Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Anders A i andra förhöret den 13 mars 1986:

"Han har för sig att Ann-Louise P redan hade bekräftat att polis var larmad, då han fick se en polisbil komma åkande mot Sveavägen.

Han sprang över gatan och ställde sig nästan i vägen för polisbilen och berättade för polismännen att han hade hört i sin radio att en man hade blivit skjuten i korsningen av Sveavägen - Tunnelgatan. Antagligen trodde polismännen honom inte genast och han fick sannolikt upprepa det hela, men sedan satte polisbilen fart mot den angivna platsen.

Anders A tror att han pratade med poliserna c:a 20 sekunder ev. en halv minut."

Ett minimum av information att lämna till Söderström och Windén:

"Jag har hört i min radio att en man har blivit skjuten i korsningen av Sveavägen - Tunnelgatan. Det hände för en stund sedan. Jag hörde att polis är larmad."

Att yttra dessa ord två gånger tar 20 sekunder. Enligt Windén uppstod "en kortare stunds tystnad". Enligt Söderström antecknade han tiden.

Då är vi uppe i 30 sekunder. Sedan tillkommer den tid som hade gått sedan Ann-Louise P avslutade andra samtalet med Anders D cirka 23.23.30. Hon hade bekräftat att polis var larmad när Anders A fick syn på radiobil 2520. Pluskvamperfekt.

Om 43 sekunder hade passerat stämmer tiden med Söderströms analoga armbandsklocka. Den visade 23.28, han såg fem minuter fel och klockan gick en minut och 43 sekunder efter (A14203-A). Klockan var inte 23.23. Den var 23.24.43.



Ingen frågade Ulf H vad han menade med "i omedelbar anslutning till detta". Varken Länninge eller någon annan. Det var inte Länninge överdrivet intresserad av att veta. Länninge frågade inte Ulf H om han svarade Solna taxi och motringde Järfälla taxi innan han sände sitt IM. Faktum kvarstår. Förhöret med Ulf H visar att han sände sitt IM innan han sände områdesanropet. Ulf H kan inte ha sänt sitt IM förrän tidigast 23.25.10. Jan H såg inte Ulf H:s IM på skärmarna i SBC när samtalet med Kenneth E i LAC avslutades 23.25.10.



Bra att du fattar. Att Jan H inte såg Ulf H:s IM på skärmarna i SBC när samtalet med Kenneth E i LAC avslutades 23.25.10.



Ingen falsk slutledning. Förhöret med Ulf H visar att han sände sitt IM innan han sände områdesanropet.

Som tillägg till detta kan man även nämna Söderströms uppgift om att han hör områdeslarmet ungefär i korsningen Kungsgatan och Sveavägen.

Med tanke då på vittnenas uppgifter om polisens ankomst och kronologin i föregående inlägg så är det med andra ord överensstämmande med att områdeslarmet gick ut 23:23:xx i det fall man har en mordtid på 23:21:20 +/- 10s

Lars Jeppssons vittnesuppgifter hindrar inte att områdesanropet (det första larmet i polisradion) sändes 23.25.10 eller några sekunder senare. Ingen frågade hur stort gärningsmannens försprång var när Jeppsson själv nådde trappkrönet. Inte förrän domaren i Stockholms tingsrätt frågade 1989. Jeppssons svar var en och en halv minut (men han var osäker). I så fall nådde Jeppsson krönet 23.23.40. GM nådde krönet 23.22.10 (enligt polisens mätningar i spaningsuppslag A1969). Om GM flydde fem sekunder efter skotten. Vittnena Yvonne Nieminen och Ahmed Zahir behövde 57 sekunder för att gå från mötet med Jeppsson vid trappkrönet till mötet med poliserna vid Luntmakargatan (enligt A1969).

Att försprånget var en minut större är rimligt. Att Nieminen och Zahir behövde 30 sekunder till är också rimligt. I så fall var paret framme vid DBG 23.24.00 och mötte Jeppsson vid trappkrönet 23.24.40. En halv minut före områdesanropet. De missade GM med knappt två minuter. Om GM flydde på David Bagares gata. Piket 3230 lämnade Johannesgatan 23.23.10 (två minuter före områdesanropet enligt provkörningen i A14205-3).

