Vem skall uppfostra barenen? Föräldrarna eller samhället?
Det kan tyckas som en onödig fråga, men den blir allt mer aktuell.

På 1970-talet, när det statsbärande partiet enligt östeuropeisk modell ville uppfostra barn till "samhällsmedborgare", så vidtog man en hel mängd åtgärder för att minska föräldrarnas (skadliga?) inverkan på barnens uppfostran. Barnen kunde ju råka få fel värderingar hemifrån!
Normen blev Dagis från blöjålder och uppåt, medan båda föräldrarna skulle ut i arbetslivet och jobba ihop till skatten!

Det gick bättre än väntat. De flesta föräldrar ser idag sina barn mindre tid än dagisfröken gör.

Men nu revolterar tydligen förskolepersonalen:
(min fetstil)
https://www.dn.se/sverige/handla-innan-hamtning-forskolesveriges-vattendelare/

Så hur är det nu? Skall föräldrarna avlasta förskolan i jobbet att uppfostra barnen?
Eller skall föräldrarna uppfostra barnen, med risk att barnen då får "fel" värderingar? Och vad tycker förskolepersonalen i så fall att dom skall göra?

?

Förskolan har enormt litet pengar och stora barngrupper på få vuxna och den matten går inte ihop. Samtidigt så är det komplext med det arbetstempo vi förväntas ha och som föräldrar väntas ha - där dom måste ha ungarna på förskolan.

Det är en konflikt om samma utrymme, med egentligen samma motivation

TS att du valt att kalla det att dom "revolterar" är på dig, för den dom intervjuat verkar inte se det på samma sätt. Och om "revolt" är att påpeka att man har det tungt på jobbet och nita ut en tanke på hur man tror det hade vart bättre - så är vi nog alla Che Guevara

Svensk förskola är kass.
Det finns undantag både på skola å lärare men alla verkar ha denna aura runt sig att det är så synd om dem och de får misslyckas med vadsomhelst medans vi föräldrar får aldrig komma för sent eller lämna nån minut för tidigt.

Ohållbart

Har du själv erfarenhet av hur verksamheten fungerar på en förskola? Värderingarna som lärs ut är tex att inte dra sina kamrater i håret, inte äta äckliga saker som ligger på marken, att lära sig prata, ta på sig sina stövlar själv osv.

Med tanke på att all daghemspersonal kallar sig för "pedagoger" nuförtiden så förstår jag inte alls varför de inte skulle vilja ha en uppfostranbde roll? De får ju under sin utbildning lära sig allt om "könsroller" och annan PK-skit som de skall indoktrinera barnen med.

Ja, det gick ju över förväntan.

Först körde man feministisk massuppfostran via dagis och skola, pressade ut båda föräldrarna i heltidsarbete för att maximera skattebasen, och gjorde staten till moralisk överförmyndare.

Nu har vi perfekt värld där pojkar systematiskt missgynnas, flickor premieras, könskrig normaliseras och hela samhället är fullt av lättkränkta, auktoritetstroende vuxna som inte kan tänka kritiskt utan att fråga “värdegrundsansvarig”.

Men visst, det blev ju ett enormt win win: kvinnor jobbar och betalar skatt, männen tappar fotfästet, familjen kollapsar, och förskolan får ta smällen och samtidigt låtsas politiker, rättrogna akademiker, dvs bidragsberoende akademiker, och medier att det är “komplexa socioekonomiska faktorer”. Sverige levererar.

Dom var okej med att uppfostra våra barn så länge vi inte la oss i indoktrineringen. Nu har vi mindre följsamma föräldrar som talar om för personalen vad de får och inte får göra med barnen. Förutom de svenska unga föräldrarna som heller är på tiktok än med sina egna barn. Så ja, det är jobbigare att vara förskolelärare idag.

Det finns normer som vissa (främst religiösa) grupper finner stötande:
https://forskola.stockholm/olika-former-av-verksamheter/hbtqi-certifierade-forskolor/
Och andra som glatt exkluderar svenska värderingar:
https://forskola.stockholm/hitta-forskola/forskola/olivtradets-forskola
Man kan ju resonera som så att "Jag sätter mitt barn i en förskola som uppfostrar enligt mina värderingar, medan jag själv jobbar ihop till skatten som finansierar verksamheten."

Själv tog vi vårt barn ur en förskola som inte delade våra värderingar (även om det var av helt andra slag; en förskola som accepterade mobbing, gav efter för föräldrars påtryckningar och försökte hålla barn inomhus så mycket som möjligt).

Jag gick ner på deltid för att själva kunna uppfostra våra barn till att bli det VI tycker är goda samhällsmedborgare. Det kändes rätt för mig och oss.

Själv då? Nöjd med att låta någon annan uppfostra dina barn?

Så det är inte dagis uppgift att uppfostra barnen men samtidigt vill de ha tvångsnärvaroplikt från 3 års ålder.
Plus de trycker ner massa HBQTP och icke svensk kultur i halsen på barnen.

Vore intressant att veta vad de anser vara barnuppfostran som de gör i dag men som inte behövde göras för, säg, 20 år sedan. Eller 10.

Pantade föräldrar har vi aldrig lidit brist på.

Det är alltid föräldrarna som har det ansvaret. De blir ju samtidigt vansinniga om personalen på dagis försöker uppfostra deras barn. Dagispersonalen skall ta hand om dem, lära dem att socialisera lite och annat. Men det är inte en uppfostringsanstalt.

Du är ansvarig för att uppfostra dina barn. Om du inte klarar det skall du inte ha några barn eller så bör de nog tas ifrån dig.

Föräldraansvar: "Vårdnadshavaren ansvarar för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosett".

Om barnen får en god uppfostran i hemmet, så vet de hur de ska bete sig bland andra. På förskolan ska de hållas sysselsatta när föräldrarna arbetar. Personalen ska inte behöva vara som en andra mamma som lär barnen vad som är rätt eller fel. Det är föräldrarnas uppgift.