Citat:
Ursprungligen postat av
ludexSum
Han har antagligen någon sorts störning. Det är rätt uppenbart när man tar del av hans aktiviteter och resonemang om ungefär precis allting.
Återkommande horribelt resonemang. Det är liksom alltid socialtjänstens fel, oavsett vad det gäller. Flertalet, kanske majoriteten, i dessa lives är föräldrar som förlorat vårdnaden till den andra bioföräldern, inte sällan lever barn och den andra föräldern med skyddad folkbokföring - givetvis är det socialtjänstens fel och givetvis är dessa människor helt oförstående till varför de inte anses ha tillräckliga föräldraförmågor. I vanlig ordning brukar det påtalas att "det finns inga perfekta föräldrar" "alla föräldrar kan bli arga" "alla föräldrar bråkar" osv. När det uppenbart handlar om hederskultur och/eller olika varianter av misshandelsformer så viftas det bort med att föräldrarna har rätt att uppfostra sina barn hur de vill för det är DERAS barn.
I dessa lives dyker det även upp föräldrar som berättar att de fått tillbaka sina barn efter några månaders samarbete med socialtjänsten under utredningstiden. I samma stund som de delar med sig av rådet att man som förälder ska samarbeta med socialtjänsten så åker de ut.
Hur kan du veta så mycket om dessa fall? Vad har du för dokumentation vi andra dödliga inte har tillgång till?
Det är inte alltid helt enkelt att bara "samarbeta" med socialtjänsten så får man hem sitt barn. Kolla bara hur det gick för Elsa och Adams föräldrar. Skulle Elsas mamma erkänna att hon led av Münchhaussen by proxy? Och skulle Adams pappa erkänna att han var en pedofil som förgripit sig på sin egen son, när han inte gjort det?
Det är helt bisarrt att föräldrar ska tvingas erkänna grova brister de inte har för att få hem sitt barn och det finns ingen utomstående part som kan gå in och kontrollera att socialtjänsten faktiskt har rätt i sina teorier om det påstådda bristande föräldraskapet.
Det här gänget har passerat allt som har med samarbete att göra. De har redan testat det och de inser att de inte får tillbaka sina barn vad de än gör och därför uppträder de mycket irrationellt.
Inga konstigheter. Det är ett av de värsta trauman en människa kan utsättas för att bli av med sitt eget barn på detta sätt.
Jag säger inte att de har rätt, men beteendet beror på att de genomgått ett mycket svårt trauma. Det är inget att göra sig lustig över. Bäst gör man att lämna de i fred och inte ge dem uppmärksamhet.
För både deras skull, men också barnens.