Piket 3230 stod fortfarande på Johannesgatan (10 - 15 meter från David Bagares gata enligt Arbetets intervju 1988) när GM sprang förbi. Om GM flydde på David Bagares gata. Att pinsp Kjell Östling och hans fem poliser missade skotten (eller missade att de var skott) och missade att GM sprang förbi den smala Johannesgatans mynning 10 - 15 meter bort är rimligt. Enligt Arbetets intervju stod poliserna och pratade några minuter innan de åkte.

Den omvända frågan är också intressant. Hur litet måste försprånget ha varit om Nieminen och Zahir mötte GM på DBG (vilket de inte gjorde enligt Zahir i E15-2-B)? Svaret är 50 sekunder. Jeppsson kan inte ha nått trappkrönet mer än 50 sekunder efter GM om Nieminen och Zahir mötte GM på DBG. Nieminens position när hon upptäckte GM var knappa 60 meter från krönet (enligt referatet av polisens enda egentliga förhör). Det tog 40 sekunder att gå. GM var 10 meter bort när Nieminen upptäckte honom. Han måste ha passerat krönet 10 sekunder tidigare.

Jeppsson nådde inte trappkrönet 50 sekunder efter GM. Jeppssons svar var en och en halv minut. Det finns all anledning att förmoda att Jeppsson påverkades av Aftonbladets intervju den 3 mars 1986 (som publicerades den 4 mars). Innan Jeppsson hade träffat en kriminalpolis. Läckan var Holmérs ansvar. Alla vittnesuppgifter om den fortsatta flyktvägen efter krönet borde ha hållits hemliga. Så länge vittnena inte var ordentligt förhörda.

Piket 3230 kunde ha gripit GM. Om SBC:s automatiska prioritering av samtal från 90000 hade fungerat vid tiden för mordet. Ett områdesanrop kunde ha sänts redan 23.22.30. Om radiooperatören Birgitta B i SBC hade haft bättre förutsättningar att svara tidigare när vittnet Leif L ringde från mordplatsen.

Piket 3230 kunde ha svängt om hörnet och gripit GM i närheten av korsningen Regeringsgatan - David Bagares gata. Det visar om inget annat hur riskabelt och improviserat mordet var. Förutom hur osäker utgången var (paret Palme kunde ha tagit en taxi eller fått skjuts). En resursstark grupp hade gjort på ett annat sätt.

Otto Ekevi har gjort ett nytt fynd (även om jag inte alltid delar hans slutsatser). Otto har publicerat utredarnas fotomontage av Skandiakvarteret. Fotomontaget visar att Götabankens kontor stängde den sista mars 1986 (enligt skylten ovanför kontoret). Inte i maj 1986 (som jag trodde tidigare).

Götabankens kontor var redan stängt när rekonstruktionen med Anders Björkman gjordes den 5 april 1986. Kontoret och bankomaten öppnade den 23 januari 1984 (enligt annonsen i Svenska Dagbladet samma dag) och stängde den 31 mars 1986 (enligt fotomontaget). Resebyrån Linders Resor öppnade den 18 maj 1986 (enligt annonsen i Svenska Dagbladet samma dag).

Götabankens bankomat var borta den 5 april. Som framgår av fotomontaget. Kontoret var utrymt och höll på att städas och byggas om.

Bara skylten ovanför Susanne Larsson påminde vittnena om bankomatens forna existens. Skylten satt på fasaden några meter norr om bankomatens forna plats.

Björkman var mannen som vittnet Nicola Fauzzi såg "5 - 10 meter" bakom paret Palme när Fauzzi mötte paret 10 meter norr om Skandias entré. En ensam GM fortsatte på Sveavägens västra sida, korsade gatan i närheten av Tunnelgatan och väntade en kort stund vid Dekorimas ingång (som Kanger skrev i boken 1987).


