”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Om du vill bli tagen på allvar måste du sluta använda ord som ”sekt”. Det omöjliggör all seriös kommunikation och gör att du förlorar motparten direkt.

När det gäller handlingarna så har du juridiskt fel. En vårdnadshavare har enligt Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) en mycket stark rätt till partsinsyn. Det innebär att socialtjänsten som huvudregel INTE kan dölja en vårdplan, genomförandeplan eller underlag till en SIP för dig som part i målet.

Det enda lagliga sättet de kan neka dig insyn är om de kan bevisa att barnet skulle lida ”betydande men” (alltså allvarlig skada) om du fick se dem – till exempel vid konkreta brottsmisstankar. OM de nekar dig dessa handlingar utan ett sådant specifikt och dokumenterat beslut så begår de ett fel som du kan angripa juridiskt.

Istället för att prata om ”sekter” borde kraften läggas på att formellt begära ut dessa handlingar och kräva ett överklagningsbart beslut om de nekas. Det är så man vinner en rättslig strid – inte genom retorik.

Jag får inget eftersom jag inte har vårdnad som jag sa. Jag kallar dem för sekt för de är det. Det är deras bästa för att de ska förstå hur illa det är och haf sjukdomsinsikt måste de förstå vad de lider av. Att tillhöra en sekt som skadad barn är inte bra för någon inte dem som tillhör sekten heller.

Det jag lärde mig när jag gick anhörighetsprogram till missbrukare va att det är inte förrän den sjuka erkänner för sig själv att den är sjuk som den kan bli frisk.

Summa summarum. De är en sekt men de behöver inte vara en sekt

Du har en poäng i att ordet sekt lätt får folk att slå ifrån sig och det är ju en rimlig invändning.

Men om man lägger etiketten åt sidan en stund och istället tittar på beteenden, så finns det vissa mönster som ofta dyker upp i mer slutna kulturer: stark intern lojalitet som väger tyngre än extern granskning, en tystnadskultur där avvikande röster trycks ner, en övertygelse om att den egna gruppen alltid vet bäst, och ett motstånd mot insyn utifrån. Kritik ses inte som något som kan förbättra verksamheten, utan som ett angrepp.

Känner du igen något av det?

Och visst, partsinsyn enligt OSL är en stark rättighet i teorin. Men vi hamnar i samma problem som vi varit inne på tidigare: en rättighet som inte används i praktiken blir i slutändan ganska svag. Föräldrar mitt i en LVU-process är ofta i chock, rädda och saknar juridisk erfarenhet.

Att då säga "begär ut handlingarna och kräv ett överklagningsbart beslut" är helt korrekt, men det förutsätter att man både känner till sina rättigheter och orkar driva dem i en av de mest pressade situationerna i livet.

Det krävs också att socialtjänsten faktiskt lämnar ut det de är skyldiga att lämna ut enligt OSL och det kan man dessvärre inte räkna med att de gör korrekt som läget ser ut idag. Resultatet blir att föräldrar ofta inte vet vad som påstås om dem eller vad de borde försvara sig emot. De famlar i blindo medan socialtjänsten ser hela spelplanen och flyttar sina pjäser fritt.

Det går i praktiken inte att vinna mot socialtjänsten med ett sådant upplägg, oavsett hur rätt man har.

Ett system som medvetet eller strukturellt hindrar den svagare parten från att försvara sig, som verkar utan insyn och utan reella konsekvenser för övergrepp, och där kritik konsekvent tystas ned eller avfärdas, det systemet påminner mer om en kafkaprocess än om rättssäker myndighetsutövning.

Du verkar återigen fastnat i instruktionsboken, utan att förstå hur situationen faktiskt ser ut för föräldrar som fastnar i dessa mardrömsprocesser mot socialtjänsten.

Återkom när du själv varit i en sådan process eller pratat med någon som faktiskt varit det och gå gärna igenom dokumentationen som de fått ut, så tror jag att du kommer att förstå bättre vad jag pratar om.

Se mitt svar till dig i följande tråd (så slipper jag korsposta):
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Synd att det saknas rimlig föräldrautbildning. Idag fattar förhoppningsvis de flesta att man behöver utbildning för att bli en någorlunda kompetent läkare men det är uppenbart att alla tror att man per automatik blir en helt ok förälder bara man får barn.


Precis som att JO- och IVO-kritik gentemot socialtjänsten inte innebär att besluten var fel, vilket jag återkommande hör konspiratörerna hävda.



Den här mannen som driver en podcast med titeln "bloodline battlelines" (har någon lyssnat?) dyker upp då och då när konspiratörerna har sina tiktok-träffar och han är helt klart en glimrande diamant som förtjänar uppmärksamhet.

Hans anmälan mot JO-kanslern för brott i tjänsten gick nästan vägen:
https://www.facebook.com/groups/199743186879993/posts/3134569066730709

Hans skadeståndsanspråk på 15 miljoner mot Attunda tingsrätt kommuniceras för fullt:
https://www.facebook.com/groups/199743186879993/posts/3132653496922266

Story of his life:
https://www.facebook.com/groups/199743186879993/posts/3085108528343430
https://www.facebook.com/groups/199743186879993/posts/3108314782689471
https://ibb.co/M5RxRkLN



Har han rätt i sin skarpa analys, att han får uppmärksamhet bekräftar att han har rätt?

Hur definierar du ”fel” i detta sammanhang?

En konspiration som återkommande framförs från grupperna är att LVU-beslut per automatik är felaktiga pga att socialtjänsten kritiserats för brister i handläggningsprocess.

Det är inte vad jag frågade efter. Ordet ”fel” kan ha olika betydelser och vi behöver därför enas om vilken betydelse som du avser. Så jag upprepar frågan som du inte svarade på: Hur definierar du ”fel” i detta sammanhang?

Du fick ju svar på frågan.

Inte fel i den bemärkelse att besluten är ogiltiga och att barn ska hem.

Det är otydligt vad ni avser. Låt mig hjälpa er: Ett beslut är per definition felaktigt om det bygger på faktafel, lagbrott eller sådana brister i handläggningen att det faktiskt har påverkat eller riskerat att påverka utgången i ärendet.

Jag tycker inte det är speciellt otydligt, tycker alla i tråden verkar vara överens om att brister existerar, debatten handlar snarare om bristernas karaktär och konsekvens.

Det jag menar är att i de fall då det exempelvis rör sig om större brister i hemförhållanden är beslutet i sig inte felaktigt bara för att handläggningen tagit för lång tid, saker journalförts fel eller utredningen haft någon annan brist som inte rör ”orsaken”. Jag förstår att din poäng är ”hur ska man veta det?”.

I de fall där det är direkta felaktigheter/vantolkningar/lögner eller tjänstefel som ligger till grund för LVU kommer ju dessa barn oftast åter hem. Vi har flera exempel på detta. Det är dessa fall som är de verkliga tragedierna, och även om de lyckligtvis inte utgör majoriteten, är varje sådant fall ett misslyckande.

Tldr; man får skilja på att illa fattade beslut inte nödvändigtvis är felaktiga beslut.

Jag förstår inte ditt inlägg. Vad menar du är skillnaden mot det som jag skrev? ”Ett beslut är per definition felaktigt om det bygger på faktafel, lagbrott eller sådana brister i handläggningen att det faktiskt har påverkat eller riskerat att påverka utgången i ärendet.”