”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Du verkar väldigt upptagen med att tolka mina intentioner, samtidigt som du hävdar att jag misstolkar dig. Det är lite ironiskt. Skillnaden är att jag kritiserar ett maktsystem med verkliga konsekvenser, medan du gör det till en diskussion om ordval, känslor och semantik.

Att du gång på gång betonar att du "inte sagt exakt det där" men ändå lägger hela din energi på att relativisera och förskjuta fokus från systemkritiken till detaljer och personangrepp. Det säger faktiskt mer än du verkar inse.

Min poäng är fortfarande glasklar: när staten kan ta ett barn på lösa grunder, utan att föräldrar får tillgång till full dokumentation eller rätt att bemöta anklagelser i tid då spelar det ingen roll hur "nyanserad" du försöker låta. Det är ett rättsosäkert system, som du blundar för och medvetet missförstår. För så dum kan du inte bara vara att du inte förstår maktobalansen i tillgången till information i lvu-ärenden mellan föräldrar och socialtjänsten.

Och nej det är inte personangrepp att visa på ett uppenbart mönster hos vissa debattörer som exempelvis hos sodvurmarsekten, är att sätta ord på vad som faktiskt pågår. Vill du inte bli sammankopplad med dem som blundar för övergrepp i myndighetsnamn? Då kanske du borde sluta försvara strukturen som möjliggör dem.

Varför är det relevant hur hårt man slår ett barn? Om det är oacceptabelt att slå barn.

Att Partiet Nyans föreslagit en översyn är inte extremt, det är rimligt. Att svenska myndigheter duckar för granskning för att de blivit "rädda" för kritik är i sig ett demokratiskt haveri.

Orsaken till att socialtjänsten inte blivit ordentligt utredd har knappast något med "LVU-kampanjen" att göra. Det handlar snarare om att det med stor sannolikhet ligger alldeles för mycket smuts begravd i socialtjänstens arkiv. Förmodligen så pass mycket att ingen politiker vågar öppna Pandoras ask. Det skulle nämligen också avslöja hur politiker under lång tid litat blint på tjänstemännen och därmed stått bakom besluten om tvångsomhändertaganden, som i många fall skett på felaktiga och olagliga grunder.

Du frågar varför det är relevant hur hårt man slår ett barn men det är exakt där du missar poängen. Det är oacceptabel att slå barn, men det betyder inte att varje anklagelse om slag är sann, eller att varje situation tolkas rätt. Därför blir kontext och grad avgörande när anklagelsen ska bedömas. Särskilt i ett system som LVU, där konsekvenserna är livsavgörande.

Och återigen: det är inte jag som relativiserar våld. Det är du som relativiserar rättssäkerhet.

Snart kommer halva Sverige bli av med sina barn, enligt sektledaren.
Bara och vänta och se. Hör man inte hur man låter, om verkligheten nu är så hemsk som dessa människor påstår, varför ska man behöva överdriva så hela tiden? Tappar ju bara all trovärdighet.

Sverige och Norge har världens högsta omhändertagande per capita.

Okej, och hur är det relevant?



Tror du också på detta eller? Att halva befolkningen kommer få sina barn omhändertagna, det ska alltså öka från under 1% till 50% snart. Baserat på vad? Är ett helt absurt påpekande, som sagt om verkligheten nu är så hemsk varför behöver man då överdriva på det sättet?

Hur korkad kan du vara. Vad säger det dig att vi har så pass högt omhändertagande?

Hur korkad kan du vara. Vad säger det dig att vi har så pass högt omhändertagande?

Att Sverige rankas högt i internationella livskvalitetsmätningar säger väldigt lite om hur rättssäkert eller humant vårt LVU-system är. Det är däremot ett logiskt felslut att tro att en generell ranking automatiskt innebär att alla samhällsfunktioner fungerar bra. Detta särskilt när det gäller en så specifik och kontroversiell del av välfärdsstaten som tvångsomhändertaganden av barn.

Nordkorea rankades en gång högt i läs- och skrivkunnighet. Betyder det att landet är ett föredöme för mänskliga rättigheter? Nej. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt: Sverige kan vara bra på mycket, men ändå ha allvarliga problem inom vissa myndighetsområden. Och just barnavården är ett av dem.

Att vifta med ett genomsnittsbetyg och tro att det automatiskt avfärdar all kritik är naivt eller bara bekvämt för den som inte vill se baksidorna.

Det är ingen som påstår att alla socialsekreterare är onda eller att hela staten är en lögn. Det är en halmgubbe du ställer upp för att slippa ta seriös kritik på allvar. Systemkritik handlar inte om konspiration, det handlar snarare om att identifiera strukturella problem, maktobalanser och rättsosäkerhet i praktiken. Det är fullt möjligt att en institution på pappret har ett gott syfte, men i praktiken begår allvarliga övergrepp, inte minst när insynen är svag och ansvar sällan utkrävs.

Om du menar att varje gång någon kritiserar myndigheters agerande, pekar på faktafel i domstolsunderlag, eller avslöjar hur barn far illa i placeringar. Då är det "konspirationsteori" och då har du i princip avskaffat möjligheten till debatt, granskning och rättelse.

Det är ett farligt sätt att tänka. För då kan du i princip försvara vad som helst, så länge det sker i statens namn.

Det är inte ett logiskt felslut att lyfta hur illa placerade barn faktiskt mår. Det är snarare en nödvändig verklighetsbeskrivning. Forskningen visar att barn som placeras enligt LVU ofta drabbas av allvarliga negativa konsekvenser: psykisk ohälsa, skolmisslyckanden, självskadebeteende, kriminalitet och självmord. Det är inte en detalj, det är snarare ett strukturellt misslyckande som bekräftats av forskningen.

Du försöker göra en akademisk poäng av att man "borde" jämföra med barn som växt upp i dysfunktionella hem. Visst, men problemet är att staten i många fall placerar barn som inte kommer från gravt dysfunktionella miljöer, utan från hem där det funnits missförstånd, resursbrist eller där föräldrarna ifrågasatt socialtjänsten. Det är just därför den jämförelsen du efterfrågar inte alltid är giltig i praktiken.

Och även om vissa barn naturligtvis behöver skydd, så blir det fullständigt orimligt att blunda för att själva ingreppet: dvs tvångsplaceringen ofta orsakar ett ännu större trauma. Det är inte konspiratoriskt att säga det. Det är att våga se hela bilden. Den som ni i socvurmarsekten totalt väljer att blunda för. Ni hade aldrig någonsin utsatt era egna barn för ett sådant trauma, såvida ni själva inte är fullblodspsykopater vill säga. Det är bara andras barn det ska experimenteras med tydligen.