Citat:
Nej, jag har inte alls missat detta, vilket jag påtalat flera gånger tidigare. (Dina inlägg börjar likna ”sealioning” för att avleda och sprida missvisande och falsk information.)
Totius har missat några viktiga delar i sitt resonemang som du märker.
Den första är att LVU, alltså att om ett barns hälsa eller utveckling riskerar att skadas på grund av t ex omsorgsbrist, behövs så trumfar LVU reglerna i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen. Detta betyder bland annat att även om sjukvården gjort uppenbara fel så faller inte barnets rätt till skydd bort.
Det betyder också att om risken barnet utsätts för är tillräckligt allvarlig så kommer också skyldigheten att pröva mindre av ingripande insatser falla bort. Detta gäller också om samtycke saknas från föräldrarna.
Det innebär också att kravet att genomföra och upprätthålla SIP, som helt korrekt återfinns i både SoL och HSL, först är aktuellt efter det att den akuta fasen är hanterad.
Nästa krav är att det det finns något att samordna och för det krävs att är fler än en aktör är inblandad från det allmänna. Det ska inte heller vara uppenbart obehövligt. Och slutligen krävs givetvis samtycke.
Man skulle kunna tänka sig att ett första SIP möte i aktuellt ärende sker när barnet flyttas från jourhemmet till pappan om det anses finnas behov av samordning, jag ser nog egentligen inget sådant.
Den första är att LVU, alltså att om ett barns hälsa eller utveckling riskerar att skadas på grund av t ex omsorgsbrist, behövs så trumfar LVU reglerna i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen. Detta betyder bland annat att även om sjukvården gjort uppenbara fel så faller inte barnets rätt till skydd bort.
Det betyder också att om risken barnet utsätts för är tillräckligt allvarlig så kommer också skyldigheten att pröva mindre av ingripande insatser falla bort. Detta gäller också om samtycke saknas från föräldrarna.
Det innebär också att kravet att genomföra och upprätthålla SIP, som helt korrekt återfinns i både SoL och HSL, först är aktuellt efter det att den akuta fasen är hanterad.
Nästa krav är att det det finns något att samordna och för det krävs att är fler än en aktör är inblandad från det allmänna. Det ska inte heller vara uppenbart obehövligt. Och slutligen krävs givetvis samtycke.
Man skulle kunna tänka sig att ett första SIP möte i aktuellt ärende sker när barnet flyttas från jourhemmet till pappan om det anses finnas behov av samordning, jag ser nog egentligen inget sådant.
Lagkravet är att mindre ingripande åtgärder måste prövas först. Detta gjordes inte när det bedömts att Ingrid Segerbergs orosanmälan om akut livsfara och MBP inte var relevant. Det är fakta och behöver inte ens diskuteras.
Vidare har det givetvis funnits ett samordningsbehov under hela Elsas barndom som landat på föräldrarna, med ödesdigert resultat. De problem som lett till omhändertagandet hade kunnat förebyggas med SIP – och det är precis vad som är syftet med SIP. Även syftet med SIP och det som hänt i Elsas fall är fakta som inte behöver ifrågasättas.
Den uteblivna nyttan med lagstadgad SIP i Elsas fall har förklarats flera gånger i tråden, senast på ett mycket tydligt sätt av kurt-sune:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC
Det vore bra om vi kunde slippa din typ av inlägg som bara driver fram rundgång och ständiga upprepningar av lagkrav som åsidosatts av regionen, kommunen och domstolarna.