Rekonstruktionsfotona är för det mesta bra. Några är dock fel.

Foto 1. AB såg att GM höjde sin högra arm för att skjuta. Inte att GM höll sin högra hand på Olof Palmes högra axel.

Foto 2. YN och AZ mötte LJ vid trappkrönet. Inte mellan andra och tredje avsatsen.

Foto 3. Fotot visar var JÅS stod. Inte var ÅL stod (AH:s förare). ÅL var på väg att stanna bakom JÅS.

Foto 4. HJ:s vita Mercedes-taxi stod inte vid Apelbergsgatan. HJ:s taxi stod vid Tunnelgatan (den saknas på detta foto). I den södergående ytterfilen. Till vänster om AD:s taxi i körriktningen. Ett tiotal vittnen (även HJ:s egna passagerare) såg att HJ stod vid Tunnelgatan och gjorde U-svängen vid Tunnelgatan. HJ råkade säga Apelbergsgatan när han anropade Solna taxi. Han fick inte träffa en kriminalpolis förrän två veckor efter mordet. I maj 1986 hade polisen förstått var HJ, JÅS och ÅL stod.

Foto 5. NF hörde skotten vid Sveavägen 50 (som framgår av första förhöret). Inte vid Sveavägen 56.

Jodå. Palmekommissionen frågade.

Granskningskommissionen sammanfattar:

Av minnesanteckningar från de samtal den tidigare Palmekommissionens ordförande och sekretariat hade med Ulf H den 20 mars 1996, dvs. tio år efter händelsen, framgår utöver det som framkommit ovan följande.

Det fanns två sätt för en operatör att ta emot ett larm. Antingen gjorde man en handanteckning och gick ut med larm direkt, för att därefter registrera händelsen och åtgärden i datorn. Eller också började man med att registrera händelsen i datorn, för att därefter gå ut med larmet och sedan registrera åtgärden i datorn. Han hanterade larmet om skottlossning från Järfälla taxi på det senare sättet, dvs. han ”knappade in” uppgifterna på datorn först, och gick sedan ut över radion med ett larmanrop. Sedan han fått svar från först Norrmalmspiketen (vid Norra Bantorget) sedan Södermalmspiketen (vid Brunkebergstorg) registrerade han i datorn att dessa beordrats till platsen.

Ett barn förstår hur det här hänger ihop.



Och det har sin naturliga förklaring. Det primitiva datorsystemet kunde ha ett par minuters fördröjning innan ett IM visades för andra medarbetare. Granskningskommissionen förklarar:

Jan H hade inte hört kollegan Ulf H:s anrop eller patrullernas svar, vilket inte var så konstigt med tanke på hur de var placerade i förhållande till varandra.

Däremot borde han ha sett Ulf H:s ”IM” om det hade varit infört. Hans förklaring till att han inte gjort det var att Ulf H måste ha tagit emot larmet och gått ut med larmanropet innan denne registrerat uppgifterna i datorn; det var först när man avslutade registreringen genom att trycka på ”sänd” som uppgifterna lagrades och kom upp på statusskärmarna.

Ulf H har enligt minnesanteckningarna från samtalet med honom kommenterat detta på följande sätt. Han kunde tänka sig två förklaringar. Den ena var att Jan H helt enkelt sett fel och missat att händelsen fanns på skärmen. I det sammanhanget påminde sig Ulf H att han först inte kodade händelsen som misshandel utan som ”kontroll person/ fordon”. Adressuppgiften fanns dock med och det var därför enligt Ulf H mindre sannolikt att Jan H inte skulle ha sett den.

Den andra förklaring han kunde tänka sig hängde samman med den tröghet som fanns i datorsystemet. Ett inregistrerat IM kom omedelbart upp på operatörens egen skärm, men det kunde dröja, ibland upp till ett par minuter, innan det kom upp på statusskärmarna. Detta var en av orsakerna till de dubbelföringar som regelmässigt inträffade i arbetet på sambandscentralen. Med dubbelföringar avsågs att en operatör registrerade in ett larm, varefter en annan operatör fick uppgift om samma händelse från annat håll och också registrerade in händelsen, eftersom det första ingripandemeddelandet inte hade hunnit komma upp på statusskärmen. Det var enligt Ulf H allmänt känt att detta inträffade.

