Diagnotisera relation till män

Jag läser bara att du tänker att det är något fel på dig, vilket inte är samma sak som att du inte uppskattar ditt sätt att vara. Det ena är en slutsats du drar av stimuli utifrån. Det andra är något som du själv känner och kommer på. Och att du får problem av hur du beter dig är inte samma sak som att du känner vanmakt. Jag tycker att du ska fundera på vad det är med dig själv som du inte uppskattar snarare än vilka effekterna blir av ditt sätt att vara.

Ni vill aldrig ha tjejkompisar….
Det blir alltid konstigt.

Jag tror problemet är att jag ser en vänskap, ni ser ett ligg och ingen är villig att nöja sig med ”bara” en vänskap eller ”bara en enkel kk-relation”.
Antingen ska ni ha ett engångsknull eller ett förhållande men inget mellanläge..

Det ena kallas att vara demisexuell.

Det andra kallas psykopatiska drag.

Ts, jag tänkte först skriva att det kunde vara asexualitet men eftersom du kände sexdrift som tonåring så kan det ju inte vara det!

Man känner ju inte samma drift som vuxen som när man var tonåring. Tanken jag fick var, kan det vara så att dina hormoner kanske är ur balans? Vissa kvinnor kommer ju in i förklimakteriet tidigare och då känner man minskad lust.

Att du gillar bekräftelsen ändå av männen, ja det kan man väl känna och ha behov av ändå precis som alla andra har och det är faktiskt inget konstigt att män och kvinnor är vänner. Det blir konstigt först när kontraktet förändras och den andra förväntar sig nåt mer som inte fanns där när vänkontraktet skrevs.

Det kan faktiskt kanske vara min ”vuxna” sexlust. Det är ju som du säger, man lärde sig som ung hur känslor skulle kännas och med tonårshormoner och en omogen hjärna var allt ganska intensivt.
Man kan sannerligen få sig en chock när man vaknar upp en morgon och inte känner igen sina känslor längre.

Kan självklart handla om hormoner också. Är faktiskt dålig på sånt där. Sexlusten dog för tre år sen typ. Jag tänker att sånt borde löst sig under tiden, men vissa saker kanske kräver behandling.

Jag gillar dig. Tack.

Det glädjer mig att höra - tack själv.
Jag skulle kunna fortsätta, men jag vet inte hur hjälpsamt det skulle vara. Ett par saker skulle kunna vara att inrikta dig inte så mycket på att fundera på svaren - låt dom komma till dig. I min erfarenhet så kommer dom när du är redo för det, våra processer och vårt system är betydligt mer intelligent än vad vårat medvetande gärna vill försöka övertyga oss om att det är. Det gäller bara att även låta frågorna ställas. (Som sagt, jag vet inte hur hjälpsamt detta är…)

Den andra är en än större chansning, men jag misstänker att du inte tillåter dig en viss känsla, en viss tanke - och att vid något tillfälle (troligtvis sexuellt tillfälle i tonåren) så ledde den hämningen i samband med en eller flera händelser till att din sexuella drift började upplevas som otrygg - troligtvis helt omedvetet om att händelsen upplevdes som otrygg. Så nu känns det tryggare med mer bekanta sexpartners (där du tycker dig ha hittat sätt att hantera ”det där”) men med betoning på tryggare - inte tryggt.

Det blev mycket tankegods, du får strunta i det som känns rörigt eller fel. Om det är något jag vill skicka med dig så är det att ta tid för dig själv med allt detta, och att smälta sakerna som dom kommer. Och att se om du kan förhålla dig på ett vänligt sätt till dig själv. Du gör faktiskt något svårt, något modigt - och något väldigt behjärtansvärt.

Nu börjar mitt gudskomplex balla ur, så jag får lägga ifrån mig mobilen - men jag skickar med dig mina största lyckönskningar!

Det här var ganska häftigt. Jag tror mina tankar har letat efter ”det där” och jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Tack, fader!

Är du nöjd med ditt liv som det är så finns väl inte så mycket att ändra förutom att försöka hitta män som du kan ha de här ömsesidiga vänskapsrelationerna med. Du kanske ska pröva att umgås med bögar?

Men om det ändå var så att sexlusten bara försvann så där fort så kanske det finns en poäng att prata med en läkare om det.

Fan, jag kan inte ge mig. Så jag har en allra sista sak. Mycket möjligt jag förvärrar något nu, men jag tror och hoppas inte det:

Jag tror att du försöker skapa avstånd till andra genom att vara skämtsam, att aldrig känna att du får komma i kontakt med dig själv, att aldrig få uppleva ”det där”.

Detta svar är ytterligare bevis, bara så att du vet.

Det här med att du jobbar 65 timmar i veckan. Sett över längre tid är det väldigt mycket och kan med stor sannolikhet påverka livet, psyket och kroppen i övrigt. Och din sexdrift då.

Psyket är en rätt skev grej och kan påverka mycket, även kroppsligt. Finns de som kan uppleva att lusten helt stängs av och tror att det är något fysiskt fel när det i själva enbart är huvudet som ställer till det. Har du fastnat i ett sånt tankemönster så är tre år inget konstigt och du behöver ändra något i ditt liv för att komma rätt. En bra terapeut är nog rätt väg.

Du känner dig trygg av män men vill fly från män som beundrar dig.

Låter inte som trygghet..