Citat:
Ursprungligen postat av
JohnnySamhall
Samt att det i längden knappast leder till något bra för dig. Jag menar därmed inte att du ska tvinga fram känslor som inte finns - mer inse denna enkla konsekvens. Samt. Om du faktiskt ger någon du verkligen finner intressant tid och lite chans så kanske dina känslor förändras med just tiden. Om du samtidigt kan bortse från div impulser å andra starka känslor.
Det beror helt å hållet på vad du egentligen vill ha för typ av relation(er). Vet du det ens? (för sånt kan ta en halv livstid att ta reda på faktiskt även om jag själv i princip visste det ganska tidigt - vägen dit dock har ju varit "milt sagt komplex")
Jag tror det är det jag är ute efter med att starta med en vänskap.
Jag är livrädd för ”Tjena jag heter…. Och om en månad bor vi ihop”
Jag lär gärna känna dig, om det känns lugnt. Men jag upplever helt ärligt att män idag ska fram fort! Jag träffade en kille två eller tre gånger och därefter fick jag ett sms ”det här kommer inte leda till kärlek för mig känner jag” och det enda jag kunde tänka var ”tack gode gud för hade du trott det såhär snabbt så hade jag löpt åt andra hållet”.
Givetvis upplever ni detsamma från kvinnor; men jag menar på att folk behöver lugna ner sig lite.
Jag vet inte vad för typ av relation jag vill ha mer än att jag vill ha en bästa vän i min partner snarare än en partner.
Jag vill att du ska leva ditt liv, jag ska leva mitt, och ibland blandar vi våra världar.
Jag vägrar sitta ihop med dig.
Och det viktigaste är att båda känner sig rakt igenom trygga, och att det bästa med vår relation är hur kul vi kan ha.