Schack knatt.

Är vi? ChatGPT-svaret som du själv postade satte 10 sekunder som rimlig lägstatid. Och jag kan gå med på att stoppet tog tio sekunder. Det blir en rimlig jämkning mellan Anders tidsuppskattning och polisernas, som inte bara kan avfärdas hur som helst.

Det förändrar inte att larmet kan ha sänts inom 23:23-minuten, vilket mycket annat tyder på.




Bra att du flyttat målstolpen från starten på hennes samtal till LAC 23:23:40 till när hon sannolikt avslutade sitt samtal med Delsborn, men det är ändå inte helt korrekt.

Anders säger bara att han ”hade för sig” att Paulsson hade bekräftat att polis larmats. Inte att Paulsson avslutat samtalet med Delsborn. Bekräftelsen kan hon ju ha gett precis i början av sitt samtal med Delsborn. Då behöver hon inte nödvändigtvis ha avslutat samtalet när Anders får syn på polisbilen.

Om hon exempelvis 23:23:20 bekräftade för Delsborn att polisen larmats kan Anders ha fått syn på polisbilen 23:23:25. Han säger ingenting om att samtalet var avslutat. Han kan ha kastat sig ur bilen under pågående samtal, efter att nyss ha hört Paulsson bekräfta att polisen larmats.

Så länge det finns ett par sekunders marginal avviker man inte från pluskvamperfekt.

Bra att någon fattar. Du har som vanligt bra koll, MOPspanaren.

Tack också för att du kan bekräfta att Jeppsson inte dröjde sig kvar länge i gränden efter att GM försvunnit över krönet.




Din beskrivning är missvisande.

LJ bedömer inte tidsåtgången till en och en halv minut. Han bedömer den till ”någonstans mellan en minut och en och en halv”. Som alla kan se:

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7-m-DEGX-z-U1nhq2iJEQDShlhMveOHww644zJ2LnW04SdDhJAsRAZHOzF0ZG SWbaETpxdeXuUn4WS6gFy4WYTkiRaw4L Jl1Orh0zjE419yjEcaaO0v-IBJJNdVqPrPQHHPph5ZkckT7P/s1600/Tingsr%25C3%25A4tten+Jeppsson+redigerad+21.png

Det ger en snittid på 1:15 inklusive tiden det tog för LJ att röra sig upp för trappan.

Det håller jag med om. Ett barn förstår hur det här hänger ihop.

Ulf Helin sände ingripandemeddelandet först (efter samtalet från Solna taxi och motringningen till Järfälla taxi).

Sedan fyllde han på patrullerna som svarade. Ingen patrull svarade förrän områdesanropet var sänt. Piket 1230 (som svarade från Norra Bantorget) och piket 3230 (som svarade från Brunkebergstorg) efterdaterades. Helin skrev 23.23. Trots att klockan var 23.25. Lyckligt okunnig om att någon skulle bry sig 40 år senare.

Varför skrev han 23.23? Därför att ärendet började då. Endast två minuter hade gått när han efterdaterade 1230 och 3230. Därför blev det ingen asterisk. Helin visste att en kille var skjuten. Inte att killen var statsministern och att killen var död. Helin och Brolund hade inga skäl att tala ut om saken. De visste att de skulle bli överkörda om de försökte. Idag är de pensionerade.



Jag har inte bara läst granskningskommissionens rapport (sidan 366).

Jag har även läst förarbetena till rapporten. I det här fallet PM 10:4-C (sidan 26).

"Uppgiften om trögheten i datorsystemet har kontrollerats mot systemförvaltaren (maskat). Han har uppgivit att ledningscentralens stödsystem har högsta prioritet och att 95 procent av alla transaktioner skall svara mot stordatorn inom tre sekunder. Genomsnittstiden är dock 1 - 2 sekunder. Ytterligare några sekunders fördröjning är möjlig innan en inloggad händelse syns på statusskärmen. I undantagsfall kan det ta längre tid innan stordatorn svarar, men sannolikheten för att operatören får bekräftelse från stordatorn på sin arbetsskärm och inte förrän långt senare på statusskärmen är teoretiskt mycket liten. Merparten av arbetet har redan gjorts genom att informationen bearbetats i stordatorn, och tidsskillnaden kan uppkomma på grund av att informationen transporteras på olika linjer.

Den kompletterande utredning som kommissionen gjort lämnar således inget svar på frågan varför Jan Hedlund inte såg händelsen på sin statusskärm kl. 23.25."

Därför var kommissionens slutsats att områdesanropet sändes 23.24 och att Jan Hedlunds uppgift visade att det kunde ha sänts 23.25. Vad som talade för 23.24 var två "motbevis", som båda är motbevisade (Axbergers företrädare Kjellsson missade motbevisen). Dessutom missade kommissionen EH1083. Sannolikt för att EH1083 var ett separat spaningsuppslag. Solna taxi nämns inte i kommissionens 1005 sidor långa rapport. Inte heller i PM 10:4-C. EH1083 var okänt för allmänheten före 2020. Samtalet från Solna taxi förklarar varför Helin motringde Järfälla taxi innan han sände IM och områdesanrop.

Sannolikheten att ingen annan än Helin såg hans IM efter mer än 60 sekunder är mindre än "mycket liten". Hedlund frågade de andra radiooperatörerna i SBC. Han "skrek i lokalen". De hade heller inte sett Helins IM på skärmarna när Hedlund talade med Kenneth Ed i LAC (som framgår i kapitel 11 i bröderna Poutiainens bok "Inuti labyrinten"). Helins IM dök upp på skärmarna när Hedlunds samtal med Ed slutade 23.25.10.

Det finns flera andra uppgifter som visar att områdesanropet sändes 23.25.10 eller några sekunder senare. Uppgifter från både vittnen och poliser. Det innebär att pkom Gösta Söderström och pa Ingvar Windén i radiobil 2520 anlände till mordplatsen cirka 23.25.30.

Varför är det viktigt när områdesanropet sändes? Det visar att Yvonne Nieminen och Ahmed Zahir kom för sent för att möta gärningsmannen på David Bagares gata (vilket inte hindrar att GM flydde den vägen) och var poliserna i piket 3230 befann sig när GM nådde trappkrönet. På Johannesgatan 10 - 15 meter från David Bagares gata. De lämnade platsen två minuter före områdesanropet (enligt provkörningen i A14205-3). Tidigast 23.23.10.

Du har uppenbart inte läst vad jag skrev.



Jag har inte flyttat någon "målstolpe". Ann-Louise P hade inte många sekunder på sig att kontakta Anders D innan hon ringde LAC och fick svar 23.23.40. Att Anders A fick syn på radiobil 2520 medan han fortfarande lyssnade på det korta samtalet mellan Ann-Louise P och Anders D är ditt påfund. Det avviker från en rimlig användning av pluskvamperfekt.

Jag länkade till vad Jeppsson sa.

Han började med att säga "någon minut lite drygt".

Sedan "en och en halv".

Till sist "mellan en minut och en och en halv".

Låter detta som att Jeppsson är säker? När han svarar för första gången mer än tre år senare? Nej.

Låter detta som att två och en halv minut är möjligt? Ja.

Låter detta som 50 sekunder? Nej.

Nej precis, varken då eller nu så vill Lars mena att han väntade särskilt länge på Tunnelgatan innan han tog upp "jakten" på gärningsmannen. Vilket så klart stämmer bra med alla officiella tider från polisen m.m.
Att vissa vill ha sina egna "findings" och "saker som ingen annan sett" är vanligt, både här och i andra trådar, men vilket också innebär en hel del problem.
Här är det rätt stora problem...